Kämpar med barnlängtan

Vad gör han för att bli redo? Inget, gissar jag. Har hört om sådana ex och ibland skaffar de barn med den nya partnern. Förstår att det är väldigt svårt för dig men 35 är en bra ålder. Jag skulle gjort slut, slickat mina sår och tagit tid på mig att lära känna en ny partner som vill ha barn precis lika mycket som du. Är det rätt kan det ske fort.

Är också 35 år. När jag träffade min sambo våren 2022 väntade jag ca ett halvår och sen sa jag att om barn är hans grej så är det dags att börja avla eftersom min fertilitet dalar snabbt. Han hade då nyss lämnat sitt ex för att hon ville ha barn efter 10 år ihop, men det handlade om att han inte ville binda sig med henne. Jag hade tur och blev gravid snabbt, men jag ville ha utrymme att göra IVF om det inte hade gått
av sig själv.

så rådet är; ge honom en biologilektion

Jag gett honom en biologilektion men det hjälpte inte. Han känner sig bara mer pressad.. 

Min sambo höll på med att ?händer det så händer det?.
Det behövs kanske vidtas lite åtgärder för att det ska hända. 
Då sa jag till honom att jag slutar med preventivmedel så får vi se om det händer. Ingen press och inget bestämt. Säg till din partner att man blir aldrig redo. Man blir det när det händer.. och för oss hände det ett år senare:) 

Annars som en kompis pappa sa. Ni kvinnor bestämmer över det där. Om ni slutar med era medel och kör på så kommer gubben inte bli ledsen när deras goa unge väl är där. Han menade på att män ibland behöver bli puttade över kanten. De är så tröga. Han hade velat ha fler barn men nu hann de bara med ett för att han var så trög. 

Kanske behöver ni gå och prata med någon utomstående för att nå fram till varandra?
För frågan är ju vad han väntar på?
Vad är det som saknas/ska ske/ska hinnas med/behöver komma på plats innan han tycker att det är dags?

Och jag tycker du har hanterat det bra, ni har diskuterat tidsgränser och gjort en "plan".... Men han har skitit i det sen. Det är inte schysst.
Vet han fortfarande inte så är det bättre att han säger det och så skiljs ni åt.
Att -vet du älskling, jag förstår att det här med barn är viktigt för dig. Och jag är ledsen men jag vet inte om jag vill. Varken nu eller sen, jag kan inte lova något. 
Så får du försöka ta ställning till
- om du vill chansa på att han ändrar sig
- om du kan leva med honom utan barn 
- om du vill lämna och hitta en partner som VILL ha barn 
- om du vill ha barn i första hand och att relationer får komma sen (du försöker på egen hand)

...och ska du vänta in honom så ska han absolut få en rejäl biologilektion. Åren går!
Jag hoppas det löser sig för dig,  det är skitjobbigt att leva med barnlängtan <3

Du ska definitivt inte ge honom mer tid, det har du inte råd med. Om han går med på familjerådgivning så kan du ju vänta på det om du hittar ett ställe som kan ta emot inom en månad. Men längre än så skulle jag inte ge det. Och behöver han betänketid efter ett sådant samtal är det typ en vecka han kan få.

Hans betänketid är slut. Han som man har möjlighet att vänta men det kan inte du. 
Säg att du slutar med preventivmedel nu. 
Blir det så att gav verkligen insisterar att han inte under några omständigheter vill riskera att göra dig gravid... Ja då har du nog den infon du behöver. 

Ja om det verkligen inte är så att han ÄR okunnig om biologi och tror att du har 8 år till på dig att skaffa barn..

Men ja- vill han inte skaffa barn kan du inte vänta om detta är viktigt för dig. Då måste du börja gå vidare asap för att hinna hitta någon. 

Jag skulle också rekommendera att göra en fertilitetskoll och kanske frysa in ägg.  Dina ägg nu är mycket lättare att bli gravid på än dina ägg när du är 37- 38 osv..

Lycka till!

Vänta inte: hans action säger mera en ord.
jag har flera barn,
men efter skilsmässa träffade jag en barnlös man. han villa ha barn nån gång  i framtiden, han tänkte typ inte på det. Jag var 36 och han 38.  jag tjatade om biologin, och vi försökte nog ca 6 mpn efter att diskussionen inleddes. har ett gemensamt barn som nu är 14 mån. Nu velar han om barn nr 2, som var planen från början. Deadline att försöka är i vår/ sommar. Är 38 nu. tänker ej försöka som 40 liksom.

deadline att börjaförsöka menar jag. Annars får han nöija sig med ett barn. 

Förstår dig ts till 100%! Jag och min sambo har varit i exakt samma sits, och har vänner som varit med om liknande. 

Till att börja med är nog män lite efter i barnverkstaden. De har ingen biologisk klocka, de vet inte hur det är att tajma in ägglossning, de fattar inte besvikelsen när mensen kommer månad efter månad och tiden bara går. 

Jag har också haft många snack med min sambo. Jag är nu 34 år och min sambo 31 är. Och jag var nog 31-32 när jag tog upp ämnet om barn första gången, men det är först senaste månaderna vi börjat försöka. Blev gravida på ett samlag, första gången. Helt otroligt! Dessvärre slutade det i missfall v 9 så tillbaka på ruta ett nu då?

Men nog om mig. Det jag gjorde var att jag vänligt men bestämt sa till min sambo att: barn är inte förhandlingsbart. Jag har väntat länge nog nu och förtjänar ett rakt svar. Jag älskar dig men om du inte är redo kommer jag lämna dig. 

Det var stundtals tuffa samtal med mycket tårar från alla håll. När jag kände att han ändå inte riktigt kunde ge mig ett svar bokade jag tid för parterapi. Väldigt givande och stärkande. Direkt efteråt kändes det bra men sen faller man in i gamla vanor igen. 

Jag vet inte vart jag vill komma med detta MEN ställ ultimatum. Jag sa det med all kärlek jag bara hade. Att jag vill mer än allt annat att bilda familj med dig men jag kan inte vänta. Tiden går. 

Och till sist blev jag gravid i december förra året, men ttyvärr fick jag inte behålla barnet. Dock insåg jag hur mycket min sambo ville detta då han var förkrossad när besked om missfall kom fram. Så nu håller vi tummarna på att vi kan bli gravida snabbt igen. 

Jag håller även tummarna för dig och din sambo. Jag vet VERKLIGEN hur det känns och stressen det medför. All kärlek till dig!