Barn i relation utan sex

Fråga dig själv- vill jag ha det så här? Hur länge ? Du är ansvarig för din hälsa! Inklusive din sexuella hälsa m beröring närhet mm- det är ett grundläggande behov. Om din nuvarande partner inte vill möta det... Då är det till dig att se till hur du tillfredsställer det behovet.

Du är värd all närhet och sexuell samvaro i din relation- det är det "normala " . Sex handlar det minsta om fortplantning!

Jag kan inte säga vad du ska göra, men det första steget borde vara att få din partner att på riktigt inse att det här är ett problem. Detta oavsett om hon själv tycker det eller inte, för om man är två och den ena parten tycker att något är ett problem så är det ju faktiskt ett problem för båda. Jag säger inte att en har rätt eller fel, det mest realistiska är antagligen att mötas någonstans mitt emellan, men då måste ni ju vara överens om det. En relation innebär ju kompromisser.

Om hon inte kan se problemet i det hela och är beredd att tillsammans FÖRSÖKA göra något åt det så är det upp till dig att antingen gilla läget och acceptera att leva utan sex resten av livet, eller att avsluta relationen. Det lär inte blir bättre av sig självt.

Jag är mitt uppe i en liknande situation och har kommit så långt att jag fått min partner att inse att det är ett stort problem för mig att vi inte har sex. Jag har ingen illusion om att vi kommer att ha precis så mycket sex som jag skulle vilja, men om jag vet att hon ändå försöker och att vi får till det några gånger så blir det lättare för mig att leva med det än om hon ignorerar det.

Har skrivit tråden "ofrivilligt barnlös och kris i relationen". Min situation liknar därför din. Förstår din sorg. Jag har precis valt att lämna. Jag behöver sexuell närhet, och jag vill ha barn. 

Hur ser hon på erat problem? Förstår hon hur du känner?