• Anonym (Helvete)

    Värsta händelserna i era liv?

    Upplever nu att allt går åt helvete. 

    Arbetslös 
    Arbetslös sambo 
    Hyreskontrakt uppsagt
    Barn på 2 år
    Förälder allvarligt sjuk

    Hur tar jag mig igenom denna perioden?

    Exempel på folk som haft liknande cocktail att hantera?

  • Svar på tråden Värsta händelserna i era liv?
  • Anonym (Helvete)

    Ingen som tagit sig ur kaos som detta?

  • Anonym (M)

    Har levt i absolut fattigdom, varit arbetslös många år, sjuk förälder mm. I dagsläget är ekonomin lite bättre och har en partner men är fortfarande fattig och har ett jobb som nog få skulle orka med. Man lär sig att leva med det eller så stryker man med helt enkelt.

  • Anonym (Ellen)

    Livet rasade när sambon plötsligt avled i hjärtinfarkt. Ensam med allt. Idag kan jag bara att säga att livet går vidare, man blir starkare, lär sig massor om sig själv samtidigt som det kan vara jättejobbigt.

  • Anonym (Fg)
    Anonym (Ellen) skrev 2024-03-03 13:01:38 följande:

    Livet rasade när sambon plötsligt avled i hjärtinfarkt. Ensam med allt. Idag kan jag bara att säga att livet går vidare, man blir starkare, lär sig massor om sig själv samtidigt som det kan vara jättejobbigt.


    Beklagar sorgen, låter verkligen tragiskt Hjärta
  • Anonym (Blicka framåt)

    Tror många kan relatera till en svår tid i deras liv.
    För mig hände det för 5 år sedan, sjuk sambo, sjuk förälder, bytte jobb för att orka, förlorade inkomst, ett av barnen fick psykisk ohälsa.
    Nu mår vi bra, lever lite mer i nuet, 

    Tänk på vad du har, en frisk unge, en sambo, ni 3 är troligen friska.
    Så ni har knackig ekonomi och du har en förälder som är sjuk.
    Nu måste era mål vara utbildning/jobb.

  • Anonym (Värsta)

    Värsta händelsen i mitt liv var när jag hittade min dotter oväckbar i sin säng pga att hon gjort ett seriöst försök att ta sitt liv. Det var tur att hon inte lyckades.
    Idag 5 år senare mår hon utmärkt med jobb, sambo och fin lägenhet. Det var ingenting mer, inga depressioner, inga ångestattacker, absolut inget borderlinebeteende, varesig före eller efter den dagen i augusti, men hela familjen var traumatiserade länge efter det, och våra andra barn vågade inte öppna en stängd dörr, eller vara hemma ensamma.

  • Anonym (Rättika)

    Soc tog barnen. Vi fick dem rätt snabbt tillbaka men är fortfarande inte på banan, varken föräldrar eller barn. 

    Det är bara att kämpa vidare. Ta stöd av nära och kära. Vänner och framför allt familj har varit fullkomligt oumbärliga för oss. Var inte rädd för att be om hjälp. 

  • Meddelande borttaget
Svar på tråden Värsta händelserna i era liv?