8 månaders bebis vaknar ofta på natten

Jag tror så här; genom att plocka upp sitt barn på natten gör man behovet av närhet större än det faktiskt är. Jag tror tvärtom mot gör ovanstående, man visar sitt barn att det är farligt att ligga ensam och sova i sin spjälsäng. Kan det inte vara så? Flertalet barnavårdscentralerna rekommenderar fem minuters-metoden så det måste ju finnas någon form av belägg för att den faktiskt gör mer nytta än skada.

Som du själv skriver så är detta en fas som de flesta barn går igenom. Sådant går inte att metoda bort. Om något så blir det bara värre. Om bvc rekommenderar metoden så gör de fel då det är helt ovetenskapligt.

Om pappan har spasmer så kan väl han sova någon annanstans?

Jag är inte emot att lära barn att sova i sin egen säng. Men din dotter är för liten. När hon blir större kan du förklara och prata med henne, hon kan komma till er om det är något osv. Men det kan inte en bebis.

Mitt barn väger 15 kg och har man en riktig ergonomisk bärsele eller sjal känns det som kan har en liten ryggsäck på sig bara. Det är ordentliga höftbälte på dom och man bär mer med höften än axlarna. Inga problem!

Tycker din inställning är lite tråkig. Du vill vara självständig och du vill att ditt barn på 8 månader ska vara självständigt. Just nu är hon inte där, hon visar ju tydligt att hon behöver er mer än nånsin.

Kopierar, negativa aspekter på 5minuters metoden :

5mm har fått väldigt mycket kritik från vetenskapligt håll. När metoden var ny visste man inte bättre om hur barn mår och reagerar av att lämnas ensamma, vilket nyare forskning klarlagt.

Barn som lämnas ensamma att skrika och ignoreras i sina kontaktförsök av föräldrarna utsätts för en enorm stress. Stressen utlöser ett stort påslag av stresshormonet kortisol som är cellförstörande och skadligt för barnets utveckling. Barnet lär sig till sist att somna, men inte av trygghet utan av uppgivenhet, så kallad inlärd hjälplöshet. Att tystna blir för barnet ett sätt att överleva. Halterna av kortisol fortsätter att vara högt lång tid efter att barnet tystnat om kvällen och dagar efter att barnet somnar snabbt och tyst vid läggning har barnet en stark stressreaktion vid läggningen. För barnet kan detta ha förödande effekter, på ytan kan barnet verka nöjd och tillfreds, social och självgående men på insidan är barnet ständigt orolig för sin trygghet. Kan barnet lita på föräldrarnas närvaro och hjälp vid behov? Risken med detta är att barnet som vuxen får svårt med sunda förhållanden, barnet kanske inte klarar av att skapa sunda anknytningar med andra vuxna eller med sitt eget barn, relationen till de egna föräldrarna kan också bli skadad. Många vuxna som lärt sig sova med hjälp av 5mm (eller liknande skrikmetoder) som barn vittnar om ångest i samband med sömnen och ständigt återkommande sömnproblem.

Det finns tyvärr många idag som gärna negligerar effekterna av 5mm eller liknande metoder och menar på att de är helt ofarliga, detta är helt enkelt inte sant. När Eckerberg utformade 5mm visste sjukvården inte lika mycket om barn som man gör idag. Betänk att 5mm kom till i en tid då man fortfarande opererade spädbarn utan bedövning för att man trodde att de inte kände smärta! Det är inte utan orsak som metoden inte längre skall rekommenderas och sjukvården gick ifrån sina ?sömnskolor? där metoder som kan ses som föregångare till 5mm nyttjades eftersom man insåg att det kostade bra mycket mer än det smakade.

Svenska barnläkare, barnpsykologer och BVC skall idag avråda från 5mm!

Och fördelarna med 5mm?

Föräldrarna får sova. Är nog enda positiva.

Till vilket pris?

Glömde en sak till:

När man har sin första bebis och den kommer in i en jobbig fas så tänker man lätt att det kommer vara för evigt. Att man måste åtgärda det så att det inte blir bestående. Men det är det inte. Du tänker att du måste använda 5 mm för att din flicka ska lära sig sova gott för gott. Men ocnså detta går över. Hon kommer gå igenom må ga jobbiga faser, det går inte att åtgärda genom någon metod eller med några trix. Lättast är att ge batnet det det verkar behöva, så små barn kan man inte lära någonting.

När det gäller att göra barnet tryggt med andra än dig handlar det helt enkelt om hur mycket tid de spenderar med barnet, aktiv tid där de tar hand om henne. Just nu är det du som gör det mest - alltså är hon tryggast med dig. När din man är föräldraledig så kommer hon troligast föredra honom efter ett tag. Så funkar riktigt små barn.

Alright, jag ska uppdatera er litegrann;

Inatt har vår dotter sovit från kl 21 till kl 07.30. Endast ett uppvaknande i natt och då gav jag vatten istället för mat. Hokus pokus? Nej, vi testade 5mm fast vi gjorde lite justeringar. Vi gick in var tredje minut, la tillbaka henne på rätt plats i sängen, gav henne nappen, strök henne över pannan och sa, vänligt men bestämt, godnatt gumman, vi är bara utanför. Allt detta samtidigt som vaggvisor spelades upp. Vi var precis utanför och vi viskade inte när vi pratade, vi lät henne veta att vi verkligen bara var utanför. Efter ca 15 min sussade hon sött. Ty hon hade somnat helt på egen hand. Naturligtvis skrek hon under den kvarten det tog. Men jag kände mig verkligen lugn ändå, jag hörde att det var hennes "arg-skrik" och inte "ont- eller ledsenskrik".

Eftersom att hon tidigare inte varit nöjd med att ens ligga bredvid mig om natten och känna närhet så var det nog inte separationsångest, ansåg jag. Separationsångest har varit när hon skrikit i panik för att jag lämnat henne med sin pappa eller någon annan och hon har sett mig gå. Jag är helt övertygad om att hon redan passerat perioden av separationsångest om nätterna. Hon har vaknat och skrikit i rop på hjälp och då menar jag verkligen hjälp att sova. I natt har vi visat henne att det är helt ofarligt. Jag kan passa på att nämna att hon imorse när hon vaknade var gladare och piggare än nånsin.

Hokus pokus? Nä..

Det går faktiskt att lära små barn vissa saker, det behöver dom. Min tös har alltid varit oerhört tidig i sin utveckling. Hon kröp vid 5 månader och började gå nu i dagarna. Hon har lärt sig att vinka och klappa händer för länge sen. Så igen till er som säger att mitt barn fungerar enligt boken; nej. Jag kan inte ha henne i bärsele. Hon vill krypa/gå och se saker, upptäcka. Och nej, hon kan inte ligga med oss i sängen, inte heller på madrass på golvet. Hon kryper i väg och vem vet vad hon kan hitta på mitt i natten å egen hand om jag ger henne den möjligheten?

Vidga era vyer, alla barn är olika och alla barn behöver olika. Alla föräldrar gör vad som är rätt. Jag tackar och bockar för att ni svarat på mina frågor och gett mig era råd. Även om det inte riktigt var vad jag sökte.

Tack för mig.

Ja alla barn är olika. Men inget spädbarn mår dock bra av att lämnas ensam när det skriker, det finns det forskning på så det är inget att diskutera. Spelar ingen roll varför barnet skriker.

Håller helt med. Finns mycket vetenskaplig forskning som stödjer detta dessutom. Man får bara beklaga att TS barn kommer bli ännu en otrygg individ i samhället, för med den inställningen att en 8 månaders ska klara sig själv för att föräldrarna vill vara självständiga, ja det bådar inte gott.

Skrämmande.

Bara kryper i kroppen när jag läser hur hård och empatilösa vissa föräldrar är. 

På mig kryper det i kroppen när folk hoppar in i en nästan 10 år gammal tråd och skriver förolämpningar.

Reagerade också