Snart 8 år men inga riktiga kompisar.

Min allra första tanke var när jag började att läsa om hur språkbegåvad han är i engelska att ni kanske borde ställa honom i kö på engelska skolan☺️
Språk är jätteviktigt när det kommer till att utveckla relationer och den sociala förmågan  så att byta skola borde ju vara en väg in i att kunna öka chanserna till att bygga relationer med andra barn.
Det känns även när jag läser mellan raderna att er son även kan ha en NPF variation, det tolkar jag utifrån hans specialintressen som du nämner samt hans svårigheter i det svenska språket.
Jag har mött flertalet barn som är dom du beskriver din son och ja,det ligger ofta en NPF variation bakom.
Förstår att det känns jobbigt att det inte går att hitta föreningar eller intressegrupper där han kan möta likasinnad, kanske det finns fler lite högre upp i åldern.
Min dotter har haft och ännu har en del elever i sin klass som har samma intressen som din son ( flera i klassen faktiskt) som umgås och håller på med sitt på fritiden. De går i högstadiet dock. 
Min dotter säger ofta hur smarta de är och hon får ofta hjälp av dem med skoluppgifter som de är proffs på!
Jag önskar verkligen att er son hittar din plats vilket jag tror att han kommer att göra,ännu är han liten men med stigande ålder brukar dessa barn också hitta sin plats.
Om jag vore er skulle jag ta steget att kontakta engelska skolan och sätta honom i kön där.

Förutom språkkunskaperna så är detta som att läsa sin egen text som jag precis tänkte skriva.

Vår son är också 8år gammal och blir 9 om drygt en månad. Har haft lite svårigheter med det sociala men inte nu längre. Dock så föredrar han att alltid söka sig till personer han själv känner en trygghet till. Han började också ett tag att bli hårt utsatt för mobbning och trakasserier där andra barn kallade honom för "äcklig" och höll för näsan när de gick förbi honom. Skolan tog tag i det ganska snabbt och en av lösningarna för att göra det lättare med vänner var att byta klass. Men den lösningen har inte varit nämnvärt bättre. De stökiga i hans gamla klass har han kommit ifrån men han har fortfarande ingen direkt bästis och de han brukar umgås med har skapat en uteslutningsdag dom kallar för "självdag". Dessa tjejer vill vara i fred och är det "självdag" vilket infaller varje fredag, då får inte min son vara med dom på hela dagen.

Tycker det är enormt svårt och jag har själv ingen lösning på hur man kommer runt det. Skolan verkar ha för mycket att göra med annat samtidigt som att min son själv heller inte vill initiera och bygga nya relationer. Hade det inte varit att han älskar tv-spel så hade han inte haft nämnvärt till socialt liv.

Hoppas ni hittar en lösning. Om inte annat så hade vi kunnat para ihop våra barn hehe.

Tycker det verkar som något helt normalt. Men tyvärr inte normalt på ett bra sätt.
Viktigt att försöka maximera möjligheten till sociala kontakter. Men funkar det inte, så är han, ni knappast ensamma om det där.

Tyvärr liknande situation här. Kanske inte så ovanligt ändå men det känns ju sorglig.