• jennaam

    Vuxna barn till en berondesjuk förälder

    Hej! Jag har gjort ett inlägg för ett tag sen. Om att jag söker människor som jag kan intervjua till mitt examensarbete. Mitt syfte är att ta reda på hur vuxna barn upplevt missbruket och föräldraskapet ur barnets synvinkel. 


    Jag studerar på Yrkeshögskola Novia i Vasa Finland.

    Eftersom att man kommer förbli anonym hela arbetet tänker jag att jag nu lägger hit mina frågor. Jag skulle endast behöva 2-3 personer som svara på dessa. Men fler får också om någon vill. Skulle vara jättetacksam. Om man vill kan vi också boka in ett samtal om man vill delta så. För mig räcker det om någon svarar på frågorna och meddelar svaren till mig. 🤗

    FRÅGORNA:


    Vilka upplevelser har du av din förälders missbruk?  


     


    Hur påverkades du som barn? 


     


    På vilket sätt har missbruket påverkat föräldraskapet enligt dig? 


     


    Hur försökte dina föräldrar se dig och ge dig tid fast de hade ett beroende? 


     


    Fick du känna att din förälder brydde sig om dig och att de tog hand om dig och kände glädje för dig? Hur isåfall? 


     


    Kunde dina föräldrar ha realistiska förväntningar för dig, vilka isåfall? 


     


    (Enligt din ålder och utvecklingsnivå) 


     


    Kände du att föräldern hade större krav på dig än vad du klarade av? 


     


    Hur kunde dina föräldrar leva sig in i dina upplevelser? Så som när du kände dig glad, ledsen eller i din utveckling  


     


     Hade du någon trygg vuxen eller någon professionell eller någon annan som du kunde prata med? 


     


    Hur har ditt vuxenliv påverkats av din förälders missbruk? 


     


    Hur mår du idag, konsekvenser av missbruket/föräldraskapet?

  • Svar på tråden Vuxna barn till en berondesjuk förälder
  • Anonym (Kvinna, 30 år)
     Vilka upplevelser har du av din förälders missbruk?  
    - Jag började uppleva missbruket som ett problem först när jag var runt 10 år. Min pappa drack mer än andra redan före det men det var inget jag tänkte på innan vi pratade om alkohol och droger i skolan. Då drack han 1-2 öl varje dag efter jobbet och blev ofta berusad på helgerna. Som barn märkte jag kanske mest att han inte mådde psykiskt bra. Var ofta trött och irriterade sig på saker som jag själv tyckte var bagateller. Två gånger blev han så full att han ramlade och tog sönder saker eller sprang naken hemma när jag hade en kompis som sov över. 
     
    Hur påverkades du som barn? 
    - Jag var ganska ensam som barn. Den tidiga barndomen var härlig, vi åkte på semester och träffade vänner regelbundet. När jag blev äldre började även mamma må dåligt och var ofta sjukskriven för kroppsliga smärtor.  Pappa jobbade heltid och tog mycket av hushållssysslorna. De båda var ofta trötta och deppiga helt enkelt. Bråkade ibland om alkoholen. Jag oroade mig mycket för pappa och tyckte det var jobbigt att han drack så mycket. Var rädd att han skulle bli allvarligt sjuk. Kände ofta att jag inte var älskad eller hade någon att prata med. Jag kände ofta att det fanns ett stort, tungt och mörkt moln i mitt hem. Det var alltid tung stämning, drömde mycket mardrömmar och kände mig aldrig trygg och glad. Som barn förstod jag inte vad det berodde på men som vuxen vet jag ju.
     
    På vilket sätt har missbruket påverkat föräldraskapet enligt dig? 
    - Både för pappa och mamma som medberoende gjorde det att de försummade mig emotionellt. De var inte tillgängliga. Jag fick mat, hade kläder på kroppen och fick saker jag önskade mig men inte mer än så. De orkade inte. Pappa blev ju lite personlighetsförändrad när han drack. Han pratade mer, var gladare och socialare men samtidigt inte uppmärksam på signaler om hur man kände. Eller så blev han för mycket. Utan alkoholen i kroppen var han irriterad och deppig.
     
    Hur försökte dina föräldrar se dig och ge dig tid fast de hade ett beroende? 
    - Ingenting. De försökte kanske att inte bråka när jag hörde/såg. Pappa försökte att aldrig bli för full eller påverkad och var väldigt mån om att vara en trygg förälder ändå. Mamma tänkte mest på hur hon skulle få pappa att sluta dricka eller hur hon skulle "stå ut" tills jag flyttade hemifrån så hon kunde skilja sig. Pappa ville inte förstå att alkoholen gjorde att jag mådde dåligt. Han drack ju inte SÅ mycket och jobbade ju och allt. Men igen, som yngre märkte jag inte av det alls och då hade vi ett roligt och bra familjeliv även om han tog nån öl flera kvällar i veckan.
     
    Fick du känna att din förälder brydde sig om dig och att de tog hand om dig och kände glädje för dig? Hur isåfall? 
     - Ja, fram till tonåren ungefär. Efter det vet jag inte vad som hände. Före det fick jag kramar och de berättade för mig att de älskade mig. Innan pappa började dricka så att vardagen blev ett problem kunde vi prata om allt, han var mycket smart och kreativ. Ville lära mig allt om naturen/djur och läste mycket böcker för mig. Vi gick ofta på museum och brukade se på Vetenskapens värld. Sen orkade han inte längre och det dog ut.
    Kunde dina föräldrar ha realistiska förväntningar för dig, vilka isåfall? 
    - Ja, men det tycker jag. De krävde ingenting av mig. Kanske för lite egentligen. Inte ens läxor kollade de av om jag gjorde eller behövde hjälp med.
     
    (Enligt din ålder och utvecklingsnivå) 
     
    Kände du att föräldern hade större krav på dig än vad du klarade av? 
    - Nej, inte som barm.
     
    Hur kunde dina föräldrar leva sig in i dina upplevelser? Så som när du kände dig glad, ledsen eller i din utveckling  
    - Pappa absolut. När han inte drack för mycket. Mamma hade svårare för det.
     
     Hade du någon trygg vuxen eller någon professionell eller någon annan som du kunde prata med? 
    - Hade trygga vuxna i skolan men isolerade mig mycket från andra vuxna som barn. Tyckte de var läskiga och blev int alltid trodd.
     
    Hur har ditt vuxenliv påverkats av din förälders missbruk? 
    - Mycket mer än min barndom, tyvärr. Pappa avled av missbruket när jag var en ung vuxen. Det eskalerade när jag flyttade hemifrån.
     
    Hur mår du idag, konsekvenser av missbruket/föräldraskapet?

    - Jag saknar min pappa i livet men mår bra idag. När han var sådär sjuk åkte jag till honom flera dagar i veckan och det var vändor till soc, psyk, VC osv för att få hjälp. Han försökte men det gick inte. Men när han inte drack mer än nån öl på kvällen var han världens finaste förälder. Vi hade en jättebra relation när jag blev vuxen, de år jag fick innan han försvann in helt i missbruket. Jag är försiktig med att dricka själv och tänker mycket på att vara närvarande för mina egna barn.
Svar på tråden Vuxna barn till en berondesjuk förälder