Tjej. 20+. Oskuld.

Så länge man står för det så spelar det väl ingen roll? Har man en massa sex i tonåren för att vara tuff men egentligen är svag har jag mindre respekt för dessa.

Samma med killar isf.

Hade en sommar romans när jag var 20 år gammal, men inget annat. Den killen är den enda jag har blivit kär i. Har dejtat sen dess, men fick inga känslor för dem, så det utvecklades inte till något.

Bra att veta att det inte är bara jag som har väntat....

Panik är nog det rätta ordet för vad jag känner. Det är som när man är i en byggnad och brandlarmet går igång(när det bara är övning). Man vet att det inte finns någon riktig fara, men man springer ändå mot utgången. Det är ungefär så jag reagerar. Jag undviker och blir kall mot killen när jag känner att han kommer (känslomässigt) för nära, trots att jag egentligen bara vill vara med honom.

Sedan bygger jag upp fantasier i mitt huvud om hur bra förhållandet skulle kunna vara, (om jag tog steget), viilket känns bra i stunden men inte i längden.

Det är ingen "tävling". Hellre bra sex som vuxen än dåligt sex som alltför ung eller innan man är mogen för det!
Däremot låter det ju som om du drabbas av någon slags spärr som hindrar dig från att gå vidare, njuta och ha roligt? Kanske gör du för stor "grej" av det hela? Första gången är sällan fantastisk, det är INTE ovanligt att sexet blir bättre ju äldre och erfarnare man blir! Du verkar också vara rädd för att bli sårad och involvera dig känslomässigt? Rädd att någon ska komma för nära? Vad tror du denna rädsla bottnar i?

Det finns alltid en risk att bli sviken eller besviken. Men vågar man aldrig ge sig ut på djupt vatten, missar man också mycket av livets goda. 

Hur yttrade det sig, att hon var glad för detta?

Är det många i din omgivning som vet om att du är oskuld? Hur känns det?

Mina nära vänner vet om det och det är inte något de tänker på.  Några få av dem är själv oskulder medans de andra är det inte. Jag har aldrig känt någon press från mina vänner. Mina släktingar o andra sidan ser annorlunda på saken...De förlorade, alla sin oskuld mellan åldrarna 14-18 år, så de förstår inte riktigt min situation. De tycker därför att det är väldigt ovanligt/konstigt (liksom hur kunde jag undkomma det).

Är det dina jämnåriga släktingar som tycker att det är konstigt eller är det föräldragenerationen? Ombytta roller i så fall. Förr var föräldrarna oroliga för att döttrarna skulle förlora oskulden... ´Lite jämförelse: Min fru väntade med sex av religiösa skäl, men när hon var 23 förlorade hon oskulden oplanerat. När vi möttes var vi båda 28 och då var jag fortfarande oerfaren. Men vi matchade varandra bra med våra olika (bristande) erfarenheter. Så ha ingen panik över åldern. Satsa på relationer i stället för att fundera så mycket på sexet och oskulden. Du verkar ju ha koll på din sexualitet med onani och orgasmer. Min fru hade ingen sån erfarenhet när hon var oskuld och det var kanske därför hon tappade kontrollen i mötet med mannen.

Jag är 23 bast och oskuld haha...

Mitt val dock, vill verkligen spara mig till jag hittar en bra tjej...

Har letat rätt länge nu..

Hur går det för dig?

TS är ej längre oskuld, tråden är nämligen över 2 år gammal

Hur vet du det?

Hur kändes det för det du du förlorade oskulden ?
smärta , ont ! Intressant att veta