Skadad/tunn slemhinna - Ashermans

Hej Blomman! (Och min vän Anna så klart)
Det var så skönt att läsa ditt mail::)) Jag behövde verkligen läsa det just idag:)

Idag va annars första dagen som jag känner att jag inte orkar kämpa längre.. ringde vårdcentralen och försökte få till en sjukskrivning. Sover dålig och har värsta stressen inom mig.. tappar hår och har tryck över bröstet.
Stressen har jag orsakat själv genom att inte velat tänka på vårt egentliga problem... så jag har jobbat som en dåre istället..

Men nu är jag stressad över att vi ska på IVF och då får man inte va stressad... ingen chans att nåt ägg fastnar då i min minimala slemhinna..
har liksom hamnat i en ond cirkel.

Och då blomman var det så härligt att läsa om dig. Funkade det för dig så Kan det fungera för mig..

Behöver väl inte ens säga att jag inte fick någon tid i dag på vårdcentralen... suck svensk sjukvård gör mig fundersam...

Hej Lisa

Hoppas verkligen att du mår bättre!

Själv har jag fortfarande hoppet kvar, men svackor blir det. Blev bla en svacka när jag fick mens dag 26 coh den varade i... 2 dagar. Alltså inte mer än innan operationen. Och det var inte två dagar med mycket blod. Men jag försöker intala mig att det blir bättre nästa gång, men jag hade hoppats på mer nu iom att det iallfall gått en hel cykel sedan operationen. Får se vad läkaren säger när jag träffar henne den 9 nov.

Ta hand om dig!!!

Kram Anna

Hej Anna!
Ja lite bättre känns det allt. Åkte på influensa och har legat med feber i över en vecka, kanske därför som jag tappade greppet där ett tag..
Nu är jag på gång igen:)
Äter progynom 3ggr om dagen (6 mg) och har värsta humörsvängningarna. Känner mig arg, jagad och ledsen. Har inte ätit så stark dos innan och funderar om jag verkligen ska fortsätta göra det.. om det är värt det.
Fast å andra sidan tänker jag.. att om det är det här som behövs för att bli med barn så kan jag äta det dubbla... bara det ger resultat i slutändan.

Ska till min läkare och mäta slemhinna på onsdag, annars är den 17 nov vår hållpunkt lite nu.. Då ska vi träffa läkaren som har hand om vår IVF.

Jag fick oxå bara mens i två dagar denna gång.. Det är jobbigt! Och man sätter ju det i samband med att man inte har slemhinna. Men min läkare sa en gång att det inte behövde vara så.. Hm... men jag tror ändå att det har ett samband.

Hur som så får vi kämpa på både du och jag Anna!
Sköt om dig. Kram L

Hej

Vad skönt att du mår bättre!

Det är väl härligt att du till på köpet ska råka ut för en influensa också. Hur länge har du ätit progynon? För mig var det värst den första veckan, med fermanest visserligen, men samma styrka.

Hoppas det ger resultat på onsdag! Och vad spännande med första IVF samtal, även om det givetvis måste kännas jobbigt också.

Har tänkt ta upp det när jag träffar läkaren, dvs om jag har större chans att bli med barn om jag gör IVF. Med tanke på vad jag lagt ner på aktupunktur så hade jag nästan kunnat betala en omgång vid det här laget, inte riktigt kanske. Men, men, förhoppningsvis har aktupunkturen hjälp på något sätt.

Borjar närma mig 35 år nu, och det känns lite extra jobbigt, samtidigt som det blir längre och längre mellan barnen omvi nu får till något. Är iof ett lyxproblem iom att vi får var glada om vi får en till överhuvudtaget känns det som. Men iom att vi hade en på gång som skulle ha lett till att det var 3 år dem emellan känns det surt nu när vi vet att det snarare blir 5 år emellan dem.

Nu kämpar vi på!

Hör gärna av dig på onsdag, håller tummarna för dig allt vad jag orkar!

Kram Anna

Hej Anna!
Det gick åt helvete! Slemhinnan var bara 3 mm och hade inte växt någonting. Konstigt för det kändes ganska bra, har haft rätt alla andra gånger jag känt på mig något... men inte den här gången.
Skulle fortsätta att äta dem ytterligare en vecka men hon trodde inte att det skulle ge resultat. Läkaren tyckte att vi seriöst skulle fundera över surrogatmamma... Kändes så tungt så tungt...
Har väl utåt sett under dessa år av kamp sagt att det kanske inte kommer gå och så där... mycket för att skydda mig själv så att jag inte skulle bli för besviken om det inte kommer att gå. Men inom mig har jag känt att det kommer att fungera... livet kan inte vara så grymt. Har känt starkt att jag kommer att bli gravid en dag, det är bara lite tuffare för oss. Och vi är vana, har liksom alltid fått kämpa lite extra för det vi vill åstadkomma.
Men i onsdags kände jag nog för första gången att vi måste ha det i åtanke, en reservplan kanske..
Blev mest tom... och ledsen så klart.

Hur som så har vi bestämt att den 17 nov blir vårt nästa mål då vi träffar den andra läkaren inför IVF. Säger hon att det inte är någon ide så måste vi ta oss en funderare. Jag känner ibland att jag inte kan stoppa i mig hur mycket piller som helst. Och att mitt förhållande är för dyrbart för att jag ska våga riskera det... för det blir påfrestningar... Hmm.. men vi får se. Den 17 nov behöver jag dina tummar och tankar mer än någonsin, det blir liksom avgörande på något sätt.
Säger hon att vi ska kämpa så gör jag det 100 % såklart och orkar hur länge som helst. Men ser hon inget ljus i vårt mörker så tja... vem vet.

Hur går det för dig Anna? När är din nästa hållpunkt?
Förstår att ni skulle vilja ha barnen tätare i åldrarna, men 5 år är inte så tokigt det heller. Och jag intalar mig att 35 inte är någon ålder:)

Som sagt, nu kämpar vi på!

Kram L

Hej

Lider med dig! Vad tungt att det inte blev mer än 3 mm. Hoppas verkligen att IVF läkaren har något bättre att säga! Skönt att du ändå har en tid bokat för samtal där.

Själv var jag hos läkaren idag, första gången efter sista operationen. Slemhinnan var inte tjockare än tidigare, dvs 6 mm. Hon envisas med att det ska räcka, att hon sett flera bli gravid på det och tom tunnare. Men graviditeten lyser med sin frånvaro så jag tror ju inte att det är de bästa förutsättningarna. Innan skrapningen har jag haft lyckan att bli gravid på 1-2 försöket, så min kropp är inte ok. OCh mens har jag ju bara i två dagar, coh väldigt tunt.

Gjorde spolning vilket gjorde skitont denna gång. Har fortfarande ont. Det syndes att det fanns lite sammanväxningar kvar, ngn liten kant som hon utryckte det. hon vill inte operera igen, tycker det är för riskabelt. Men den skulle försvinna när jag blir gravid. Känns ju hoppfullt att hon säger så, men jag vet inte. Tvivlar lite på vad hon säger numera. Förra gången jag gjorde undersökningen sa hon att allt så bra ut, att det var lite sammanväxningar. Men efter op sa hon att 1/3 var sammanväxt. Idag berättade hon att hon tidigare sett att min livmoder var disformerad. Men att det såg bättre ut nu efter att hon tagit bort sammanväxningar. Varför sa hon då att det såg bra ut tidigare. Eller vågade hon inte säga ngt iom att jag bröt ihop när jag klev in i rummet? Trots allt är hon iallfall bra rent känslomässigt. Ska få komma till henne i januari igen. Detta för att stötta mig psykiskt och se vad som hänt. Tills dess blir det hormoner igen. Fermanest 6 mg dag 10-14. Hoppas att det inte sabbar ägglossningen denna gång.

Håller alla tummar jag har den 17:e!

Kram Anna

Hej Anna!

Förstår att du blir fundersam när din läkare ger lite olika besked. Det har stört mig också.. att min läkare verkar läsa på lite varje gång jag kommer till henne. Hon har ju liksom ingen direkt koll känns det som.
Man vill ju vara orginell och speciell just i de fallen, när man stiger innanför deras dörr, att de ska ha en plan just speciellt för mig... i andra fall vill man ju flyta in i mängden, bara få barn som alla andra verkar få..
Hur gör man spolning? Vad upptäcker man då? Görs det i samband med hysteroskopi? Fast det kanske man förresten gör om man har problem med äggledare/ägglossning och inte med slemhinnan?
Min läkare har också sagt att 6 mm räcker. Att då finns det förutsättningar. Kanske ska ni be om att få bli uppsatta på IVF? Då befruktas ju ägget utanför och fastnar kanske lättare..

Jag hade ju 4.9 mm slemhinna när jag åt fytoöstrogen och tog sprutorna puregon så jag ska föreslå det för min nya läkare vid IVF (om hon ens vill ge oss chansen). Så jag ska kanske börja äta dem igen....Just nu har jag gått över till E-vitamin.

Vad menade hon med att det var för riskabelt att operera igen? Jag ska göra min femte operation den 8 dec. Känns sådär.
Pratade ju med specialisten i sthlm och frågade om operationerna gjorde skada istället för nytta om man gjorde flera, men han sa att så absolut inte var fallet. Med hysteroskopin spolar man bort sammanväxningar och det är inte skadligt sa han. Men det säger ju sig självt också att det inte direkt är positivt att operera flera gånger. Alla ingrepp i kroppen är väl dåliga egentligen.

Var och mätte slemhinna nu i veckan igen. Men den hade inte växt en mm. Surt!!

Men på tisdag är det ny läkare..
Jag är fröken och har en flicka i min klass som har kommit till världen med hjälp av IVF som denne samme doktor har gjort. Så jag hoppas att det är ett tecken:)))

Ha det gott och kämpa på Anna!
Kram L

Hej på dig!

Spolningen hon gjorde var för att se hur det såg ut med sammanväxningarna. Hon spolade alltså in vatten i livmodern så att den töjde ut sig lite för att se att det inte satt ihop. Tror man gör på samma sätt när man kollar äggledarna, fast då har man fokus på att vätskan rinner upp där. Det var då hon märkte att det fortfarande finns lite kvar. Att hon inte ville operara det hänger nog ihop med att hon anser att det är så liten grej att det inte är värt att vara inne och pilla. Det lilla som finns kvar ska inte påverka chanserna att bli gravid. Inte att det skulle vara skadligt att göra fler än 3 operationer.

Pratade om IVF med henne, hon tyckte vi i allafall skulle försöka i 6 mån innan dess. Problemet för oss är ju att vi får betala allt själva. Så då vill jag att förutsättningarna ska vara så bra som möjligt. Hade jag inte haft barn, och då fått hjälp med finanserna skulle jag gå på det redan nu. Så jag tycker ni gör helt rätt!
Men vi väntar dessa månader och ser vad som händer. Är ju trots allt ganska nyligen jag gjorde sista operationen. Men efter 6 mån till känns det inte som det går att göra mer på egen hand iallafall, så då får det nog bli IVF. Om nu inte något mirakemedicin skulle göra underverk.

Håller alla tummar jag har den 17:e. Och självklart är barnet i klassen ett tecken på vad läkaren åstadkommer!!!

Kram Anna

Hej!
Aha då är det nog en sån spolning som jag också gjorde. Fast hon klåpade sig så mycket, vattnet rann ju ut för snabbt och jag tyckte inte att hon kunde ge mig nåt klart besked. Lite liten livmoder men rund tror jag hon svarade.

Jag tycket som du, att ska man betala IVF själv ska man vara smart och vänta tills förutsättningarna ser bra/bäst ut.
Jag hör av mig efter tisdag då jag varit hos IVF-läkaren. Kanske får jag några kloka råd som jag kan dela med mig av:)
Kram L

Vet inte hur aktuell den här tråden är men puffar lite av nyfikenhet hur det gått för er?!??! Jag har också fått Asherman diagnos men har inga sammanväxningar utan "bara" en slemhinna som inte växer. . Har typ fått ett "Tyvärr kan vi inget göra åt situationen" som svar nu efter en tids behandling med Progynon och östrogen plåster i kombination. .

Finns en behndling som heter PRP som kan få slemhinnan i livmodern att växa tillbaka efter ashermans. Dock intw tillåten i Sverige än.