När började ni planera barn?

Jag och min sambo pratade barn tidigt, dock åt jag medicin för min giftstruma vilket gjorde att planerna lades på is ett tag eftersom den medicinen Thacapzol kan vara farlig och ge biverkningar. Läkarna i stort sett förbjuder graviditet.

Vi har känt varandra sedan juli 2011, varit tillsammans sedan november 2011, sambo officiellt sedan mars 2012. I september 2012 opererade jag bort min sköldkörtel och kunde i och med det sluta med Thacapzolen snart därefter. Slutade med p-pillren samma månad. Vi ska snart påbörja vårt tredje seriösa försök att få ett första barn. Jag är 30 och han 37, vilket spelar in en del då främst jag känner att klockan tickar på. Båda har längre tidigare förhållanden bakom oss 8 respektive 16 år där det av olika anledningar inte blivit barn. Vilket bara känns bra nu. Känns helt rätt att planera barn fast vi inte känt varandra så länge, vill leva med honom resten av mitt liv.

Vi hade varit tillsammans i 6 år när vi bestämde oss för att börja försöka. Då var jag 25 och han 28. Vi hade bott ihop i 3,5 år.
Att vi väntade så länge berodde på studier. Vi började försöka när jag haft fast jobb i 8 mån.

Vi har känt varandra i dryga 6 år, varit tillsammans drygt 4 år och gifta ett halvår när försöken påbörjas. 
Ena har ett år kvar på studierna, andra har drygt 2 år kvar. Vi har en trea i stan, en liten bil och en bra buffert på sparkontot. All typ av inredning vi kan behöva. Extrajobb och så vidare.

Vi är födda 88 och 86. 

Vi började prata om barn redan efter ett halvår tillsammans, eftersom vi båda väldigt gärna vill bilda familj - och helst med varandra! Det tog dock några månader till innan jag började längta ordentligt.

Nu har vi varit ihop i 2,5 år och satsar på att bli gravida efter 3 år tillsammans, får väl se hur fort det går.

vågar man en skriva här :P 2 veckor tog det här att börja försöka 

Jag och min fru har planerat barn länge, det gör man när man måste stå i kö i två år först ;) Men först nu är det planering på riktigt, dvs vi känner att vi vill köra och det har vi gjort i ca ett halvår nu.. så efter 4 - 4,5 år tillsammans började vi planera barn, vi är 25 och 27 i år.

Jag och sambon träffades hösten 2008. Vi flyttade ihop ganska direkt, vi träffades varenda dag från den dag vi träffades så vi tyckte det var lika bra att jag flyttade in hos honom.
Min barnlängtan har alltid varit stor och jag var ärlig mot honom med det, han fick veta det tidigt.
Efter 4 månader ville jag att vi skulle börja försöka men han var inte redo.

Mars 2010 valde vi att börja försöka, inte aktivt utan det blir när det blir. Månaderna gick och inget plus.
November 2011 ställdes vi i kö för fertilitetsutredning,
mars 2012 var första mötet.
I Maj fick vi veta att han har få spermier men de rörde sig bra.
Nytt prov togs i augusti som visade på samma sak så vi ställdes i kö för IVF.
i November 2012 började jag med div hormonsprutor inför IVF,
decmeber gjordes första försöket som troligen slutade i tidigt missfall då jag fick plus på stickan men som blev svagare.

På Alla Hjärtans Dag nästa vecka sker nästa försök, då med ett embryo som vi har i frysen sen förra försöket. Så 5 st ligger där och väntar på oss. 
Vi är inne på vårat tredje år som barnlösa och nu har min sambo större längtan än mig 

Den 28/12 2000 bestämde vi oss att vi ÄR tillsammans men han sov över hos mig typ ett par veckor innan... första kyss blev typ slutet av november så vi var nog tillsammans typ 1månad innan vi kom överens att vi VILL vara tillsammans.

Den 7/1 2001 kom jag hem från varit hos min mamma över jul/nyår. Så därefter bor han hos mig hela tiden.
Mannen ville INTE HA barn! jag som vill ha MÅNGA barn. Jag bestämde mig snabbt att välja att leva UTAN barn för jag ÄLSKAR honom högt.

Ca 4 år senare sa han helt plötslig till mig att han vill ha ETT barn med mig. Jag kastade p-piller direkt och vi fick en aprilflicka 2006. Men när hon var ca 6 månader ändrade han sig o ville ha ett barn till...
Idag har vi fyra barn och med 5e barn jobbar vi med nu...

5e barn blir då "sladdis" för vi hade tätt mellan alla fyra barn, yngsta är majflicka 2010. Om vi har tur så kan jag få ett + på gravtest nästa månad..

Jag och sambon blev tillsammans i december 2005 (dvs 7år) flyttade ihop sommaren 2008. För två år sen köpte vi hus tillsammans och nu väntar vi smått i mars :)
Lagom för oss då båda har fast jobb, gott om utrymme i huset, stor bil och ett bra förhållande.

Vi började prata om barn redan efter några veckor tillsammans. Vi har aldrig skyddat oss med varandra, men vi började försöka först på riktigt efter ca 5 månader. Vi fick ett plus 3 januari i år och efter uträkningar skedde befruktningen på vår ett-årsdag :) 

Jag är i vanliga fall väldigt eftertänksam och tycker om att ta det lugnt. Men i det här förhållandet har allt gått super snabbt, både flytta ihop, förlova oss och bli gravid. Men känns det rätt så känns det ju rätt :)  

Pratat har vi väl gjort sedan vi blev ihop -05, men det är de senaste veckorna som vi faktiskt börjat prata om det på riktigt. Med lite tur får vi vårt första under nästa sommar, då närmar vi oss 9 år tillsammans. (vi fyller 26 båda två)

Efter två år bestämde vi oss att kasta spiralen (men det var lättare sagt än gjort...) och sen tog det lite tid.... också. P föddes strax före vår 4-årsdag. Var 30 ungefär.

Vi hade varit tillsammans i 2år och 10mån. Förlovade i 4mån och bott ihop i 9månader. Dock gått igenom en hel del ihop. Vi var då 21år båda 2, men vi fyllde 22år en månad efteråt. Bestämde oss för att gifta oss och skaffa barn.

Nu 7½år senare har vi ett riktigt starkt förhållande med 2 söta barn. Under tiden har vi gått igenom helt sjukt många påfrestningar, men håller alltid ihop och tar stöttning av varandra istället för att dra oss ifrån den andra.

Vi har varit tillsammans lite drygt 4,5 år och gifta i ett halvår  när vi slutade att skydda oss. Vi båda studerar, men jag är färdig till sommaren, då därför har vi väntat. Vi känner nu att vi är redo för det steget och att vi har en trygg och stabil ekonomi.

Nu är vi inne på andra försöket och jag hoppas på att få se ett plus om ett par veckor :)

Vi började prata om barn efter att jag fått nog av min mans "inte än" och slutat med P-piller. "Nu är det upp till dig", sa jag i mars -07 och efter en lång tids funderande satte han november -08 som en startdag som han kände sig bekväm med. Fast sen bestämde vi oss för att gifta oss och sköt upp starten tills efter bröllopet. Då var han sjukt stressad och jag tror han var glad att det tog ett tag innan det tog sig, så att han hann bli otålig.