-
Det har hänt att jag blir utskrattad varje gång jag går förbi skolområdet för att hämta mitt barn på dagis. 4 tjejer i åldrarna 7-9, så fort de ser mig, springer framt och börjar fnissa sinsemellan medan de tittar på mig.Jag är stilfullt klädd, i neutrala vit-beige toner, jag ser generellt smakfull ut, utanför denna redan vanliga incident, får jag ofta komplimanger för min snygga stil. När jag är med min förskolebarn, matchar även våra klädfärger ihop eftersom jag bara gillar mer ljusneutrala färger (mit barn också är nöjd med färgerna). Vi hör komplimanger från omgivningen.Mitt barns förskola ligger bredvid vårt hus, här finns även en skola där barn i 6-9 års åldern springer runt på rasten. Jag vet inte varför, barnen tycker det är konstigt att jag inte klär mig i mörka kläder och jag har fått smeknamnet "vita damen" bland dem i flera år (även om beige, brun, creme inte alls är vita, jag bär även andra färger på sommaren). Vanligtvis uppträdde de vänligt och hälsar "hej, vita damen!" Jag uppträder alltid vänligt, ler tillbaka, säger hej, behandlar det med humor. Men nu i ett par veckor har jag råkat ut för sånt obehagligt, man kan säga "mobbing" från små lågstadietjejer som inte skäms för att springa närmare mig och skratta direkt åt mig.Vad är det bästa sättet att fixa det? Ärligt talat, som vuxen känner jag mig väldigt obehaglig, även om jag förstår att det är barn som ännu inte helt har lärt sig att alla är olika.Jag är mest orolig för mitt barns framtid, för nästa år börjar han förberedelseklassen och ska gå i samma skola. Det gör mig sjuk att han skulle bli mobbad bara för att de andra barnen tycker att hans mamma ser "udda".Idag när jag hämtade mitt barn och tjejerna fnissade frågade jag med ett leende om det är något roligt, de sa "nej". Jag svarade att det är bra då och önskade de en bra dag.Vad ska jag göra vidare om detta fortsätter? Ignorera, eller tvärtom, berätta att det inte är bra att skratta åt andra och hota att prata med lärare?obs. Tack och förlåt mig för fel.
-
Svar på tråden Flickor (7-9år) från skolområdet skrattar åt mig när jag hämtar mitt barn från förskolan.
-
Ta på dig mörka kläder i en vecka och se vad de säger.
-
Tow2Mater skrev 2024-03-06 15:20:35 följande:
Ta på dig mörka kläder i en vecka och se vad de säger.
Tack för svar! För att vara ärlig, så tycker jag inte att det är rätt att köpa mörkfärgade ytterkläder till mig själv nu, bara för att bevisa något eller visa det för små tjejerna. För mig verkar det helt absurd, om vi pratar om mitt självförtroendet, där jag mår väldigt bra i min komfortstil. Och, som jag märkte, kallas jag en "vita damen" även när jag har kläder i en annan färg - till exempel en rosa klänning eller en ljusblå blus på sommaren eller jag klär mig helt i brun och beige (helt universal utseende).Jag är mer för respekt mot andra, att andra är olika... De måste lära det än tvärtom, att vi, som har någonting annorlunda, måste anpassa sig till massa (fastän själv jag är förvånad att vitt och beige - så universala färger kan ses som "udda"). -
Ta på dig hörlurar och så låtsas du som att du inte ser och hör dom.
-
Kan inte avgöra om du driver eller inte. Om du nu är vuxen och du upplever dig nästintill mobbad när du hämtar ditt barn, vet du seriöst inte vad du ska göra?BeBey skrev 2024-03-06 14:55:27 följande:Flickor (7-9år) från skolområdet skrattar åt mig när jag hämtar mitt barn från förskolan.Det har hänt att jag blir utskrattad varje gång jag går förbi skolområdet för att hämta mitt barn på dagis. 4 tjejer i åldrarna 7-9, så fort de ser mig, springer framt och börjar fnissa sinsemellan medan de tittar på mig.Jag är stilfullt klädd, i neutrala vit-beige toner, jag ser generellt smakfull ut, utanför denna redan vanliga incident, får jag ofta komplimanger för min snygga stil. När jag är med min förskolebarn, matchar även våra klädfärger ihop eftersom jag bara gillar mer ljusneutrala färger (mit barn också är nöjd med färgerna). Vi hör komplimanger från omgivningen.Mitt barns förskola ligger bredvid vårt hus, här finns även en skola där barn i 6-9 års åldern springer runt på rasten. Jag vet inte varför, barnen tycker det är konstigt att jag inte klär mig i mörka kläder och jag har fått smeknamnet "vita damen" bland dem i flera år (även om beige, brun, creme inte alls är vita, jag bär även andra färger på sommaren). Vanligtvis uppträdde de vänligt och hälsar "hej, vita damen!" Jag uppträder alltid vänligt, ler tillbaka, säger hej, behandlar det med humor. Men nu i ett par veckor har jag råkat ut för sånt obehagligt, man kan säga "mobbing" från små lågstadietjejer som inte skäms för att springa närmare mig och skratta direkt åt mig.Vad är det bästa sättet att fixa det? Ärligt talat, som vuxen känner jag mig väldigt obehaglig, även om jag förstår att det är barn som ännu inte helt har lärt sig att alla är olika.Jag är mest orolig för mitt barns framtid, för nästa år börjar han förberedelseklassen och ska gå i samma skola. Det gör mig sjuk att han skulle bli mobbad bara för att de andra barnen tycker att hans mamma ser "udda".Idag när jag hämtade mitt barn och tjejerna fnissade frågade jag med ett leende om det är något roligt, de sa "nej". Jag svarade att det är bra då och önskade de en bra dag.Vad ska jag göra vidare om detta fortsätter? Ignorera, eller tvärtom, berätta att det inte är bra att skratta åt andra och hota att prata med lärare?obs. Tack och förlåt mig för fel.
Det låter jättekonstigt att du inte kan komma på själv. -
Tack, tack, helt ignorerande taktik kanske kan vara hjälpsam.Deeru skrev 2024-03-06 16:05:43 följande:
Ta på dig hörlurar och så låtsas du som att du inte ser och hör dom.
-
Ja tror ocå det kan vara ett sätt. Eftersom du är trevlig mot dom och så får de egentligen ingen indikation på att det de gör är fel. Ignorera är nog första steget. Lättare än att säga till men om det inte hjälper är det nog nästa steg.Deeru skrev 2024-03-06 16:05:43 följande:
Ta på dig hörlurar och så låtsas du som att du inte ser och hör dom.
-
Ignorance is a blissBeBey skrev 2024-03-06 16:10:52 följande:Tack, tack, helt ignorerande taktik kanske kan vara hjälpsam.
-
TS, har ni nyligen kommit till Sverige eftersom ditt barn ska börja i förberedelseklassen?
Eller menar du lekis/förskoleklass? -
Förlåt, jag menade förskoleklass (nollan). :)Rockärbäst skrev 2024-03-06 16:17:25 följande:
TS, har ni nyligen kommit till Sverige eftersom ditt barn ska börja i förberedelseklassen?
Eller menar du lekis/förskoleklass?
-
Jag förstår att du känner dig handfallen i detta. Jag hade känt på ett liknande sätt om jag befunnit mig i din situation.
Tycker det är fint att du står emot detta med att vara trevlig själv. Om du orkar fortsätta stå emot på detta sätt så tror jag det kan ge dom en indikation på att du är ofarlig. Sjukt dock att det är så små barn som vågar göra så, speciellt mot dig som är vuxen.
Om det eskalerar så finner jag inget fel med att ta upp detta med deras lärare, eftersom mobbningen eventuellt även kan påverka ditt barn om de inte får en uppfostran med vad som är okej och inte.
Önskar dig all kraft i detta och att det ordnar sig på bästa sätt! 💛
-
Jag tycker du ska antingen fortsätta göra som du gjorde nyss, dvs. kommentera deras fnissande på ett trevligt sätt, eller ignorera dem.
-
Men vad spelar det för roll???Rockärbäst skrev 2024-03-06 16:17:25 följande:
TS, har ni nyligen kommit till Sverige eftersom ditt barn ska börja i förberedelseklassen?
Eller menar du lekis/förskoleklass?
-
Undrar också vad Rockärbäst tillför...
Ts, jag tror inte att du ska ignorera, istället så var rak, när dom springer fram och fnissar så fråga helt enkelt "är det mig ni skrattar åt?" Svaret kan ju bli lite vad som, men dom säger säkert "nej, det var något annat" och då kan du svara "ok, vad bra, det kändes som det och ni vet väl att det inte är snällt att skratta åt andra" eller något liknande, samma sak om dom faktiskt svarar "ja, din jacka ser så rolig ut"
Jag minns när jag hämtade min dotter från förskoleklassen och det var en pojke med en rosa nalle i hennes klass, några större barn gick förbi honom och skrattade och frågade om han var en bebis eller en tjej, jag var precis på väg att ryta ifrån när pojken själv sa "det där var INTE snällt att säga!" Dom var väl 3-4 tjejer och de sa direkt förlåt (jag stod så att de inte såg mig annars hade dom nog inte sagt något till honom alls) barn gillar att retas men förstår inte hur det tar på andra människor, därför tycker jag att det bästa är att man är tydlig och markerar vad som är ok eller inte -
Tack så mycket för era stöd och förslagen! Då först ska jag vidare ignorera allt som gäller "vita damen" (trött av det också) och mest av allt - fnissande tjejerna. Vidare se, om det hjälper eller eskalerar, då väljer andra taktik... 🤝
-
Säg vad du heter och fråga vad de heter.
-
Jag skulle nog ta fasta på vad ungarna har för färger på sej och replikera snällt; hej rosa fröken! Hej turkosa kjolen! Hej randiga tösen!
Om de hade fortsatt att skratta hade jag sagt något mer hårdare och med mer bestämd ton. Men förstår att man kanske inte vill det när man har barn som snart går i samma skola.
Vad heter du? Brukar ju rätt och slätt funka på barn ibland också.