Hur dela boende vid 1 år?

Något som skulle vara betydligt mer vettigt vore ju att byta alla 1or mot 2or i din text?Precis.

TS, du behöver rannsaka dig själv och inse att du resonerar och argumenterar ur ditt eget perspektiv, du försöker vinkla att det som egentligen är det bästa för dig ur ditt perspektiv istället skulle vara det bästa för barnet.

Eftersom det blev så många som hakade upp sig på vem som är jag i texten och kommer med diverse påhopp så kan jag meddela att jag är förälder 2 och pappa.

Jag tycker inte det känns rättvist mot det lilla barnet att denne ska flytta hit och dit medana mammans syfte är vår lika rätt till barnet istället för barnets rätt till oss.

Jag tänker att eftersom mamman varit föräldraledig mest och barnet har en större trygghet till henne så borde barnet till en början vara mer hos henne.

Jag har ofta jobbat sent och sällan hunnit med att natta barnet. Barnet söker sig till mamman för trygghet och tröst istället för mig. Barnet gråter hysteriskt och blir inte lugn i min famn om jag ska trösta.

Jag tror inte på att "tvinga" fram en trygghet genom att ha barnet mer hos mig.

Dessutom lyssnade jag på P1 dokumentär om barn i vårdnadstvister där en psykolog berättade att en barn som ter sig tryggt och glatt tillsammans med en förälder den t ex och innan sagt att den inte vill träffa många gånger gör det som en överlevnadsstrategi.

Jag vill inte tvinga mitt barn till att trivas med mig pga en överlevnadsstrategi. Då ser jag hellre att jag successivt bygger upp en trygghet till barnet och ju äldre den blir desto mer förstår den. När barnet själv kan uttrycka vad denne vill så ser jag hellre att barnet är hos den som denne vill vara hos.

För mig är inte tiden med barnet viktigast utan att barnet känner sig trygg och lycklig hos båda sina föräldrar. Det handlar i slutändan om barnets rätt till båda sina föräldrar och inte föräldrarnas rätt tillfälle lika mycket tid med varandra. Jag är beredd att offra den tiden för att barnet ska känna sig tryggt hos mig.

Mitt förslag ger i praktiken ungefär lika många dagar i veckan ungefär, men inte lika många nätter. Att jag hämtar från dagis eller kanske tar ut föräldraledighet och är hemma dagtid med barnet två/tre dagar i veckan och har denne övernattandes varannan helg, om det funkar.

Eftersom det blev så många som hakade upp sig på vem som är jag i texten och kommer med diverse påhopp så kan jag meddela att jag är förälder 2 och pappa.

Jag tycker inte det känns rättvist mot det lilla barnet att denne ska flytta hit och dit medana mammans syfte är vår lika rätt till barnet istället för barnets rätt till oss.

Jag tänker att eftersom mamman varit föräldraledig mest och barnet har en större trygghet till henne så borde barnet till en början vara mer hos henne.

Jag har ofta jobbat sent och sällan hunnit med att natta barnet. Barnet söker sig till mamman för trygghet och tröst istället för mig. Barnet gråter hysteriskt och blir inte lugn i min famn om jag ska trösta.

Jag tror inte på att "tvinga" fram en trygghet genom att ha barnet mer hos mig.

Dessutom lyssnade jag på P1 dokumentär om barn i vårdnadstvister där en psykolog berättade att en barn som ter sig tryggt och glatt tillsammans med en förälder den t ex och innan sagt att den inte vill träffa många gånger gör det som en överlevnadsstrategi.

Jag vill inte tvinga mitt barn till att trivas med mig pga en överlevnadsstrategi. Då ser jag hellre att jag successivt bygger upp en trygghet till barnet och ju äldre den blir desto mer förstår den. När barnet själv kan uttrycka vad denne vill så ser jag hellre att barnet är hos den som denne vill vara hos.

För mig är inte tiden med barnet viktigast utan att barnet känner sig trygg och lycklig hos båda sina föräldrar. Det handlar i slutändan om barnets rätt till båda sina föräldrar och inte föräldrarnas rätt tillfälle lika mycket tid med varandra. Jag är beredd att offra den tiden för att barnet ska känna sig tryggt hos mig.

Mitt förslag ger i praktiken ungefär lika många dagar i veckan ungefär, men inte lika många nätter. Att jag hämtar från dagis eller kanske tar ut föräldraledighet och är hemma dagtid med barnet två/tre dagar i veckan och har denne övernattandes varannan helg, om det funkar.

Om du vill vara en jämnbördig förälder så 1 du behöver spendera mer tid med barnet, 2 inte "hälsa på" hos den andra föräldern 3bygga upp din relation till barnet, för det krävs kvantitet i tid inte vara kvalitet och du behöver vara ensam med barnet utan den andra föräldern. Ska du vara med på tåget så är det nu det går. Vill du vara andrahandsföräldern så kör du på ditt upplägg.

En av alla dessa jävla ?andrahandsföräldrar? som blir en kul prick som umgås med barnen lite då och då när det passar dom. Fy fan rent ut sagt, för föräldrar som inte tar ansvar!

Jag anser att dina resonemang blir väldigt motsägelsefulla.

Du menar först att barnet har en starkare anknytning till modern pga att hon varit föräldraledig och därmed utvecklat tillit och anknytning genom att spendera mycket tid med barnet och rent praktiskt ge det omvårdnad....

Men sen argumenterar du att det nu skulle vara bättre för barnet om det även i fortsättningen bor betydligt mer hos modern?

Jag delar absolut dina tankar att barnet idag har en starkare anknytning till modern, och att det är orsakat av ert tidigare ojämställda sätt att fördela ansvaret kring föräldraskapet.

Men det är väl i så fall ett argument för att du nu på ett mycket markant sätt behöver kliva fram o ta på dig betydligt mer praktiskt ansvar kring barnets dagliga omvårdnad?

Detta blir ju lite som ett "moment 22" om du försöker argumentera att det är bäst för barnet att modern fortsätter ta ett större praktiskt ansvar, o motiverar detta med att hon är bättre på det för att hon redan har en starkare anknytning?

Ursäkta om jag säger det, men jag får lite vibbarna att du försöker "lassa över" en hel del av det praktiska ansvaret på modern nu under småbarnstiden.

Om du vill vara en jämnbördig förälder så 1 du behöver spendera mer tid med barnet, 2 inte "hälsa på" hos den andra föräldern 3bygga upp din relation till barnet, för det krävs kvantitet i tid inte vara kvalitet och du behöver vara ensam med barnet utan den andra föräldern. Ska du vara med på tåget så är det nu det går. Vill du vara andrahandsföräldern så kör du på ditt upplägg.