• Anonym (Frustrerad)

    Hur ska vi hantera vår sons skrikande??

    Vår snart 15-månaders har sen ett par månader tillbaka fått utbrott där han skriker rakt ut och det är långa skrik som är extremt höga. Det är som att han är frustrerad över något men det kan uppstå i princip närsomhelst, även när han har varit glad sekunden innan och lekt eller när vi ger honom all uppmärksamhet. Han kan även börja slita sig i håret. Vi blir helt förtvivlade för vi vet inte alls vad utbrotten beror på eller hur vi ska hantera hans skrik. Har förstått att man ska hålla sig lugn och prata lugnt och bekräfta att man hör att han är arg, men absolut inget hjälper för att få honom att sluta skrika. Vi har även testat att ta upp honom i famnen och försöka lugna honom, avleda med något annat som han tycker är kul, säga bestämt tyst/nej/inte skrika, ignorera osv men han bara fortsätter skrika. 


    Vad ska vi ta oss till och varför håller han på såhär?? Gör vi något fel eller har han en diagnos? Det är extremt jobbigt när vi är borta hos någon, är i en butik eller liknande och han börjar skrika för folk kollar såklart som att det är något fel på honom. 

  • Svar på tråden Hur ska vi hantera vår sons skrikande??
  • Anonym (Lugn)

    Givetvis måste ni söka hjälp hos en barnläkare. Ring sjukvårdsupplysningen och fråga vart ni ska vända er. Barnet kan ju ha ont nånstans eller nåt annat fel.
    Men ni måste ta barnet till läkare. Ingen ide att gissa.
    lycka till🤗

  • Anonym (Mia)

    Hur länge håller skriken på? Givetvis känns det som en evighet när ni är mitt i det, men handlar det om 5 minuter eller 2 timmar?

    Hur slutar skrikandet? Tröttar han ut sig själv eller blir han till slut distraherad av något annat? 

    Hur mår han efteråt? Är han glad/neutral och redo för nya äventyr, eller slut och dränerad?

    Finns det något mönster i var och när utbrotten kommer? Ser ni mönster så kan ni kanske förebygga och mildra beteendet. Ofta handlar det om trötthet och hunger, samt övergångar från en aktivitet eller plats till en annan eller att en aktivitet har pågått för länge och han blivit överstimulerad. 

    Ettåringar är helvilda och oresonliga (jag tar mycket hellre en trotsande tvååring än en ettåring som dunkar huvudet i golvet). Det är normalt och vanligt. Med det sagt så om ni känner att något inte stämmer så lite tillräckligt på er magkänsla för att be om hjälp.

    Utan mer information så hade jag hanterat utbrotten genom att hålla honom (och omgivningen) säker och hållit mig i närheten. Vill han inte bli hållen eller kramad så låt honom vara själv, så länge han inte gör sig illa, men håll er som sagt i närheten. Erbjud kanske en nalle, filt, napp eller glitterflaska om det kanske kan hjälpa. Testa med jämna mellanrum att distrahera och bjuda in honom att vara med er andra.

    Han är ju superliten, bara en bebis på många sätt, men försök kanske ändå att ge honom ord för sina känslor och bekräfta att ni ser hur han känner.

Svar på tråden Hur ska vi hantera vår sons skrikande??