Sambo tjänar dubbelt så mycket och vill därför ha dubbelt så mycket som mig att leva för...

Hos oss är det jag som tjänar dubbelt så mkt som min sambo. Vi har hus ihop, 1 gemensamt barn och så har han 3 döttrar som bor här varannan vecka. Jag tyckte att vi skulle ha gemensam ekonomi, men det ville inte min sambo.. 

Vi delar lika på alla omkostnader runt boendet, maten betalar den som handlar den gången och vi har ett konto med varsitt visakort kopplat till. Resten av pengarna är våra egna. Jag har så klart mkt mer pengar kvar än min sambo, men det är också jag som köper ALLT till huset (3 st TV, utemöbler, grill, kaffemaskin, blommor etc - ALLT). Det är också jag som handlar mest till hans döttrar, ALLT till sonen och lägger ca 80% av kostnaderna för semesterresor, hyra stugor etc. Dock har jag mkt mer kostnader per månad än vad han har så det skiljer nog inte så mkt i slutet. Jag är nöjd med upplägget och min sambo klagar inte heller  

Typiskt av kvinnor att vilja ha delad ekonomi så fort som killen tjänar mer.

Min ex-sambo (man) ville ha åtskild ekonomi tills jag pluggat klart, sedan gemensam. Varför? För att när jag pluggade fick han in 2000 mer, men beräknade att jag skulle få in minst 5000 mer än honom när jag var klar.

Visst att det finns killar som också tänker på så sätt, men jag tror faktiskt att det är vanligare att kvinnor gör det.

Gemensam ekonomi funkar enbart om båda är med på det. Barnets kostnader för kläder och sådant täcks ju av barnbidraget. Kan det vara så att han tycker att alla de här sakerna du köper hela tiden är onödiga och/eller onödigt dyra? Är ni överens om avd som ska köpas och för vilka summor? Jag hade nog blivit sur om vi haft gemensam ekonomi, jag tjänat lejonparten av pengarna och min sambo kladdat upp dem på sådant som vi inte var överens om. Skaffa dig ett bättre jobb helt enkelt. Eller sluta handla.

Du inser inte att du skulle få mer utgifter om ni skaffade barn? Ska ni bo i en etta hela barnets uppväxt? Barnomsorg, försäkring och annat som kan behövas?

Då har ni ju gemensamma utgifter. Av just den anledningen fungerar det inte när man har gemensamma utgifter. Då måste de gemensamma utgifterna styra vad var och en bidrar med. Inte vad man har lust att bidra med. 

Hur "rättvist" man än skulle kunna få det till i någon slags principiell diskussion så ser jag liksom inte hur det skulle fungera i praktiken?

Som familj gör man ju det mesta ihop. Då blir det knepigt om en har dubbelt så mycket pengar och ändå inte ska stå för mer än hälften av utgifterna.

Om du ska ha hälften så mycket pengar att leva av, då måste ni hela tiden anpassa de val ni gör till DIN prisnivå. Det innebär att istället för att ni gemensamt reser på en halvdyr semesterresa till Turkiet så får ni bo på vandrarhem i Gränna. För om vandrarhem i Gränna är vad du har råd med och lyxresa till Maldiverna är vad han har råd med så måste ni gå på din linje (man kan ju inte handla för mer än vad man har råd med, däremot för mindre).

Ska ni köpa en ny soffa och betala hälften var så får ni köpa en soffa på Blocket, fäör det är vad du har råd att lägga hälften på och då har han ingen som helst nytta av att han kan bekosta en halv mio-soffa osvosvosv...

Det innebär att så länge han inte är beredd att betala mer så har han egentligen ingen användning av sina pengar annat än till sådant som han gör ensam eller som bara han använder sig av, och de aktiviteterna/prylarna är ju oftast rätt få när man lever i en familj med barn. 

Ser inte glädjen för honom i att leva som fattigare än vad han egentligen är bara för att det ska vara "rättvist"?    

           

Vi är gifta och har en son. Vi har i princip sen vi flyttade ihop haft gemensam ekonomi. Ingen "snyltar" på någon utan bådas arbete är heltid och lika mycket värda. Jag hade högre lön när vi träffades och sen fick han högre än mig. Idag skiljer det några tusen men vi är båda glada så fort någon av oss får löneförhöjning. Då får familjen det bättre och vi njuter av det. Kan inte riktigt förstå varför man ska hålla på mitt och ditt när man är en familj.

För mig är det viktigt att vara självständig. Om jag hade känt att jag inte hade haft tillräckligt hög lön för att leva som jag vill hade jag gjort något åt det istället för att sitta och gnälla över att jag vill att min partner delar med sig av sina intjänade pengar. Om man väljer ett låglöneyrke så får man väl rätta sig efter det, eller göra något åt det. Själv har jag valt att utbilda mig och har ett högavlönat yrke, för att aldrig behöva vara beroende av en man och hade min man men ja, det verkar finnas många som saknar förmåga att göra smarta val för sig själva och istället lägger tid och energi på att gnälla. 

Fungerar ändå. Jag och min fru har helt skilda ekonomier. Jag vill inte ha delad ekonomi då hon inte kan hålla i pengar. Jag lägger undan 12-13K varje månad som jag tänker spendera på familjen i framtiden. Hon är i stort sett pank innan lön varje månad trots att hon har bra lön. Hade vi haft gemensam ekonomi hade kontona varit tomma dagen innan lön. Det är lätt att bränna pengar.

Att det blir dispyter kring ekonomin när man lever tillsammans är ju otroligt vanligt. Jag och min fru har haft gemensam ekonomi från första dagen vi flyttade ihop, 20 år sedan. Jag tjänade dom första 10 åren mer än henne, men efter att jag bytt jobb så tjänade plötsligt hon mer. Vi båda hade ju såklart liknande syn kring ekonomi vilket gjorde det enkelt för oss att hålla sams osv
MEN känner man att detta är ett ämne som det blir bråk kring hela tiden så kan ju såklart delad ekonomi vara det lättaste. Ta gärna hjälp av någon utomstående som kanske kan visa på lite nya perspektiv så att båda i förhållandet kan acceptera och förstå era gemensamma villkor kring detta.

Såhär gör vi:

Gemensamt konto som vi sätter in stora delar av våra inkomster på.
Räknar ut hur mycket räkningar vi har och överför summan till ett räknings konto.
Sedan så respekterar vi varandra på det sätt att den ena inte bara springer ut på stan och tok-handlar varje månad, utan detta måste ju fungera.

Här finns mycket nyttigt att läsa.

ekonomiexperterna.se/delad-ekonomi-som-gifta/

Jag skulle räkna ut procentuellt på våra löner hur mycket man betalar gemensamt.. till kläder mat hyra.
Dvs att den som tjänar mer betalar oxå mer. Men sedan skulle jag köra delad ekonomi efter man lagt i ett gemensamt spar  lite frihet med sina pengar måste man ha..
Det tycker jag är ett fair system. Plus att jag oxå är fri att köpa nått fint till henne utan att undra om man kan ta från gemensamma kontot..
Gemensamt konto skulle jag aldrig gå med på