Olika syn på säkerhetstänk?

Finns ingen anledning att en bebis ska umgås med ett syskon. Det gör ju inte första barnet, de har inte det behovet. Så skydda lillebror så gott du kan. Och arbeta på att få storebror att lugna ner sig. Han behöver kanske mer tid uppmärksamhet. 

Stora får massor och massor sv egentid med oss.

Nej, tycker inte att du är överbeskyddande

Och jag håller ju med att bebisen inte ska behöva få risker. Min man tycker däremot att jag hindrar detas relation och syskonutvecling och måste slappna av, att det inte är konstigt  att jag är trött om jag hela tiden ska övervaka.

Kan tycka det är lätt att säga för den som inte är hemma med barnen samtidigt med. Men hans argument fick mig att känna mig som en överbeskyddande hönsmamma som sabbar barnens relation.

Det kommer en tid när de kan interagera mer på lika villkor.  Just nu har du en bebis som knappt förstår något och ett äldre barn som inte heller har så bra koll på när man behöver vara mer varsam.
Tids nog bygger de en egen relation. 
Du är inte överbeskyddande. 

Tack så jättemycket. Har känt mig så säker på hur jag agerat men han fick mig att bli osäker.

Jag känner ju att lilla är helt avhängen oss för allt och stora är väldigt liten än så det här med resonerande inte kommer ge något eftersom det äldre syskonet helt enkelt är för litet.

Kännee liksom inte att jag kan ha lilla liggande fritt när stora springer runt i samma rum eftersom saker kan hända så fort, men sånt var att jag var överbeskyddande.

Jag tycker man ska låta de leka men man får hålla dem under uppsikt, min förstfödda hade vi igen koll på alls hon fick leka vind för våg och trillade ner från äppelträdet och bröt nacken, naturligtvis tråkigt och idag sitter hon i rullstol. 

Men vilket knepigt resonemang..

Barn kommer inte ihåg händelser, personer eller platser före ca 3 års ålder (episodiskt minne är inte utvecklat innan dess) så vilken relation finns där att sabba?

Läs på lite om barns utveckling så att du har på fötterna. Även om riskerna med att lämna småbarn ensamma, i vilken ålder de är som mest intresserade av att tända eld på saker eller kan utveckla fobier osv osv.

T.ex. "Barn de första fem åren" av Penelope Leach.

Ja det känns ju svårt att bemöta rakt av. Jag ser ju mer risken här och nu att prio är att skydda lilla (och låta stora kunna utvecklas utan att begränsa varje han tar).

Blev mest lite ledsen när jag också fick höra att jag får skylla mig själv som är trött när jsg ska hålla på och övervara så mycket när jag tagit varje vaknatt med det yngre och varit hemma med båda och fått hantera alla situationer. 

 

En tvåårig behöver en hel del passning och har ännu inte utvecklat någon omdöme. Likaså behöver en bebis faktiskt skyddas ifrån syskon, såvida syskonen inte är väldigt stora och typ har egna barn!

Jag blir alltid lika irriterad på människor som pekar med hela handen, såsom din man gör när han hävdar att du passar för mycket. Har han inte varit nära barnen och sett hur de fungerar, så har han ingen aning om vad du avvärjer dagligen.