• Anonym (pappatillmindotter)

    Mamman vägrar skriva på gemensam vårdnad.

    Hjälp mig!

    BAKGRUND:
    ---------------
    1% av föräldrar som bor med sina barn blir nekade vårdnad om sitt eget barn 


    ...och detta har sorgligt nog hänt mig och min dotter. Alltså 99% av alla som bor med sitt barn har även vårdnad om sitt barn. Och är man gifta innan man får barn så får även pappan automatiskt vårdnad om barnet. Jag och mamman planerade tillsammans att få barn, men vi är inte gifta.


    "För att en pappa ska få vårdnad om det nyfödda barnet krävs att mamman skriftligen godkänner detta till Socialnämnden. Kvinnor har alltså vetorätt på om pappan ska få vara en likvärdig förälder till sina egna barn."

    Det är för mig chockerande att lagen set ut så år 2014 men så är verkligheten.
    ----------------

    Så till saken:

    Jag är en pappa som bor med min 2-åriga dotter som jag älskar över allt annat. Jag har bott med min dotter och hennes mamma från födseln med vissa undantag, jag har kämpat från dag ett för att få vara en del av min dotters liv.

    Undantagen är när min dotter var 2 månader gammal så tog mamman henne och flyttade hem till sina föräldrar så att jag knappt fick träffa henne under 3 månaders tid (jag kommer till förklaring till varför hon flyttade). De gånger jag fick träffa henne var då möten på pendeltågsstation en halvtimme eller i köpcentrum... och gå med vagnen.... . Detta har även hänt flera gånger efter det, men under kortare perioder på ett par veckor...

    Anledningen till detta är att jag kontaktade socialtjänsten vid den tiden.

    Mamman började under graviditeten att skada sig själv, slog sig i huvudet och kroppen med knytnävarna, bankade huvudet i golvet, i snitt varannan dag, alltså hundratals gånger! Skriker hur värdelös hon är osv massa fruktansvärda saker. Hugg med pennor i benen osv den nivån. Hon gick konstant med blåmärken... hon ville inte träffa några vänner eller gå ut... Hot om att hon ska ta livet av sig och springer ut utan skor mitt i natten på kalla hösten flertalet gånger osv. Jag försökte allt jag kunde och tillslut ringde psykakuten, socialjouren, och till och med polisen då jag har varit så orolig för henne och att hon skada sig själv. Två gånger kom polisen hem till oss efter att hon varit ute utan ytterkläder vid nollgradigt långt gången i graviditeten. Socialjouren kom hem till oss och pratade med henne, men det finns inget dem kan göra om hon själv inte vill ha hjälp. 

    Vi gick till parterapi då det var det hon gick med på (om hon skulle gå så ska jag också göra det tyckte hon... ) . Vi gick 3 gånger, så slutade det med att hon inte ville gå dit något mer för att terapeuten sa/försökte med ungefär samma saker som jag hade gjort innan.... hon kände inte att någon förstod henne.

    Så när min dotter var 2 månader gammal så kontaktade jag socialtjänsten för att situationen var ohållbar! Jag ville att vi skulle få hjälp. Veckan innan jag gjorde det så kontaktade jag mammans föräldrar och berättade om situationen, de hade fram tills dess varit helt ovetande då mamman ABSOLUT inte ville att jag skulle berätta för dem. Men det hade gått så långt så jag gjorde det ändå.

    Iallafall, vi blev kallade till möte hos socialtjänsten och det slutade med att de trodde att jag satt och hittade på allt, jag berättade om hur dåligt hon mådde osv och skada sig själv. Mamman satt då bara tyst och hennes pappa var med och förde hennes talan, vilket jag kan se i efterhand var väldigt synd att han var med. Han sa då att hon inte gjorde några av dessa grejer osv och att om det är någon det är "fel på" så är det jag (pappan). Ska förtydliga att det handlade inte om att det är "fel på" någon över huvud taget, det var en fruktansvärd obehaglig situation hemma och jag kände att jag var tvungen att göra någon åtgärd.

    På mötet hos socialtjänsten så råkade jag tyvärr ut för en "manshatare". Resultatet blev att i protokollet står efter mötet att mamman blir utsatt för fysiskt och psykiskt våld i hemmet och att pappan inte ska få träffa dottern.... detta dessutom utan att mamman själv ens hade sagt något av detta själv. Det är vad "manshataren" själv skrev, det var även hen som blev upprörd  på mötet till den grad att hen skrek mig i ansiktet hur vidrig jag är osv. Och den andra representanten som var med från socialtjänsten bad "manshataren" att ta sig samman osv.

    Mötet var en MARDRÖM minst sagt. Det slutade som sagt med att jag inte fick vara med min dotter under 3 månaders tid utefter deras "beslut". Jag var helt knäckt!

    Efter tre månader så flyttade mamman tillbaka "hem till mig" efter att jag hade bönat och bett såklart hela tiden om det och att jag vill va med min dotter osv. Hon hade då börjat att slå sig i huvudet hemma hos sina föräldrar också, vilket hon då hade nekat till att hon gjorde (men både min mamma och pappa och syster vet om det och har sett det själva). och hon "stack därifrån" kl 4 på natten med vår dotter och flyttade hem igen. Hennes föräldrar har hela tiden haft inställningen att "om hon slår sig själv så är det för att du inte tar hand om henne tillräckligt bra" och har då varit motståndare mot mig som pappa från början, för dom anser att "det inte är något fel på deras dotter och hon är helt normal". Dom har skyllt över allt på mig helt enkelt. 

    Sedan dess har vi levt i ett helvete där hon vägrar att ta psykologisk hjälp. Även 2 gånger har det kommit in orosanmälan till socialtjänsten mot mamman (inte från mig), men båda gångerna har hon fått träffa "manshataren" på möte som tydligen bara har viftat bort dessa och hon har fått gå hem utan någon påföljd då mamman där sagt att "hon vet inte vad dom menar och att det inte alls stämmer, allt är bra osv".

    Jag kämpar hårt och fick förra sommaren tillslut vara föräldraledig med min dotter i ett halvår efter MASSOR av hjälp och påtryckningar från mina föräldrar, alltså min dotters farmor och farfar om att jag måste få vara föräldraledig. En enorm vinst för mig och min dotter och en chans till anknytning som alla föräldrar enligt mig bör få (innan hon började på förskolan). Under föräldraledigheten förde mamman över 1 månads föräldraledighet i taget till mig i hot om att ta den ifrån mig när som helst.

    Nu är min dotter 2 år gammal och jag mår dåligt varje dag över det faktum att jag inte har vårdnad om henne och att jag bara "får vara med" på nåder. Hon använder dagligen vårdnaden och min dotter som vapen och hot för att få som hon vill gällande allt. Jag blir behandlad som skräp och min dotter ser på. Mamman får flera utbrott i veckan och vår dotter börjar gråta. Dottern (2år) pratar om hur mamma är arg osv och att hon vill att vi ska hålla handen osv. Mamman är helt ovillig till att ens vara minsta vänlig mot mig.

    Vårdnaden används ideligen som hot och mamman gör det klart att jag inte är en likvärdig förälder och visar på mitt lägre människovärde inför min dotter. Jag har fått höra hundratals gånger att min dotter ska tas ifrån mig, varje gång brister mitt hjärta!

    Vi har inget samliv och hon vägrar att göra någonting bara vi två tillsammans och hon klagar dagligen på hur trött hon är och hur hemskt hennes liv är. Hur värdelös jag är, dålig lägenhet som vi bor i, hur dåligt med pengar vi har osv osv.

    Kanske säger ni, separera! Men hon har enligt mig gått in i väggen eller fått någon typ av depression, psykos. Hennes personlighet har förändrats väldigt mycket före och efter vår dotter kom. Hon klarar inte att laga middag hemma och är jag inte hemma en kväll så ringer hon och beklagar sig över hur trött hon är osv och att hon inte ens orkar laga mat... hon vet att det skulle inte fungera om jag flyttade, därför vill hon inte det.

    Jag vågar inte flytta p.g.a. hennes nästan dagliga hot om att jag aldrig mer ska få träffa min dotter och "manshataren" på socialtjänsten som styr mitt och min dotters öde när det gäller umgänge.

    Allt bottnar i att jag inte har någon vårdnad och hon vet det. Hon kan göra vad hon vill och ljuga ihop vad som helst hos socialen.

    Hjälp mig! Jag vet inte vad jag ska ta mig till?
  • Svar på tråden Mamman vägrar skriva på gemensam vårdnad.
  • Anonym (mja)

    Sluta tycka synd om dig själv och försöka göra en mansgrej av det här. Det kan du göra när du rott saker och ting i hamn.

    Varför i hela fridens namn söker du stöd i vårdnadsfrågan hos socialtjänsten? De kan inte göra någonting åt vårdnaden! I värsta fall omhändertar de barnet men då riskerar barnet hamna på ett familjehem eftersom du inte är vårdnadshavare.

    Din dotter behöver dig som vårdnadshavare och därför ska du försöka fixa det så fort som möjligt. Det finns två sätt för dig att fixa gemensam vårdnad. Det ena är att du får mamman skriva på frivilligt. Det andra är att du går till domstol. Du har INGA andra alternativ. Du har testat det ena. Kanske dags att testa det andra också.

    Från och med nu ska du bli stark. Sök stöd hos en mansjour eller liknande. De kommer att vara på din sida. Snacka ALDRIG skit om mamman för socialtjänsten etc för det riskerar slå tillbaka mot dig. Det ENDA du ska framhärda är att du älskar din dotter och bryr dig om henne och vill bli hennes vårdnadshavare för att skydda henne eftersom det är tryggare för ett barn att ha två vårdnadshavare än en. Det finns INGEN anledning att en domstol inte skulle döma till gemensam vårdnad med tanke på att du är en aktiv och bra förälder.

    Dottern kan ha ett behov av skydd. Men du kan inte ens fundera på det innan du är vårdnadshavare. Som det är nu har du inget att säga till om.

    Apropå mamman. Ja hon kommer att balla ur. Risken finns att hon anklagar dig för det värsta, typ sexuella övergrepp. Du kan minimera riskerna genom att vara lugn, stabil, stå på dig utan att ge dig in i en konflikt med henne. Berätta för henne att du inte har som syfte att ta barnet ifrån henne men att du också vill vara vårdnadshavare. Punkt slut. Se till att ha bra folk runt dig som kan intyga att du är en bra far. Din familj, mansjour etc.

  • Anonym (pappatillmindotter)
    Nyfikna72 skrev 2017-05-03 19:44:42 följande:

    Det ska dock poängteras att vårdnadsfrågan avgörs när man går och intygar faderskapet. Då får man frågan hur man vill ha det och tjejen kan inte enväldigt bestämma där utan man ska ju vara överens. Missar man detta som fader så kanske man inte varit tillräckligt observant. Ska tjejen vara säker på att få vårdnaden själv så får hon ju nästan skriva fader okänd och gå ensam.


    Hej, detta stämmer inte. När jag lyckades få med henne på möte hos soc för att skriva under faderskap var efter att jag hade ansökt om DNA test för att fastställa faderskap. Först då gick hon med på det.

    Sedan när vi var där så frågade dem henne om gemensam vårdnad och hon sa bara ett rakt nej. Det finns ingen diskussion och man behöver inte vara överens. Det är mamman som ENVÄLDIGT bestämmer. Så ser lagen ut. Jag som pappa tycker såklart att detta är helt vansinnigt, så är verkligheten dock.

    Den representant från Soc som vi då fick träffa sa däremot att det starkt rekommenderar gemensam vårdnad för barnets bästa osv. Men min sambo sa bara nej, och att hon inte ville prata om det. Och det var allt.
  • Anonym (pappatillmindotter)
    Anonym (Fp) skrev 2017-05-03 18:55:36 följande:

    Hur kunde du få föräldradagar om du inte är vårdnadshavare?


    Vårdnadshavaren kan skriva över föräldradagar på vem som helst om man står som ensam vårdnadshavare. T.ex. far eller morföräldrar kan vara "föräldralediga" med barn också på så sätt.
  • LFF

    En fråga. Var hon lika knepig (omskrivning för galen) innan graviditeten som efter? Varför har du i så fall stannat och sedemera skaffat barn med denna människa?

  • VourinVour

    Du måste gå domstol.

    Skaffa bra advokat. Inget annat.

  • Kjell2
    Anonym (pappatillmindotter) skrev 2017-05-04 11:24:16 följande:
    Hej, detta stämmer inte. När jag lyckades få med henne på möte hos soc för att skriva under faderskap var efter att jag hade ansökt om DNA test för att fastställa faderskap. Först då gick hon med på det.

    Sedan när vi var där så frågade dem henne om gemensam vårdnad och hon sa bara ett rakt nej. Det finns ingen diskussion och man behöver inte vara överens. Det är mamman som ENVÄLDIGT bestämmer. Så ser lagen ut. Jag som pappa tycker såklart att detta är helt vansinnigt, så är verkligheten dock.

    Den representant från Soc som vi då fick träffa sa däremot att det starkt rekommenderar gemensam vårdnad för barnets bästa osv. Men min sambo sa bara nej, och att hon inte ville prata om det. Och det var allt.
    Varför gick du inte till domstol och yrkade på vårdnad?
  • sextiotalist
    Nyfikna72 skrev 2017-05-03 19:44:42 följande:

    Det ska dock poängteras att vårdnadsfrågan avgörs när man går och intygar faderskapet. Då får man frågan hur man vill ha det och tjejen kan inte enväldigt bestämma där utan man ska ju vara överens. Missar man detta som fader så kanske man inte varit tillräckligt observant. Ska tjejen vara säker på att få vårdnaden själv så får hon ju nästan skriva fader okänd och gå ensam.


    Stämmer inte alls, familjerätten brukar ställa frågan, men inget som behöver beslutas där. Säger kvinnan nej och står fast vid det, då är det tingsrätten som gäller.

    Däremot så måste faderskapet vara klart innan pappan kan få gemensam vårdnad.
    Så du har fel
  • Anonym (Fp)
    Anonym (pappatillmindotter) skrev 2017-05-04 11:25:53 följande:

    Vårdnadshavaren kan skriva över föräldradagar på vem som helst om man står som ensam vårdnadshavare. T.ex. far eller morföräldrar kan vara "föräldralediga" med barn också på så sätt.


    Nej, det kan man inte. Man kan få tillfällig föräldrapenning som icke förälder/vårdnadshavare men inte vanlig föräldrapenning.
  • Anonym (Maja)
    Anonym (pappatillmindotter) skrev 2017-05-04 11:24:16 följande:

    Hej, detta stämmer inte. När jag lyckades få med henne på möte hos soc för att skriva under faderskap var efter att jag hade ansökt om DNA test för att fastställa faderskap. Först då gick hon med på det.

    Sedan när vi var där så frågade dem henne om gemensam vårdnad och hon sa bara ett rakt nej. Det finns ingen diskussion och man behöver inte vara överens. Det är mamman som ENVÄLDIGT bestämmer. Så ser lagen ut. Jag som pappa tycker såklart att detta är helt vansinnigt, så är verkligheten dock.

    Den representant från Soc som vi då fick träffa sa däremot att det starkt rekommenderar gemensam vårdnad för barnets bästa osv. Men min sambo sa bara nej, och att hon inte ville prata om det. Och det var allt.


    Nja, det är väl snarare så att om man inte är överens om vårdnaden så kvarstår den vårdnadsform som finns för barnet fram till det domstol bestämmer annat.

    En ogift mor får automatisk vårdnad fram till något annat bestäms.

    Så det är inte mamman som bestämmer. Utan lagen.

    Däremot håller jag med om att det per automatik borde vara automatisk vårdnad från att det faderskapet fastställts tills något annat bestämts.

    Men att det är mamman som bestämmer vem som ska ha vårdnad stämmer ej.
  • Anonym (Clara)
    Anonym (pappatillmindotter) skrev 2017-05-04 11:25:53 följande:
    Vårdnadshavaren kan skriva över föräldradagar på vem som helst om man står som ensam vårdnadshavare. T.ex. far eller morföräldrar kan vara "föräldralediga" med barn också på så sätt.
    Nej det kan man inte. Det finns många exempel på tonårstjejer som fått barn där deras mamma, alltså mormor, velat ta ut föräldrapenning för att kunna vara hemma med sitt barnbarn för att mamman ska kunna t ex slutföra skolgång etc, men det går INTE. 
  • Anonym (G)
    Anonym (Clara) skrev 2017-05-05 08:27:44 följande:

    Nej det kan man inte. Det finns många exempel på tonårstjejer som fått barn där deras mamma, alltså mormor, velat ta ut föräldrapenning för att kunna vara hemma med sitt barnbarn för att mamman ska kunna t ex slutföra skolgång etc, men det går INTE. 


    Tänkte också på det. Det är endast tillfällig föräldrapenning/VAB du kan lämna över till någon annan. Har en vän som jobbar med detta på FK och jag ville ta ut sambons FP-dagar han hade kvar på sin dotter innan dom försvann då jag var mammaledig med vår son. Det gick inte även fast vi bott ihop sen flickan var 1,5 år. Hon är nu 10. Men kanske är annat om faderskapet är fastställt men att pappan ändå inte har vårdnad?
  • Anonym (Hanna)
    Anonym (Emma) skrev 2017-05-03 14:59:43 följande:

    Vet du vad vårdnad innebär? Det har inget som helst med umgänge att göra, eller att man som vårdnadshavare är mer betrodd som förälder.


    Att inte ha vårdnaden om sitt barn innebär att pappan inte kan ta del av journaler på sjukhuset eller utvecklingen i skolan. Pappan har inga rättigheter utan mammans tillåtelse. 
    Mamman kan inte neka till umgänge men till så himla mycket annat. 
    Mamman skulle kunna ta barnet och flytta 300 mil bort utan pappans tillåtelse. 
    Hon kan neka honom att hämta på dagis och ställa till ett rent helvete för honom.
    Skaffar hon en ny sambo så har denna personen mer rättigheter än vad pappan någonsin kommer att ha. Helt sjukt egentligen fast i vissa fall oerhört bra.
  • Anonym (Knut)
    Anonym (Emma) skrev 2017-05-03 14:59:43 följande:

    Vet du vad vårdnad innebär? Det har inget som helst med umgänge att göra, eller att man som vårdnadshavare är mer betrodd som förälder.


    Låt mig gissa: Du är en ensamstående mamma med vårdnad om ditt barn som inte anser att pappan behöver ha vårdnad för att vara delaktig. Gissade jag rätt? Det är nästan ingen annan som skulle påstå att vårdnad inte spelar någon roll för umgänge osv. OM det nu inte spelar någon roll så är det bara för ensamstående mammor att skriva över vårdnaden till pappan, eller hur? Jag vet att du inte skulle göra det och att du har en miljon skäl till varför just du ska ha vårdnad medan pappan inte ska ha det. Gemensam vårdnad borde ALLA med känd fader få vid födseln.
  • Anonym (Knut)
    Anonym (G) skrev 2017-05-05 09:10:42 följande:
    Tänkte också på det. Det är endast tillfällig föräldrapenning/VAB du kan lämna över till någon annan. Har en vän som jobbar med detta på FK och jag ville ta ut sambons FP-dagar han hade kvar på sin dotter innan dom försvann då jag var mammaledig med vår son. Det gick inte även fast vi bott ihop sen flickan var 1,5 år. Hon är nu 10. Men kanske är annat om faderskapet är fastställt men att pappan ändå inte har vårdnad?
    Men varför tog han inte ut dagarna själ eller erbjöd mamman dem?
  • Anonym (domstol)

    Gå till domstol. Det är det du kan göra, det blir väldigt svårt för modern att förklara varför hon ska ha enskild vårdnad när ni bor i hop och ni alltså båda har ansvar. Ja, hon lär flytta. Det är nog det bästa som kan hända. Min sambo hade samma problem. Han fick igenom vårdnad och sedan boende. Idag bor hans dotter hos oss. Fungerar det inte med den ni träffar på familjerätten. Gå till chef och be om ny. Men de kommer inte lägga sig i vårdnaden. Deras sak är att se till att barnet har ett bra boende och bra kontakt med båda föräldrarna. Om ni bor i hop så har ju barnet det. Oavsett vårdnaden. Du måste driva det här, ingen annan kan göra det.

  • pappatillmindotter

    Hej igen!

    Jag tänkte uppdatera tråden här då mycket har hänt sedan sist.

    - Jag och mamman separerade för 9 veckor sedan!

    - Hon vägrade att lämna tillbaka nycklarna till min lägenhet efter separationen. Hon vägrade att ändra mantalsskrivningsadress, hon stod alltså kvar som skriven här, jag kunde inte ändra det, hur sjukt är det?? Hon har kapat kontakten med mig och alla från min sida av familjen. 

    - 6 veckor efter vår separation så gick hon in i min lägenhet med 5 andra personer när jag inte var hemma. Dom packade 2 flyttsläp fulla med saker och 2 kombibilar fulla med saker. Dom använde bultsax för att ta sig in i källarförrådet och tog även allt där. Dom tog min dotters leksaker och kläder och skor. Rensade ALLT värdefullt. Hon tog även bland annat 7.000kr i kontanter ur min skrivbordslåda, "krossade" mitt klassiska musikinstrument värt 35.000kr och lämnade lägenheten i ruiner. De drog upp alla växter ur rabatten på vår stora uteplats på ca 15kvm. Bland annat tomatplantor med hundratals tomater på (jag har odling och växter som intresse) som jag och min dotter går ut och plockar inför varje middag hemma!! Osv Osv. Mer om detta "inbrott" längre ner.

    - Mamman har förbjudit mig att hämta på förskolan. Med sin ensamma vårdnad!!

    - Jag får inte vara med på föräldramöte och får ingen info från förskolan och mitt ex svarar inte när jag kontaktar henne.

    - Jag har fått träffa min dotter varannan helg och två vardagar den andra veckan. (alltså 4 av 14 dagar) fram tills idag. För att mitt ex har fått den rekommendationen från en advokat hon har kontaktat, då hon kan "råka illa ut lagligt" om jag får mindre umgänge. Advokaten rekommenderade det som minimumumgänge för att inte hamna i klistret i framtida "vårdnadstvist".

    - Idag, för några timmar sedan, meddelade hon mig via SMS att hon tog hon bort en dag, så nu 3 av 14 dagar med min dotter. Vi får se om det blir permanent eller om jag kan "få tillbaka den". Det är därför jag skriver här i tråden just idag, av min frustration.

    Jag kan bara sitta här och titta på när hon domderar. Jag vill ha min dotter varannan vecka.

    Nu har ni fått en kort sammanfattning för er som inte orkar läsa allt, men här kommer mera:

    Sedan jag först skapade denna tråd så har läget hemma blev värre och värre och värre. Mamman hotade som sagt nästan dagligen med att ta min dotter och sticka och se till så att jag inte ska få träffa henne något mer. Jag blev behandlad som skräp och min dotter såg på varje dag. Min sambo sa inte "Hej" eller "Hej då" till mig på 6 månader! Det var den sjukliga nivån på detta, än idag säger min dotter inte "Hej då" till någon, då hon har lärt sig det från mamman. Min sambo skulle demonstrera sitt hat för mig inför vår dotter varje dag. Det har jag läst att det är det mest skadliga man kan göra för ett barn, "att visa på ena förälderns lägre människovärde".

    Efter flera år av denna terror så sa jag då, "Ja, men flytta ut då", och jag gjorde slag i saken och såg till att vi separerade. Trots min stora rädsla att mista min dotter! Ska även tillägga att jag sa "Flytta ut" till min sambo EN gång, först då jag menade det. Jag hotade aldrig med att hon skulle flytta ut osv som hon hela tiden gjort. Det är viktigt för mig att poängtera då hon hela tiden hotat att sticka och flytta vilket jag sagt, man säger att man ska flytta först när man menar det!

    Hon flyttade då hem till vår gamla granne med vår dotter (10 minuter bort) och sov på soffan där i en etta på 30kvm. Grannen är själv ensamstående mamma då pappan inte ville vara med i bilden där. Jag tyckte att det var en dålig idé att vår dotter skulle bo så, vilket det även var, då dottern uttryckte att det var väldigt jobbigt under tiden.

    Mitt ex (som det är nu då) insisterade på att bo där, trots att jag har en lägenhet på 60kvm som har varit min dotters hem senaste året. Jag erbjöd även mitt ex att bo kvar i lägenheten, så kunde vi "turas om" att bo här, för att vår dotter skulle slippa stressen över att sova på någons soffa på obestämd tid i ett annat barns hem (som är bara 1,5 år gammal), min dotter är 2år och 10 månader. Mitt ex vägrade. Nog om det. Där bodde hon i 5 veckor. Sedan fick hon en studentlägenhet, en etta, utan att ha någon kötid eller något alls (separat historia), vilket var otroligt tur, men det är jag glad över då vår dotter då kan gå kvar på förskolan osv och bo nära mig. Nu vet dock inte ens vilken adress dom bor på, bara vilken gata dom bor på.

    Som jag skrev ovan så gick dom in i min lägenhet när jag inte var hemma och stal och vandaliserade allt... Jag och min mamma och hennes man och en kompis till mig kom hem till mig just när dom var så gott som klara med länsningen av min lägenhet. Släpen stod utanför med alla mina grejer i, möbler, min dotters leksaker, köksgrejer osv osv allt som hör till ett hem. Även allt jag skaffat under de 6 veckorna efter separationen för att fylla på allt hemma som saknades efter bouppdelningen som vi gjorde vid separationen och hennes utflyttning. DÅ jag redan då fick kvar mycket lite, inte rättvis uppdelning alls.

    Det första jag gjorde var att lossa släpen från bilarna och ringa polisen. Jag hade tur att jag av en slump hade med mig min mamma, hennes man och min närmsta vän när vi "ertappade" dem. 

    Jag började ensam bära in kartonger och saker från släpen samtidigt som mitt ex 5st "vänner" som var med drog i mig (det var hennes systers man, en barndomsvän, och 3 personer jag aldrig har träffat tidigare) samtliga som var där och hjälpte mitt ex har aldrig varit hemma hos oss... Kombibilarna hade dom låsta och smockfyllda med saker också.

    Polisen kom, det kom 8 poliser! Vi berättade hur det låg till. En lång historia kort. I och med att mitt ex har bott på den adressen med mig, och sedan fortfarande står skriven här så får hon lagligt sett gå in och ta vad hon behagar, det är inget polisärende, utan socialfråga. Även att bultsaxa upp källarförråd och vandalisera ens grejer får man göra. JAG HATAR DET HÄR SJUKA SAMHÄLLET!!!!!! Polisen stannade och "eskorterade" så gott som mitt ex och hennes vänner därifrån med alla saker... och jag står i en lägenhet i ruiner. Mitt ex och hennes "vänner" bara stod och skrattade åt mig, bokstavligt talat där. Jag förstår inte ens hur man är funtad om man går med på att göra en sådan sak, hennes vänner är ju sjuka i huvudet. Jag skulle aldrig kunna delta i en sådan grej, jag förstår inte ens hur dom kunde göra det trots att mitt ex såklart har matat dom med massa skitsnack om mig osv osv Jag är mållös, det var ett stort nederlag även detta.

    Det är ju inte bara mitt hem, även min dotters hem!!! Sedan efter det så kunde jag ju inte ha min dotter på en vecka och missade 2 umgängesdagar då jag var tvungen att fixa till lägenheten till beboeligt skick igen, det är fortfarande ett pågående projekt såklart. Jag har även skaffat en inneboende i vårat gamla sovrum för att få in pengar för att bygga upp vårt hem igen :( Det har dock fungerat bra med min dotter.

    Nu är frågan vad jag ska göra........ mitt liv känns som ett helvete och jag försöker att forcera framåt så gott jag kan, men det är inte lätt. Mycket ångest och jag håller på att knäckas.

  • Skitoxå

    Vad hände sen!? Så väldigt deprimerande att läsa din historia. Jag hoppas verkligen det har ljusnar

Svar på tråden Mamman vägrar skriva på gemensam vårdnad.