Hej! Igår fick jag och sambon reda på att vårt första barn vi väntar är sjukt, trisomi13! Fick träffa doktorn samma kväll och påbörjade aborten igår med ett piller! Ska tillbaka imorgonbitti för att fullfölja aborten.. Dvs föda ut den ner i en bricka i toaletten!
Känns så sjukt tungt just nu... Är i v16 så är glad att det går undan...
Någon som varit med om detta?! Hur mådde ni efter aborten? Har ni försökt få barn igen och blev det friskt?!
Beklagar Lilise :( Jag var ju med om samma sak.. och visste inte då att det fanns alternativ! Vi fick iaf svar på några dar från fvp och kunde därmed avbryta snabbt... Men att vara i den situationen gör en alldeles förtvivlad! Det enda rådet är tyvärr det du redan fått från "känner" att försöka få remiss till nån annan stad och göra moderkaksprov!! NIPT kan tydligen enligt min läkare visa fel... Så om det visar att fostret har nån avvikelse så ska moderkaksprov lr fvp göras iaf! Förstår att du inte orkar tjata men kanske värt ett litet försök till?! Att behöva vänta och oroa sig är så jobbigt! Önskar jag kunde hjälpa dig mer!
Stor kram
Tack för de fina svaren! Jag menade inte att "kapa tråden" men ville egentligen bara säga att det var skönt att få ta del av andras upplevelser. Är stärkande att få höra att andra klarat sig igenom något så svårt som det här ändå är. Tack för era tips om att kontakta annat landsting, tyvärr gör min nuvarande ork och mående att jag verkligen inte orkar ta den fighten. Även om barnmorskan sa att chanserna är små får vi väl än så länge försöka hålla fast vid hoppet om att vi ska få ett positivt resultat. Samtidigt som jag (för min egen skull) tror att jag också måste förbereda mig för det värsta för egen del.
Lilise, hur går det och hur mår du?!
Tack för den här tråden. Det är en stor tröst att hitta en "ny" tråd men människor som upplever nåt liknande det vi upplever just nu (de flesta trådar jag hittar när jag googlar är från 2007 eller nåt). Vår situation är inte riktigt densamma eftersom vi inte fått avvikelsen bekräftad ännu men det har redan väckt så mycket sorg och rädsla hos oss. Vi var med om ett MA förra hösten och blev gravida igen innan jul. Den här graviditeten har bara varit oro, oro, oro. Vi var på KUB i går där man såg att hjärtat slog (så glada vi blev!!) men sen mätte barnmorskan jättelänge och efter hon räknat berättade hon att vi har "väldigt hög risk" för att vårt barn har trisomi-21. Nu känns det bara som om luften har gått ur mig. Hela hösten och våren har varit sån kamp och både jag och min man hade sett fram emot att kanske kunna andas ut litegrann. Nu får vi vänta två veckor på att få göra fostervattenprov och den oro det innebär. Denna ständiga väntan bryter ned en...
Beklagar er andra som fått besked om allvarliga avvikelser och valt att avbryta era graviditeter. Vilka kämpar ni är! Tack för att ni delar med er av era upplevelser. All styrka till er och lycka till framöver!
Tack för omtanken och frågan!
Går fortfarande och väntar. Tiden går så långsamt. En vecka kvar tills vi får göra fostervattenprovet och sen är det väl minst en vecka tills vi får nåt preliminärt resultat. Enligt statistiken är det väl 50% chans att barnet är friskt och 50% chans att det finns någon avvikelse. Så man vet ju inget ännu. Jag försöker tänka att det är många andra som har klarat sig igenom detta. Men det är helt sjukt att det inte pratas mer om det!!! Jag läser inlägg om alla som får reda på att deras barn är sjukt eller till och med har dött i magen och som tvingas vänta och föda fram sina barn. Vilken styrka som krävs! Förra missfallet skedde mycket tidigare (även om kroppen inte förstod det) så då var den fysiska biten enklare än vad det skulle vara om vi avslutade graviditeten nu. Jag går bara runt och är så fruktansvärt ledsen. Det är ganska tufft attt vara gravid så här länge och egentligen bara känna konstant rädsla och oro hela tiden, det tär på psyket.
Beklagar allt som ni har gått igenom, jag vet hur jobbigt det är! Vi fick också avbryta graviditeten pga en kromosomavvikelse, trisomi 18. Jag gjorde avbrytandet i v14, vi gjorde NIPT testet v11 och fick där veta att bebisen hade trisomi 18. Sen fick vi ändå göra ett fostervattensprov för att bekräfta. Jag gjorde aborten den 8 januari, ett tag sen alltså och fortfarande tycker jag det känns så jobbigt emellanåt. Jag vill inget hellre än bli gravid igen, men är samtidigt så rädd att det ska hända igen..
Solstorm36, du skrev något om FB grupper som du gått med i. Tror du det finns möjlighet att få gå med i de? Skulle verkligen vilja prata med andra i samma situation, tycker de flesta omkring oss tycker det är dags att släppa det här och gå vidare men det är inte så lätt..
Beklagar allt som ni har gått igenom, jag vet hur jobbigt det är! Vi fick också avbryta graviditeten pga en kromosomavvikelse, trisomi 18. Jag gjorde avbrytandet i v14, vi gjorde NIPT testet v11 och fick där veta att bebisen hade trisomi 18. Sen fick vi ändå göra ett fostervattensprov för att bekräfta. Jag gjorde aborten den 8 januari, ett tag sen alltså och fortfarande tycker jag det känns så jobbigt emellanåt. Jag vill inget hellre än bli gravid igen, men är samtidigt så rädd att det ska hända igen..
Solstorm36, du skrev något om FB grupper som du gått med i. Tror du det finns möjlighet att få gå med i de? Skulle verkligen vilja prata med andra i samma situation, tycker de flesta omkring oss tycker det är dags att släppa det här och gå vidare men det är inte så lätt..
Nu har det gått en vecka sen aborten och jag har redan slutat blöda. Idag gjorde jag ett gravtest som visade negativt så jag antar att hormonerna "gått ur" oxå. Jag vill jättegärna börja försöka igen men är osäker på hur länge jag bör vänta. Läkaren tyckte man skulle vänta till mensen var tillbaka o regelbunden. Hur gjorde ni andra?Kram
Jag var i vecka 18, downs syndrom. Jag vill bara försöka igen så fort jag kan! Jag känner mig helt ok både mentalt o fysiskt. Men jag vill ju inte riskera ett missfall för att jag försökte igen för snabbt. Kram
Jag var i vecka 18, downs syndrom. Jag vill bara försöka igen så fort jag kan! Jag känner mig helt ok både mentalt o fysiskt. Men jag vill ju inte riskera ett missfall för att jag försökte igen för snabbt. Kram
Hej,
jätte tråkigt det ni fått gå igenom och hoppas ni fortsätter kämpa med att få barn.
Jag och sambon har varit med om samma sak två gånger. efter utredning visade det sig att jag lider av en ärftlig kromosomavvikelse vilket har orsakat att vi totalt haft haft 4 missfall. vi har självklart mått skit dåligt mellan varje tillfälle då det gått så pass långt och man hela tiden trott att det var vår tur att bli föräldrar. nu nästan 5 år senare har vi ännu inte fått barn men får hjälp vid gpd behandling. de två misslyckade försök på grund av fel dosering men nu har vi kommit så pass långt att man hittat två balanserade ägg som kan föras tillbaka. Vi hoppas av hela vår hjärta att det skall gå vägen denna gång, vi längtar så mycket. Så om det inte löst sig för er hoppas jag att ni inte ger upp, det finns hjälp att få och de är super duktiga på det de gör. LYCKA TILL!!
Usch.. Jag blir så ledsen när jag läser din tråd. Förlåt för den orättvisa du måste känna. Ingen förtjänar att gå igenom något sånt här.
Vill bara skriva att jag idag är gravid i v14. Moderkaksprov och 4st ultraljud visar att bebis är frisk! Rutinultraljudet i v19 kan ju visa något men försöker njuta och tänka positivt!
Jag hoppas att alla ni som råkat ut för detta får en frisk bebis!
Coomudus, hoppas ni idag är gravida!
Stor kram
Vill bara skriva att jag idag är gravid i v14. Moderkaksprov och 4st ultraljud visar att bebis är frisk! Rutinultraljudet i v19 kan ju visa något men försöker njuta och tänka positivt!
Jag hoppas att alla ni som råkat ut för detta får en frisk bebis!
Coomudus, hoppas ni idag är gravida!
Stor kram
Nu förstår jag inte vad du menar!? Förra var sjukt, avbröt i v17 och imorgon går jag in i v17 med nya bebisen.
Nu förstår jag inte vad du menar!? Förra var sjukt, avbröt i v17 och imorgon går jag in i v17 med nya bebisen.