• Autumnus

    "Barnfri" varannan vecka

    Hamnade i diskussion med en vän igår, där jag tog väldigt illa vid mig.
    Jag är en varannan-vecka- förälder. En förälder som på ett sätt känner sig misslyckad som inte kunde ge barnen en "standard familj", att få växa upp med sin mamma och pappa. Vi separerade då barnen var 4 och 6 år gamla och är fortfarande vänner, vi vill göra det så bra som möjligt för barnen trots att det blev som det blev. Vi kan umgås och är flexibla, hjälps åt om saker o ting krockar de veckor vi har barnen.

    Det jag och min vän diskuterade igår var, att om man säger sig vara "barnfri och vill passa på att göra saker man kanske inte hinner/kan göra annars" - är det likställt med att "man skaffar inte barn för att vilja slippa dom" i denne persons värld.

    Kunde jag välja, skulle jag alltid vilja ha barnen boende hos mig istället för varannan vecka. Trots att det är tufft att rodda ett hem ensam med allt vad det innebär med att få det att gå ihop. Nu kan jag inte det, för barnen har rätt till sin pappa med och det skulle jag inte ta ifrån dom.

    Är det fel att säga att jag är "barnfri" då jag är det, att uttrycka att man "får andas", eller passar på att göra sådant jag kanske inte tar mig möjligheten till att göra då jag har barnen hemma - då jag hellre vill vara med dom än ser till mina egna intressen som t.ex träning? Att jag tar hand om mig själv lite, gör saker för min skull = fel ?

    Jag vill ALDRIG slippa mina barn, men är det så folk ser på det, när man säger att man är "barnfri" ?

  • Svar på tråden "Barnfri" varannan vecka
  • 2barnsmorsan

    Nej det är inte fel. Skit i vad hon säger. Det finns ingen anledning att få dåligt samvete över det. Jag tycker det är den största kärlekshandlingen att se till att barnen får bra relationers båda föräldrar.

    Man är nog inte hellernågon bra förälder om man aldrig får någon tid till sig själv.

    Vad hon inte fattar är att när man är ensam förälder så är man ensam med barnen hela tiden och kan inte träna, träffa en vän själv osv jämfört med om man är i ett förhållande med barnets andra förälder. Då kan man ju göra massa saker själv för någon annan är ju hela tiden med barnen. Man kan också hjälpa till med hämtning, lämning, matlagning osv, handling. Det är ett mycket enklare liv att vara två.

  • äldreochklokare

    Givetvis inte fel. Din "kompis" ville uppenbarligen bara trycka på din ömma punkt eftersom kompisen antagligen vet hur du känner kring hur allt blev. 

    Även en förälder som lever i tvåsamhet kan ha behov av att få andas och att göra något ensam emellanåt, även om din kompis nog inte skulle erkänna det 

  • 2barnsmorsan
    äldreochklokare skrev 2018-07-04 08:30:14 följande:

    Givetvis inte fel. Din "kompis" ville uppenbarligen bara trycka på din ömma punkt eftersom kompisen antagligen vet hur du känner kring hur allt blev. 

    Även en förälder som lever i tvåsamhet kan ha behov av att få andas och att göra något ensam emellanåt, även om din kompis nog inte skulle erkänna det 


    Helt klart.

    Föräldrar i tvåsamhet har dessutom massa tid för att andas hela tiden, jämnt fördelat över alla dagar, vilket man sällan tänker på när man är i tvåsamhet. Man kan gå och träna, man kan gå och handla själv, man kan ta en sovmorgon, man kan ta en snabb fika själv med en kompis en vardag, allt medan barnen är en stund med den andra föräldern. Man kan också göra något med ett barn var. Man turas om att hämta, så livet blir mindre stressigt. Ska det storstädas kan den andra föräldern ta ut ungarna. Att man har tid att fixa grejer eller göra nåt själv är ju det naturliga när man är två vuxna.

    Det är mycket mer frihet att vara två.
  • Autumnus

    Tack för era svar!

    Jag tror mest hen uttryckte sig så för att hen själv haft en jobbigare separation och taskiga erfarenheter av hur just deras relation kantats av tjafs och bråk.

    Förstår bara inte hur man kan göra den jämförelsen, att bara för att man är "barnfri och kan andas" - skulle man inte ha skaffat barn. Vem skaffar barn och hoppas på att man ska separera? Befängt!

  • Mascaraklumpar

    Menade hon det som du tolkat det så är det vädigt elakt av henne. Men jag tror inte det är så vanligt att man säger den typen av saker till sina vänner med flit, utan ofta handlar det nog om missförstånd. Kanske menade hon inte detta som kritik mot dig som förälder utan ville bara diskutera ordet "fri" i sig, men så blev allt fel? Jag har själv aldrig reagerat när någon använt sig av ordet "barnfri" men nu när jag tänker efter så har ju ordet faktiskt en positiv klang. Lite som när någon frågar "vad är chansen för...?" men pratar om något de inte vill ska hända. Det kanske var så hon menade, inte att hon tror att du inte bryr dig om dina barn?

  • Miniblåbär

    Vilken elak kompis... Det är väl självklart att det inte är likställt! Att du utan veckan gör sådant som du inte kan göra med barnen är väl för tusan en självklarhet! Är man kvar i ett förhållande hjälps man åt för tt man ska kunna hålla i sina intressen, kunna träffa kompisarna separat osv, som ensamståendeIsingel får man nyttja andra tillfällen. Väldigt naturligt.

  • Autumnus
    Mascaraklumpar skrev 2018-07-04 10:27:34 följande:

    Menade hon det som du tolkat det så är det vädigt elakt av henne. Men jag tror inte det är så vanligt att man säger den typen av saker till sina vänner med flit, utan ofta handlar det nog om missförstånd. Kanske menade hon inte detta som kritik mot dig som förälder utan ville bara diskutera ordet "fri" i sig, men så blev allt fel? Jag har själv aldrig reagerat när någon använt sig av ordet "barnfri" men nu när jag tänker efter så har ju ordet faktiskt en positiv klang. Lite som när någon frågar "vad är chansen för...?" men pratar om något de inte vill ska hända. Det kanske var så hon menade, inte att hon tror att du inte bryr dig om dina barn?


    Det var klart och tydligt dennes erfarenheter av oss kvinnor som uttrycker oss vara "barnfria". Kanske inte gällde just mig, men att hen hört så många andra prata om att det var "skönt att vara barnfri och man kan göra vad man vill" - då kunde man lika gärna ha låtit bli att skaffa barn. Att sådana uttalanden gjorde hen "allergisk".

    Jag menar dock på (och sa det med) att jag ser inget fel i att jag säger att jag är barnfri då jag är det och vill passa på att göra saker jag kanske inte annars gör. Det är väl rätt sunt? Varför ska man sitta hemma och göra ingenting bara för att man är barnfri? Det gör ju inte att jag mår bättre av hur det är?
  • mammalovis

    Som du skriver så vill man ju vara med sina barn och familj och med tanke på hur kort tiden är på vardagskvällarna så prioriterar jag familjen helt klart framför att träna och träffa vänner (sedan finns inte orken heller). Är du barnfri p g a varannanveckas liv kan du ju ena vecka passa på att vila upp dig, träna, umgås med vänner, hinna ikapp med hemarbetet och det kan vara fint mer än någon minut samt göra alla de projekt man inte slutför för att barnen vill ha ens uppmärksamhet mitt i.  Men samtidigt vet jag hur det är att sakna sitt barn, då det blir så mycket lugnare här att det känns tomt vh och en kväll varannan vecka när dottern är hos sin pappa, men då har vi fortfarande två barn hemma som behöver uppmärksamhet.


    2barnsmorsan skrev 2018-07-04 07:59:07 följande:
    Nej det är inte fel. Skit i vad hon säger. Det finns ingen anledning att få dåligt samvete över det. Jag tycker det är den största kärlekshandlingen att se till att barnen får bra relationers båda föräldrar.

    Man är nog inte hellernågon bra förälder om man aldrig får någon tid till sig själv.
    Vad hon inte fattar är att när man är ensam förälder så är man ensam med barnen hela tiden och kan inte träna, träffa en vän själv osv jämfört med om man är i ett förhållande med barnets andra förälder. Då kan man ju göra massa saker själv för någon annan är ju hela tiden med barnen. Man kan också hjälpa till med hämtning, lämning, matlagning osv, handling. Det är ett mycket enklare liv att vara två.
    Det beror ju på vad den andra förälder tycker om att gå ut med barnen o s v. Här får jag städa medan barnen stökar ner i ett annat rum. Så alla lever inte i de perfekta förhållandena du pratar om. Sedan har väl inte alla den energin heller. Jag förlorade hälften av energin när jag fick barn, kanske beroende av sköldkörteln trots normala värden. Efter halva sköldkörteln togs bort p g a cancer när sonen var ett så rasade livet ännu mer. Jag har inte energi till att träna och sover middag 2-3 timmar med sonen i princip varje ledig dag för att inte somna sittandes eller få humör från hell. Så jag avundas dem som har orken till både det ena och det andra. Det som inte är gjort innan klockan 12-13 blir knappt gjort då min energi har rasat då.

    Sedan finns det ju ett ordspråk som säger att man saknar inte kon förrän båset är tomt. Jag tror inte du tackar din lyckliga stjärna och uppskattar varje dag enormt som du är frisk heller ... Det förstår man bara när man är magsjuk eller liknande.
  • 2barnsmorsan
    mammalovis skrev 2018-07-04 10:48:49 följande:

    Som du skriver så vill man ju vara med sina barn och familj och med tanke på hur kort tiden är på vardagskvällarna så prioriterar jag familjen helt klart framför att träna och träffa vänner (sedan finns inte orken heller). Är du barnfri p g a varannanveckas liv kan du ju ena vecka passa på att vila upp dig, träna, umgås med vänner, hinna ikapp med hemarbetet och det kan vara fint mer än någon minut samt göra alla de projekt man inte slutför för att barnen vill ha ens uppmärksamhet mitt i.  Men samtidigt vet jag hur det är att sakna sitt barn, då det blir så mycket lugnare här att det känns tomt vh och en kväll varannan vecka när dottern är hos sin pappa, men då har vi fortfarande två barn hemma som behöver uppmärksamhet.

    Det beror ju på vad den andra förälder tycker om att gå ut med barnen o s v. Här får jag städa medan barnen stökar ner i ett annat rum. Så alla lever inte i de perfekta förhållandena du pratar om. Sedan har väl inte alla den energin heller. Jag förlorade hälften av energin när jag fick barn, kanske beroende av sköldkörteln trots normala värden. Efter halva sköldkörteln togs bort p g a cancer när sonen var ett så rasade livet ännu mer. Jag har inte energi till att träna och sover middag 2-3 timmar med sonen i princip varje ledig dag för att inte somna sittandes eller få humör från hell. Så jag avundas dem som har orken till både det ena och det andra. Det som inte är gjort innan klockan 12-13 blir knappt gjort då min energi har rasat då.

    Sedan finns det ju ett ordspråk som säger att man saknar inte kon förrän båset är tomt. Jag tror inte du tackar din lyckliga stjärna och uppskattar varje dag enormt som du är frisk heller ... Det förstår man bara när man är magsjuk eller liknande.


    Jag klagar inte. Men jag har levt både med barnens pappa och själv med barnen.

    Jag blir bara irriterad på folk som tror att det är semester att vara ensamstående med barn, bara för att man är ?barnfri? varannan vecka.

    Tro mig det är enklare att vara två. Förutsatt att man inte har skaffat barn med en idiot men då är nog bägge alternativen lika usla.
  • Satsa

    Istället för att använda ordet "barnfri" så säger jag att jag är "barnlös" när barnen är hos pappan...  

  • legomum

    Tror inte att det menas illa på något sätt. Vet att många använder "barnfri och tid att andas" men det handlar mer om att det Är tungt att vara förälder.

    Alla har inte barn som är "enkla" och allt bara fungerar.

    Men frasen "att andas" handlar i min värld om att ladda batterierna, att få mera ork. Inte att man är ledig från barnen och kan gå på party 7 kvällar i rad (om det nu är det som lockar).

    Så tänker jag.

Svar på tråden "Barnfri" varannan vecka