Jag är less på allt

Samma här. Vad finns det att lyckas med när man aldrig lyckades med någonting? 

När ens drömmar aldrig gick i uppfyllelse eller när ens omgivning har svikit en gång på gång. 

Men jag vill gärna tro att det är i det oskyldiga som man kan hitta styrkan. Att hjälpa de som behöver det mest. Och som tur är så lever vi inte på Mars utan här på Jorden så finns det mångfald med levande varelser samt växter. 

tror att de som faktiskt ger upp alt är som mest nära på att göra det söker sig till människor och ofta sin mänskliga omgivning.

Finns mycket att göra men det är svårt att nå dit. Drömmer själv om en dog rescue, skärm flyg, certifikat med flyg taxi mellan öar, ha roliga kvällar med kvinnorna som pressar vindruvor med fötterna och såklart de varma kvälls vindarna istället för kylan. För att inte "springa fram" mellan algerna i klar blå vatten och se en helt annan värld! 

Vi alla stöter på våra hinder på vägen. Tror inte att det är någon anledning till att ge upp utan snarare tvärtom. Och då har jag blivit utsatt för tortyr som barn ur rent FN barnkonvention. Lever ensam, kämpar hela tiden mot saker jag inte gillar eller tänkte mig.

Jag tror att svaret är att finna sig någon som kan komplettera en, någon som kan stöta en till att få göra det man behöver för att kunna nå nästa steg. Därmed betyder det inte att ara otrogen som hela detta landets befolkning verkar tro är svaret på lycka. Utan ödmjukhet samt genuina mål och vördnad gentemot dom som har funnits och vill hjälpa utan att behandla en dåligt med fysisk våld eller år utav psykisk misshandel. 

Du är "bara en sten i havet". Ingen kommer gråta över dig om 100 år. Men du kan få dom att minnas dig åtminstone om du så vill.

Kan knappt tro att jag har skrivit detta ens då jag själv mår riktigt dåligt och aldrig når dit jag önskar.

Jag tror att man behöver se förhållande mera än enbart sex samt familje-bildning. Sedan är det kanske inte heller alltid så dåligt det heller, men i grunden handlar det nog om att finna en partner som vill stötta en och som du kan stötta tillbaka. Mean verkar ha missat / glömt det helt vad gällande åldrarna 38 år och neråt i det här landet.

Ditt liv ditt val. O valet kan bestå i att skriva Pm till mig och vi kan se om vi kan hjälpa varandra på traven (hehe) eller att du finner någon annan som faktiskt kan stötta dig tillräckligt på ett sätt att du inte glömmer bort dig själv. 

Men de som ger upp är dom som erkänner sig klanare och att de aldrig vill lyckas. Bättre att inte ge upp och misslyckas än att ge upp och aldrig ha haft chansen till att lyckas.

Men sedan som jag skrev, så är inte andra människor svaret på allt! 

KRAM O LYCKA TILL! 

Vad vet du om det som väntar dig efter att du inte finns mer? Kanske det är värre? 

Vad är du less på? Vilken situation befinner du dig i?

Jag känner samma sak. 

Jag blir bortglömd
Ingen bryr sig

Okay det är förstås inget roligt läge. Hur gammal är du? Jobbar du, går du i skolan? Har du familj? 

Jag har många gånger snurrat i de banorna, nu var det dock ett bra tag sedan jag kände en sådan uppgivenhet. Det är obehagligt att vilja dö, men samtidigt förstår jag att man kan känna en slags flyktkänsla från det som gör ont eller som känns jobbigt.

Fast grejen var såhär: jag ville inte dö utan orkade inte leva på det sättet som jag gjorde, kan du finna dig i de orden?

Ta ett steg i taget.

Arbetar du? Hur gammal är du? Har du pratat med någon, ex psykolog om ditt mående?

Det är som att man inte finns
Födelsedagen blir bortglömd av alla. Fast jag fixar när de andra fyller år
Städar, lagar mat och bjuder hem folk. Men sen blir bara sambon inbjuden, inte jag, när andra har inbjudningar.
Sambo har fest i vårt hem men jag visste ens inget

Har du pratat med din sambo om vad du känner och hur du mår? 
Kanske de bjudit in er som par men bara frågat sambon?

Ärligt talat, den gemensamma nämnaren hör verkar vara både du och din sambo. Ingen bryr sig om dig säger du, men låter din sambo någon få göra det? 
.Nej ska jag vara ärlig så tror jag att du blir blockerad av din sambo. Du verkar vara fin, givmild och snäll. Du förtjänar bättre. O ibland kan det vara bättre att vara ensam ett tag för att sedan finna sig en ny istället för att låsa fast sig vid en falsk trygghet.