Arbetslös och deprimerad, hur hade ni gjort?
För några år sen gick jag en yrkesutbildning efter att ha delat ut tidningar och annat i många år. Var helt enkelt trött på att leva på existensminimum och tänkte att jag nu äntligen skulle komma igång med livet. Tyvärr gick det inte riktigt som jag tänkt mig. Jag hittade visserligen ett jobb till slut, men först 1,5 år efter examen, och det bara på visstid. Efter det hoppade jag på ett längre vikariat och fullföljde kontraktet som gick ut i augusti. Tänkte att jag säkert skulle kunna hitta något relativt snabbt, men lik förbannat sitter jag fortfarande här sysslolös åtta månader senare. Får någon intervju ibland, men inget konkret och går det bra på första intervjun faller jag på fjärde istället (av någon anledning går allt via bemanningsföretag, varför jag behöver ta mig igenom 2-4 intervjuer varje gång). Min plan nu är att ta ett jobb som cykelbud för att dryga ut aktivitetsstödet. Har knappt råd med hyran längre.
Jag funderar ibland på att försöka utbilda mig till något annat, men har tyvärr bara ett års CSN kvar att ta av. Har ingen aning om hur jag ska komma fram i livet. Närmar mig fyrtio men saknar all form av kapital, har inget körkort och kan drömma ens om att besöka Ullared i sommar. Är väldigt deprimerad f.n. men vill ändå kunna tro att det kan lösa sig på något sätt.
Tips?