4 åring som får utbrott på förskolan och hemma

Vi har en 4.5 åring som hade en mycket tuff 3 års period på förskolan. Vi har 2 äldre barn och den yngsta är mycket lik vår äldsta son. Det är mycket känslor när det blir en konflikt. Förra året på förskolan var inte alls bra, vi kände att pedagogerna kunde ej ta hans frustration. Ex när vi hämtade var det alltid en genomgång om vad han gjort fel och han stod där med stora ögon och såg skamsen ut. Även så snubblade jag kl 16 över hans kläder i tamburin och då sa fröken "som du nog märkte så ligger hans kläder kvar då han vägrade hänga in dem". Eller "han klättrade upp på bordet och jag såg att han tittade på mog för att se min reaktion. Så jag valde att bara avvakta och då tog han alla kritor och kastade dem på golvet och då blev jag ju tvungen att säga till på skarpen". Till slut kopplade de in specialpedagogen för att få råd och hon försökte väl medla och komma med tips men egentligen blev den stora ändringen  efter sommaren då han fick byta avdelning. Komma till ny gård och med nya pedagoger. De sa att de inte alls kände igen den beskrivning som den andra avd berättat om och det fungerar oftast bra. Ca 1 utbrott i veckan men det är något som de kunde hantera. För 3 veckor sedan blev vi jätte dåliga i någon form av influensa. Sonen hade feber i 8 dagar och fick gå halvdagar första dagarna efter han blev frisk för att orka. Men nu de sista 2 veckorna har han åter börjat få utbrott. Får han ej som han vill i leken blir han arg och slår barnen och även fröken när de försöker avbryta. Även hemma har vi sett detta och jag ser på hans ögon att han blir egentligen blir besviken på sig själv men då lägger på en attityd som är svår att avleda, säger "jag är dum" och skrattar och fortsätter göra "dumma" saker. Igår tog jag upp hemma när allt var lugnt att man måste vara snäll mot kompisarna annars vill de ju ej leka och han blev då jätte arg och rev sönder teckningen osv. Nu vill fröknarna åter koppla in specialpedagogen. Jag sa att vi också märkt detta efter sjukdomen och vi själva har varit mycket trötta men det är självklart inte ok att slå någon och vill de ha hjälp av henne så självklart ska de kontakta henne. Jag undrar om någon har tips på vad vi ska göra för att lösa detta? En spontan känsla är att man bara vill ha honom hemma några dagar för att få mysa och bara tanka energi. Jag går runt och har ont i magen att han behöver vara 7 h på en plats där han inte har någon att leka med eftersom de nu drar sig undan honom då de blir rädda för honom, vilket i sin tur leder till mer frustration hos honom eftersom han blir ledsen men visar det utåt nu igen som för 1 år sedan. Försökt säga till honom att det är mycket bättre att försöka gråta om man blir ledsen än att vara arg och slåss.