Normalt beteende hos 4 åring?

Ett syskonbarn hade sin värsta tvåårstrots vid 4 år, så helt onormalt är det inte. Men det låter som att ni behöver bättre strategier för att hantera det. Att hota med att det inte blir något av är lätt att göra i stundens hetta, men det är inte särskilt pedagogiskt. Man får välja sina strider och bestämma vad som är viktigt och vad som inte är det. Tandborstning och allt som har med säkerhet att göra är viktigt tex. Att ha ha alla kläder på innan man går ut genom dörren är inte det. I exempel med överdragsbyxorna så kunde ni lika gärna packat med dem och ett par extrabyxor. Troligen hade barnet självt upptäckt efter ett tag att det blev kallt och blött och gått med på att byta om. 

Eftersom det här är ett barn som varit med om en separation, och kanske flyttar fram och tillbaka mellan föräldrarna, så kan egen vilja, att ha kontroll och bestämma själv bli extra viktigt. Läs på om trots, och kolla upp om kommunen eventuellt har kurser.

Ja, det låter helt normalt.

Helt normalt. Välj era strider. 

Det låter som en helt normal fyraåring.
Jag håller med i svaren ovanför. Man får välja sina strider. 
Att delta i en föräldrautbildning som kommunen ordnar är bra som stöd.

Ja, herregud ja. 3-4-årsåldern var nog den värsta åldern. Större delen av tiden gick åt ligga steget före så att de där utbrotten kunde reduceras till ett par gånger i veckan. Jag och min man ägnade en hel del tid på kvällarna åt att diskutera igenom vilka strategier som hade fungerat och vilka som inte hade fungerat och hur vi skulle agera nästa gång för att det skulle bli ännu lite bättre. 

Tack för alla era svar! Jag tar till mig dom och försöker hitta bättre strategier och förberedelser ☺️

Ja. I alla fall inget att vara orolig för (eller tycka vara ouppfostrat). 

Hos oss hjälper tydliga förberedelser och rutiner, valmöjligheter, förenkla annat runtikring. När sammanbrottet väl är ett faktum bäst att bara vänta ut, fråga om hon vill ha en kram när hon börjar lugna ner sig (återigen: för mitt barn. Här ska det inte vara några kramar när hon är som argast!). 

De har inte alltid mental mognad att kunna hantera när det inte blir som de tänkt sig. Det hjälper mig lite att ha det i bakhuvudet, även om det såklart kan vara jättejobbigt emellanåt. 

Ja. I alla fall inget att vara orolig för (eller tycka vara ouppfostrat). 

Hos oss hjälper tydliga förberedelser och rutiner, valmöjligheter, förenkla annat runtikring. När sammanbrottet väl är ett faktum bäst att bara vänta ut, fråga om hon vill ha en kram när hon börjar lugna ner sig (återigen: för mitt barn. Här ska det inte vara några kramar när hon är som argast!). 

De har inte alltid mental mognad att kunna hantera när det inte blir som de tänkt sig. Det hjälper mig lite att ha det i bakhuvudet, även om det såklart kan vara jättejobbigt emellanåt. 

Ja. I alla fall inget att vara orolig för (eller tycka vara ouppfostrat). 

Hos oss hjälper tydliga förberedelser och rutiner, valmöjligheter, förenkla annat runtikring. När sammanbrottet väl är ett faktum bäst att bara vänta ut, fråga om hon vill ha en kram när hon börjar lugna ner sig (återigen: för mitt barn. Här ska det inte vara några kramar när hon är som argast!). 

De har inte alltid mental mognad att kunna hantera när det inte blir som de tänkt sig. Det hjälper mig lite att ha det i bakhuvudet, även om det såklart kan vara jättejobbigt emellanåt. 

Helt normalt.
Och inte helt lätt alltid att hantera. Ett barn i den åldern kan få meltdowns för att glassen är kall, vattnet för vått , bananen skalad av föräldern när barnet vill skala den själv mm?
Mycket gäller det som flera sagt att förbereda vid förändring som när ni ska iväg och kläderna ska på men också att kunna avstyra istället för att hota. Men det är ibland lättare sagt än gjort.
Att leka eller tävla kan funka. Vem tar på sig jacka och skor först? Mamma kommer vinna! Då är mitt barn snabbt påklätt. -Oj vilken god macka, den ska mamma äta. då är den snart i sonens mage. 
Vet du vad jag har i min ficka? Vill du gissa? Klä på dig och följ med ut så ska du få se? 
behöver inte vara nåt stort, en kotte, en enkrona, en knapp, en av barnets leksaker?.

Är hon enda barnet? Då är det lätt att det blir stort fokus på barnet och barnets beteende och agerandet får orimligt stora proportioner. När man har flera barn och ska iväg så är det ofta någon som krisar och skriker, men det barnet får inte så stor uppmärksamhet eftersom det är fler att ta hand om.

Så ett tips är att inte vara två vuxna som försöker lirka med barnet, iran hellre bara en och som dessutom är halvt upptagen med att göra iordning sig själv. 

Ja enligt erfarenhet fortsätter olika former av meltdowns, än har de inte gått över fast ungarna är kring tio. Visst har de bytt karaktär, ibland handlar det om att nån tjurar ihop och bara är helt omöjlig, eller nån provar att höja rösten

Att vara barn handlar mycket om att hitta sina strategier, allt testas och faser kommer och går. Det viktiga är att inte cementera några motgångar genom att ge vikt åt beteenden, ta det inte så allvarligt 

Men jag förstår att det är svårt när det är nån annans unge, bara att hantera det som förälder kan vara sjukt frustrerande 

Full normalt. Men daltande som dagens föräldrar pysslar med gör det värre. Dock är det jobbigt att ändra på det vid 4 år. 

Resonera med en 4-åring går oftast inte. Barnet kanske lär sig något men du kommer inte att kunna övertyga ungen just nu. Man kan försöka hitta lekar som gör att barnet gör det man vill.

Jag brukar bara sätta på barnet kläderna oavsett vad det själv vill. Det kanske blir lite ledset men BVC säger att det är så man gör. Men det blir inte lika okej när man är bonusförälder.

Gällande strumporna så skulle jag se till att barnet inte fick tag på de strumpor som inte skulle användas. 

Ja, det är helt normalt.

Min son brukade få riktiga härdsmältor på vägen hem från förskolan varje dag tills jag kom på att ta med en macka eller bulle eller något. Han var helt enkelt hungrig och helt slut. Vet inte hur det är med andra barn, men för mitt barn var hunger en av de vanligaste anledningarna till dåligt humör. 

Det som är bra med en tre-fyraåring är att de snart är 5-6 och då brukar de vara lite lättare. 

Dagens meltdown här hemma:

Jag bredde smör på fel sida av mackan.

haha, några meltdowns här hemma:

* Fel färg på tallriken

* Fel bestick

* Ketchupen nuddar pommes frites på tallriken

* Skinkan ligger 5 mm fel på smörgåsen