Ta huvudansvaret om vi skaffar barn?

Nej nej nej. Din sambo vill inte ha barn och det måste du respektera!

Du får lyssna på henne och vill du verkligen detta så får du vara beredd på att ta huvudansvaret och sätta din egen karriär åt sidan för att få det att fungera.

Hon har ju erfarenhet av detta sedan innan och förstår att om det ska delas 50/50 eller blir så att hon tar merparten av ansvaret (som är fallet för väldigt många kvinnor fortfarande) så vill hon inte och orkar inte.

jag hade lätt kunnat tänka mig fler barn om jag varit säker på att min partner tagit halva ansvaret och jobbet med dom, men har han inte gjort det för de tidigare barnen så lär det ju inte hända med kommande.

Din sambo gör helt sätt som sätter ner foten och är tydlig med vad som gäller. Så borde alla par göra innan de skaffar barn. Fast det skulle nog ha en negativ effekt på nativiteten...

Så nu vet du vad som gäller, det är DU som får låta jobb och fritid stå tillbaka, ta vab och skjutsa till aktiviteter. Om du tror dig om att fixa det så kör om inte så måste du avstå barn. Räkna inte med att hon kommer att ändra sig och räkna inte heller med 50/50 i vårdnad om ni separerar.

Jag håller med och nu skriver du halva ansvaret. TS partner menar att han ska ta hela. Tutti. Allt!
Jag hade inte velat ha barn på premissen att jag ska ta all vab och alla vaknätter tills ungen börjar högstadiet, no way.
Det kan låta enkelt och så i förväg men jag tror det är svårt.
Det är som att ge rådet till en part i ett par, när den andra inte vill ha barn, att skaffa ett på egen hand. Det faller på sin egen rimlighet.
Men det är vad jag tycker, man behöver förstås inte hålla med. 

Varför skulle inte du kunna göra det som mängder av kvinnor gör och har gjort?

Ta större delen av föräldraledigheten. Jobba deltid. Sätt jobbet i andra hand och lägg ditt fokus på barnets behov.

Det borde inte vara konstigare att en man gör så än att en kvinna gör det.

Tänkte samma sak

Nej nej. 

Dels för din skull. För vissa kan det fungera att vara ensamt ansvarig för vaknätter osv, men för vissa blir det helt omänskligt, allt beroende på hur barnet är/har för behov. Hade det enbart rört vab hade det väl varit en sak, om än knepigt, men majoriteten av föräldraskapet??

För dels är det också för barnets skull. Det hon säger är ju att hon kan tänka sig skaffa ett barn hon egentligen inte vill ha under förutsättningen att hon blir en frånvarande förälder. Som inte tar barnet när det är ledset, inte sätter sig in i dess intressen osv. 

Det är sant. Håller hon benhårt på att TS ska ta alla nätter, även om han håller på att gå under av trötthet, kommer det inte att bli bra. Visar man inte omsorg om varandra är det inte mycket till familj.

Däremot tror jag att det kan funka utmärkt att pappan tar huvudansvaret. 

Om barnet inte har speciella behov är det ren lyx för dig ju. Om du sks lämna och hämta på dagis alltid under alla år måste du nog tänka med att gå ner i tid. Men har du råd med det så kör på.  
 jag hade med glädje gjort det. Alternativet för mig hade varit att lämna min sambo och försöka titta nån ny eller skaffa barn på egen hand. 

Om du som ung med barnlängtan inleder ett förhållande med någon som är äldre och känner sig färdig med barn så är det här läget ett möjligt resultat. Du måste ta ansvar för ditt eget val.