Ska jag berätta om barnet eller inte? vill ha era åsikter

Fortsättning:

När han ringer så är det bara pushning på abort och jag säger att jag ska göra abort. Både i samtalet och efter blir han väldigt kontrollerande och vill veta exakt tid, var när och hur, att han kan följa med osv. men det är inte för att han brur sig om mig som han klämde ur sig efter jag sa det att han bara fokuserade på hur han mår i detta. Det förstår jag ju och egentligen bryr jag mig inte så mycket om det. Jag har inga känslor för honom och det lilla intresse jag hade försvann i och med hans omogna reaktion som jag inte riktigt förväntat mig.

Han fortsätter att skriva på snap dagen efter, känner mig nästan lite jagad. Förstår honom såklart på ett sätt men kan han inte sköta det lite snyggare liksom. Jag

Jag har i alla fall bestämt mig för att behålla det, det finns inget han kan göra för att ändra på det. Efter jag vart hos barnmorskan känner jag mig så rädd för alla eventuella bråk och problem så jag säger till pappan att det inte kan vara hans då jag var längre gången än jag trott. Han köpte det och  nu har vi inte hörts.

Jag vill ju egentligen uppfostra det här barnet själv, samtidigt får jag så dåligt samvete för tänk om han faktiskt skulle vilja vara delaktig trots att jag måste stå ut med gnäll och omogenheter på kuppen. Rädd att mitt barn ska bli besviken på mig samtidigt som jag ser det som att jag gav honom chansen när jag sa det första gången.

Är rädd för att han ska bråka och jävlas i rätten som min egna pappa gjorde trots att han inte ville ha mig. Jag är så  kluven, vill bara kunna sia om framtiden. Veta direkt om han skulle bvvara en skitpappa, då hade det gjort mitt val så mycket enklare. Snälla ge mig era bästa råd och tips. 

Jag tror du måste berätta för killen förr eller senare att det trots allt är hans. Samtidigt som du säger att du inte just då, förra gången inte orkade säga det. Dels på grund av hans reaktioner och den hårda press som de satte på dig. Dels för att du behövde fokusera på att smälta och ta ett livsavgörande beslut.

Du gör rätt.
Han kommer bara bli en pina i ditt liv

Du gör rätt.
Han kommer bara bli en pina i ditt liv

Berätta då inte förrän abortgränsen är uppnådd. Dvs.  vecka 22. Vissa situationer behöver man ha tålamod och detta är en sådan situation då han kommer försöka tvinga dig till abort annars. Hört exempel där mannen reagerat typ som killen du beskriver och försökt pressa till abort (men det var för sent). Sent i graviditeten hade han ångrat sig

Med tanke på hans ord hade jag däremot frågat varför han reagerade så av respekt för honom, ifall det ligger trauma bakom är det bra att veta det. Känns dock inte troligt då han inte skyddar dig trots att du (antar jag) var ärlig med att du inte använde preventivmedel. Men berätta inte för tidigt då de flesta är mer lättpåverkade än man tror

Skulle aldrig falla mig in att ljuga om det. Jag har räknat ut och är säker på att jag vart gravid efter första sexet vi hade första gången vi sågs. Det var i stundens hetta och vi hade varit ute och druckit gott du vet. Där vinet går in, går vettet ut. 

Jag har också funderat på att det där med att vänta tills abortgränsen. Känns bara som att han kommer hata mig trots att han faktiskt inte borde för jag förväntar mig absolut inget av honom 

Du bestämmer ju om du ska behålla barnet eller inte, men du kommer bli tvungen att uppge vem som är pappa sen när familjerätten kommer göra faderskapsutredning när barnet är fött.   Bara så att du är medveten om det.

Ledsen men jag skulle inte vilja ha dig som förälder. Kanske väldig elakt att säga men?sanningen kan svida.
Känns ju inte moget av dig att bete dig så här. Du vill inte att det ska bli som du själv hade, endå gör du typ samma sak.
Varför tror du inte att du är värdig en bra person som kan bli evt en framtida pappa? Innan du sätter barn till värden? 

Behöver du inte vara ledsen för Lena! Som tur är har du ju andra föräldrar. Alla tycker vi olika och tur är väl det :)

Får man fråga hur gamla ni är du och killen? Låter väldigt unga. Du bestämmer såklart själv men när jag var i ungefär liknande sits när jag var yngre är jag väldigt glad idag att jag gjorde abort då. Även att kroppen skrek nej gör inte abort sa hjärnan det är det bästa. Idag har jag 3 barn med samma pappa och vi har ett vanligt svenssonliv. Kan bli svårt få det om man har barn sedan innan. Kan bli svårt bygga upp allt bra. Tänk om jag haft barn med den killen idag! Han är ensamstående med ett barn idag. Eller du kanske har bra jobb och ekonomi och vill ha ett barn själv, då är det ju bara att köra! Förhoppningvis träffar du den rätte ändå sen längre fram. Kram!!