Mina föräldrar favoriserar barnens kusiner ????

Bra förslag!

Jag är otroligt tacksam för era svar. Ska ta med mig förslagen.

De är 70+ och rätt ovilliga till självreflektion.

Funderar på att bo på hotell på julen istället för att alla bor tillsammans som vi brukar göra. Då kan vi naturligt sticka iväg om jag tycker att en situation uppstår. Men vi är ändå med och firar tillsammans.

Hej ts. Vad tråkigt att höra din historia, det känns i hjärtat när du berättar om hur dina föräldrar favoriserar din systers barn. 

En reflektion efter att ha läst ditt inlägg, vad säger din syster om det här?

Nu har jag redan stora barn, men hade mina föräldrar fokuserat bara på mina barn när dom var små och mer eller mindre struntat i min systers barn hade jag känt mig otroligt obekväm. 

Kanske ska du ta ett samtal med din syster och förklara hur du känner och vad tydligt dina barn märker skillnad på hur mormor och morfar behandlar sina barnbarn. Och gör det på samma fina sätt som du berättade att du gjorde med dina föräldrar, inte genom att lägga skuld utan att berätta hur ni känner. 

Tillsammans kanske ni lättare kan nå fram till era föräldrar. 

Stor kram på dig!

Jag tänker att man som vuxen behöver ha lite tålamod med sina föräldrar och pröva lite kommunikation för att få en bättre relation. MEN sen är man ju främst ansvarig för att hjälpa sina barn att vara sunda och hantera deras frågor på ett vuxet sätt.

Så jag tänker att man faktiskt inte skyddar barn genom att ljuga ihop en bättre relation än den som finns. Visst har det varit konstruktivt att faktiskt förmedla att du vill att de gör roliga saker ihop med dina barn. Du har pratat med dem om hur du upplever det hela och de har inte visat något intresse att ändra det när du tog upp det, eller plötsligt fokusera på dina barn.

Jag tänker att det är smartare att fokusera på andra relationer som faktiskt fungerar. Och att faktiskt vara ärlig mot dig själv. Är julen inte mysig och trevlig? Testa och gör på ett annat sätt. Fråga barnen vad de skulle vilja göra på jul!

Tack. Ja borde satsa mer på barnens farmor istället och sluta lappa och laga. Hade liksom hopp förut men har gett upp nu.

Fortfarande samma lika. ???? håller kontakt och deltar i familjehögtider (jul, påsk, födelsedagar). Men det tar mkt energi att låtsas vara glad i flera timmar åt gånge. Är så himla nära att snäsa av dem och säga något argt. Men lyckas hålla mig för barnens skull. Dricker kaffe, ler och pratar om väder, men vill ju egentligen säga: HALLÅ ska ni inte säga något om hur ledsen jag var i höstas och att ni vill säga förlåt och att ni ska ändra er?!?! Istället går jag iväg och sätter mig en stund i ett annat rum eller gör mig en massa ärenden. 

har också dåligt samvete över att jag inte kan släppa det. Hade varit mkt enklare om jag bara kunde gå vidare. 

Hej! Sedan många år är mina föräldrar väldigt aktiva morföräldrar till min systers barn och jag har nått vägs ände med detta. Behöver råd och uppriktigt svar om det är jag som överreagerar.

Har länge känt en sorg över att mina föräldrar visar ett halvhjärtat intresse för mina barn men är väldigt aktiva med min systers barn. Jag har då och då framfört det lite snällt och t ex bett dem ta mina barn till Liseberg som födelsedagspresent så att de ska få umgås tillsammans. Flera veckor senare visade det sig att de givetvis tog med sig min systers barn också på Liseberg den dagen (men de gömde aktivt bilder på syskonbarn när de visade mg bilder). De hade ändå gått till Liseberg med syskonbarn själva ett par gånger den sommaren. Bara ett typiskt exempel.

Eftersom de känner syskonbarn så väl så är de mycket mer överseende. När de barnen skriker och härjar är det bara gulligt. Men minsta pip från mina barn kommenteras. Jag känner mig stressad över att umgås eftersom jag vill att mina barn ska bli omtyckta och vill att de ska visa sina roliga och gulliga sidor, men de söker sig bort från mina föräldrar så de får aldrig chans att riktigt mötas.

Nu är min kloka dotter 5 år och frågade en dag: Varför älskar mormor och morfar kusinerna mer än mig? Hemskt ju. ????

Jag tog upp detta på allvar och istället för att de tog till sig av att de kanske gjort fel så gick min pappa till attack tillbaka och sa att min 5-åring var ovanligt skrikig och ?väldigt speciell?. Vilket inte stämmer.

Vad ska jag göra nu? Tål knappt att se mina föräldrar. Men barnen skulle ju undra ännu mer om morföräldrar försvann ännu mer ur deras liv. Ska jag stå ut för barnens skull och försöka lappa ihop och ge dem nya chanser att hitta varandra. Vill ställa in julen osv. ????

Hej! Sedan många år är mina föräldrar väldigt aktiva morföräldrar till min systers barn och jag har nått vägs ände med detta. Behöver råd och uppriktigt svar om det är jag som överreagerar.

Har länge känt en sorg över att mina föräldrar visar ett halvhjärtat intresse för mina barn men är väldigt aktiva med min systers barn. Jag har då och då framfört det lite snällt och t ex bett dem ta mina barn till Liseberg som födelsedagspresent så att de ska få umgås tillsammans. Flera veckor senare visade det sig att de givetvis tog med sig min systers barn också på Liseberg den dagen (men de gömde aktivt bilder på syskonbarn när de visade mg bilder). De hade ändå gått till Liseberg med syskonbarn själva ett par gånger den sommaren. Bara ett typiskt exempel.

Eftersom de känner syskonbarn så väl så är de mycket mer överseende. När de barnen skriker och härjar är det bara gulligt. Men minsta pip från mina barn kommenteras. Jag känner mig stressad över att umgås eftersom jag vill att mina barn ska bli omtyckta och vill att de ska visa sina roliga och gulliga sidor, men de söker sig bort från mina föräldrar så de får aldrig chans att riktigt mötas.

Nu är min kloka dotter 5 år och frågade en dag: Varför älskar mormor och morfar kusinerna mer än mig? Hemskt ju. ????

Jag tog upp detta på allvar och istället för att de tog till sig av att de kanske gjort fel så gick min pappa till attack tillbaka och sa att min 5-åring var ovanligt skrikig och ?väldigt speciell?. Vilket inte stämmer.

Vad ska jag göra nu? Tål knappt att se mina föräldrar. Men barnen skulle ju undra ännu mer om morföräldrar försvann ännu mer ur deras liv. Ska jag stå ut för barnens skull och försöka lappa ihop och ge dem nya chanser att hitta varandra. Vill ställa in julen osv. ????

Hej! Sedan många år är mina föräldrar väldigt aktiva morföräldrar till min systers barn och jag har nått vägs ände med detta. Behöver råd och uppriktigt svar om det är jag som överreagerar.

Har länge känt en sorg över att mina föräldrar visar ett halvhjärtat intresse för mina barn men är väldigt aktiva med min systers barn. Jag har då och då framfört det lite snällt och t ex bett dem ta mina barn till Liseberg som födelsedagspresent så att de ska få umgås tillsammans. Flera veckor senare visade det sig att de givetvis tog med sig min systers barn också på Liseberg den dagen (men de gömde aktivt bilder på syskonbarn när de visade mg bilder). De hade ändå gått till Liseberg med syskonbarn själva ett par gånger den sommaren. Bara ett typiskt exempel.

Eftersom de känner syskonbarn så väl så är de mycket mer överseende. När de barnen skriker och härjar är det bara gulligt. Men minsta pip från mina barn kommenteras. Jag känner mig stressad över att umgås eftersom jag vill att mina barn ska bli omtyckta och vill att de ska visa sina roliga och gulliga sidor, men de söker sig bort från mina föräldrar så de får aldrig chans att riktigt mötas.

Nu är min kloka dotter 5 år och frågade en dag: Varför älskar mormor och morfar kusinerna mer än mig? Hemskt ju. ????

Jag tog upp detta på allvar och istället för att de tog till sig av att de kanske gjort fel så gick min pappa till attack tillbaka och sa att min 5-åring var ovanligt skrikig och ?väldigt speciell?. Vilket inte stämmer.

Vad ska jag göra nu? Tål knappt att se mina föräldrar. Men barnen skulle ju undra ännu mer om morföräldrar försvann ännu mer ur deras liv. Ska jag stå ut för barnens skull och försöka lappa ihop och ge dem nya chanser att hitta varandra. Vill ställa in julen osv. ????