Kompislek - är det såhär hos er också?

Hej! Jag vill bara kolla hur det är hos er angående kompislek. 

Vi bor i ett litet samhälle där vi känner många och alla är bekanta med alla på något sätt. Mitt barn på 6 år har många kompisar på gatan/i området. Fram tills något år sedan bestämdes lek genom föräldrar. Sedan har kompisar börjat knacka på själva (förutom mitt barn som gärna inte går runt ensam än). 

Dels känner jag att jag ofta hamnar i situationer där jag behöver "barnvakta" andras barn. Tex så kan det bestämmas med annan föräldrar att gå till parken tillsammans med barnen, dom fastnar hos oss och föräldern frågar om hen kan gå hem och lämna sina 2 barn här. Andra gånger kan föräldrar till ett annat barn åka hit direkt efter förskolan och fråga om de kan leka  och då lämna av det barnet (som veterligen behöver barnvaktas då hen är något vild och rymmer ibland).

Det kommer även en kompisvarje dag och knackar på efter att hen slutar skolan, alltså varje dag. 

Mitt barn kan gå gela dagar utan att fråga om att leka men vill alltid det när någon kompis kommer. Såklart vill han leka ibland och vi hör av oss till dom och frågar om barnen kan leka. 

Det händer ibland att jag har 4-5 extra barn hemma, speciellt på somrarna, för att dom bara dyker upp eller föräldrar släpper av dom utanför påväg hem från skolan (det händer ofta).

Jag har även en liten bebis, vilket gör att jag inte alltid kan/orkar/har lust att barnvakta andras barn. Min 6 åring är inte krävande men det blir ju npgot annat när kompisar som är mer krävande kommer hit dagligen. 

Jag är väldigt glad att mitt barn har många kompisar som ofta vill leka här. Men känner samtidigt att det oftast är hit det knackas på varje dag. Har frågat andra ibland tex hur ofta deras barn leker med "x" och om om barnen går imellan mycket själva, då är svaret nej.

Jag skulle aldrig bestämma att leka ute med barnen med en annan föräldrar och deras barn och sen helt plötsligt dra, när man vet att det är en bebis som ska tas hans om också. Om mitt barn vill leka med en kompis säger jag oftast att vi kan gå hem först en stund. Tänker att barnet kan vara hungrig, toanödig, ha blöta kläder eller vad som. Det händer att kompisar kommer hit och tjatar om att dom är hungriga osv fastän som precis varit hemma. Jag är ju oftast upptagen med bebis så kan inte låta bli att störa mig på föräldrarna som inte ser till att deras barn är mätta osv innan kompislek? Självklart kan kompisar äta kvällsmat här om dom är kvar då.

Alltså jag vet att detta är ett litet problem, men jag blir ibland så trött. Hur har ni det hemma? Är det likadant? Tänket att detta säkert är mer vanligt när man bor i mindre samhällen.