• Anonym (ok)

    Jag blir inte medbjuden

    Jag blir inte medbjuden när det är kalas. 
    Min man blir inbjuden men inte jag. 
    Min man har fest i vår bostad men jag blev inte bjuden. Jag kom hem och det var fest. Jag visste inte ens om att det skulle bli fest.
    Ingen bryr sig när jag fyller år.

    Känner mig ledsen och utanför.
    Har frågat varför men får inget svar.
    Hade ni struntat i det om det var ni eller hade ni separerat?

  • Svar på tråden Jag blir inte medbjuden
  • Anonym (M)

    Jag hade separerat, känns helt meningslöst att fortsätta 

  • MsM84

    För mig är det viktigt att jag och min partner är ett team. Vi hjälps åt, stöttar varandra och är varandras främsta hejarklack. Om man inte får stöd och kärleksfullt bemötande från sin partner, vad får man då?

  • Tukt

    Är det egentligen festen i sig som är problemet, eller bara ett symptom på något annat? Ofta är det ju så att problemen finns där, men att vissa saker gör dom tydligare. 
    Menar att om du ska försöka hantera problemet, annat än att lämna, så är det just det som är det viktiga.

  • Anonym (X)

    Behöver man bli bjuden när ens man har fest i ens egna hem?

  • Anonym (?)

    Du ska inte strunta i något som är viktigt för dig, och som kommer stjälpa eller gynna ert förhållande. 

    Jag har haft problem i mitt äktenskap då min man är kort sagt ouppfostrad och kommer från en familj där föräldrarna är det på något konstigt vänster också. Jag har ingen bra förklaring att ge där varför det är så, och egentligen ligger det inte på mig att förklara det, det är de som bär sig dumt åt som äger det problemet, vi andra blir bara utsatta för det. Det är egentligen de som ska betala för det, inte vi. 

    Jag bara önskar att jag kunnat gå tillbaka i tiden och inte bara iaktta och i viss form acceptera så mycket som sårade mig, som gick emot mina principer, som var symboliskt för mig. Jag försökte för mycket att se det från hans vinkel, från deras vinkel tills jag bara kände att nu räcker det.

    Vi har fått ha väldigt tuffa samtal om detta, han och jag, då jag fått släppa ut allt.  Innan detta var han inte mottagen för det. Jag tror han var för omogen då. Han försvarade det. Resultatet av det var att jag fick mindre känslor för honom och också hans familj och vänner. 

    Det jag kan råda dig till är att du gör mot honom vad han och de gör mot dig. Dvs du utesluter honom. Du utesluter hans familj och hans vänner. Så gjorde jag. Jag gjorde precis som han, precis som de gjorde. Jag kommunicerade inte före. Jag bara gjorde det. Jag såg till att jag alltid låg steg före innan de hann planera något, och så var det gjort. Faktum. Jag kunde då se i min mans snopna ansikte hur sårad han blev, lite osäker, lite otrygg. Lite svartsjuk också. Så fick det bli. Om någon inte förstår i ord vad de gör för fel mot dig, utsätt dem för precis det de utsatt dig för. Kan då vara första gången de själva blir utsatta för det. Då första gången de då själva äntligen förstår hur det känns. Vad de själva gjort för fel. 

    Jag var precis som du på väg ut. Kände mig inte hemma med honom. Det var på honom att ställa allt till rätta igen och kämpa för oss och det har han fått göra. Så här är det med allt. Den som ställer till det måste för att det ska bli läkt, för att brottet ska sonas (ålderdomligt uttryckt):
    1. Komma till insikt
    2 Be om förlåtelse
    3 Uppvisa att hen lärt sig i nuet och i framtiden. 
    Innan dess är där inget att hämta. Man bara stångas och blir bara mer olycklig av det, tills slutligen: Man separerar. 

  • Anonym (Eva)

    Vad har de för sorts fester? Klär de upp sig och bjuder på god mat och ett glas dyrt vin mm eller är det ett gäng som tar med egen öl och sitter och super en kväll? 


    Jag frågar eftersom det ju är skillnad på om din man planerat en middagsbjudning utan att informera dig eller om några kompsar dök upp lite oplanerat med en systemetkasse i handen. 


    Är det hans vänner du inte blir medbjuden till eller hans familj och släkt? 


    Oavsett typ av fest och vilka det är förstår jag till 100% att det känns skit att inte bli medbjuden. Hur är er relation i övrigt? Har du några egna vänner som du gör saker med? 

  • Anonym (Eh)

    Ts, har du sökt terapi för dina tankar? Det verkar inte riktigt normalt så som du tänker. Självklart får man inte en inbjudan till fest i sitt eget hem....!

    Däremot borde din sambo ha meddelat innan om han planerat en stor fest, alltså en riktig fest med inbjudningar långt i förväg mm. Låter väldigt konstigt om du inte skulle veta det! Däremot om det var spontant så kunde du ju inte veta, men ändå fel av honom att inte dubbelkolla med dig innan om det var ok.

Svar på tråden Jag blir inte medbjuden