Får panik här hemma på min 3,5 åring.

Min dotter har alltid varit väldigt viljestark och med en stark karaktär. hon har alltid krävt mycket uppmärksamhet och är mycket social och rolig. 

nu det senaste halvåret har vi dock gått in i någon slags trotsålder, har tyckt att det gått helt okej, hennes utbrott är ofta rätt lätta att avstyra och hon är förstående och duktig, hon är väldigt verbal och kan uttrycka sig väl. 

den senaste två veckorna har något hänt dock, hon testar mig till mitt allra yttersta. slår och skrattar efteråt. Skrattar när man säger till henne, har noll respekt. förstör saker medvetet, vägrar lyssna på något man säger, rakt ut sagt hemsk att ha att göra med. försöker tänka att det är en fas och något som krävs eller kommer vara tillfördel för hennes utveckling. men jag håller fan på att bli galen. Jag vet inte hur jag ska navigera i det här beteendet. 

när hon blir arg skriker hon mig i ansiktet bara rakt ut så högt hon kan och slår till en. Inte jätte hårt utan mer som en markering att hon är arg. Hon gnäller och domderar. Att ta sig hemifrån eller att äta är dom värsta grejerna. Försöker ge henne utrymma att välja en del saker själv, försöker inte ha bråttom när vi gör saker men inget hjälper. Känner att jag måste lägga band på mig själv för att inte skrika och kasta saker i marken av frustration. 

självklart är hon inte på det här viset hela dagen och på förskolan så uppvisar hon inget av det här beteendet. Hon är väldigt go också och ber ofta om ursäkt efter hon slagits eller så. Men till min fråga,  Gör jag något fel? Känner någon igen sig, hur underlättade ni för erat barn och er själva? När går det över? 

mvh en som håller på att bli galen.