Hjälp till skolarbete - Vad tycker ni egentligen om ensamstående kvinnor som gör insemination?

För min del är barn ingen rättighet och inte något som alla bör ha i sitt liv. En barn är ingen leksak som man skaffar sig för att man känner sig ensam eller för att man vill ha något som man upplever att andra har. Med det sagt tycker jag inte heller att barn enbart ska födas fram i kärnfamiljer eller där det finns en mamma och en pappa, men jag tycker reglerna bör vara otroligt mer strikta. Att vara ensamstående är något som de allra flesta bävar för och verkligen inte vill. Många klarar inte av det mentalt eller ekonomiskt och hamnar sedan med skulder eller med många bidrag för att överleva månaden. Att ta hand om ett barn ensam är således mycket större risk än att vara två om ansvaret. Naturligtvis kan kvinnan bli lämnad av mannen och ändå bli ensamstående, men när en ensamstående blir gravid på egen hand är det ett aktivt val att vara ensam. 

Självklart ska det vara lagligt och därmed kontrollerat. Annars går kvinnor på krogen och har ONS med kanske en helt olämplig man, som dessutom kan få reda på det och ställa till problem. 

Jämför med abort. Bättre med legala aborter än illegala aborter. 

Saker försvinner inte för att man förbjuder dom. 

Det är inget som påverkar mig och mitt liv. Det är upp till var och en hur man vill göra. Har en kvinna kört fast i dejting träsket och föredrar att skaffa barn på egen hand så är det ju bättre att det görs via insemination än att hon drar hem ett ragg från krogen där det blir en tvist om faderskapet längre fram. 

Låter för mig som ett mindre komplicerat liv än ett där man även måste ta hand om en manlig partner och se till alla hans behov. 

Det är därför man undviker mansbebisar :p

Att redan i planeringsstadiet förvägra barn en pappa är bara fel.

Jag är lite konfunderad över ditt upplägg av denna undersökning. Har du förankrat detta med din lärare? När du frågar på ett anonymt forum så har du ingen bild av vilka som är respondenter. Ett grundfel i ditt upplägg.

Som jag läser det är det ingen undersökning. TS vill bara ha lite hjälp med att komma på för och motargument.

I så fall borde TS valt en annan metod. Då väljer man djupintervjuer istället. Men är säkert bekvämare att fråga på ett anonymt forum. Vad svarar man när läraren frågar efter underlaget.

Att komma på för och motargument for nagot behovs inget underlag, man kan anvanda bara sin egen fantasi om man vill.

Jag tycker att det är fel och att det aldrig borde ha blivit tillåtet (och det tycker jag även om samkönade pars barnskaffning för den delen). 

Av många skäl:

- alla barn behöver både en mamma och en pappa. Även om det kan gå bra ändå, så ska man inte SKAPA en sådan situation med flit, utan alla som vill ha barn bör sträva efter att skaffa dem inom ett äktenskap mellan man och kvinna. Detta vet man ju, att barn i olika utvecklingsfaser behöver relatera till en förälder av det egna könet respektive en förälder av det andra könet - om de ska bli hela människor. Det handlar även om att en kvinna inte kan lära en pojke att bli en man bland män. För en flicka som uppfostas utan far är detta ett mindre problem, men även en flicka behöver sin far. Det är han som ska "sätta prinsesskronan på hennes huvud". 

- det är väldigt viktigt att veta hela sitt ursprung, och även under uppväxten. Att barnet kan få tillgång till donatorns identitet vid 18 års ålder, är långt ifrån tillräckligt. Det är oftast under puberteten som man grubblar mest över sådant ("var har jag mina gröna ögon ifrån? "är jag så här blyg för att jag har ärvt det efter min pappa?" "Varifrån kommer min längtan att spela teater/komponera musik/vara ute på sjön? Mamma förstår inte det!")

- det är väldigt otryggt med bara en förälder. Naturen har ju täckt upp så att det måste vara två för att det ska bli barn, för då ökar chansen att minst en ska vara kvar tills barnet kan klara sig självt. Men med bara en förälder... var ska barnet vara, om mamman blir överkörd av en bil eller krockar, om hon dör i bröstcancer eller någon annan cancerform som drabbar medelålders kvinnor, om hon får en svår depression och tar livet av sig, eller läggs in för psykiatrisk vård? Fosterhem kan vara hemska, och uppbrottet är alltid ett stort trauma. 

- om den enda föräldern spårar ur, kan den andra vara där och mildra verkningarna. (Ja jag vet att det finns fall där båda föräldrarna spårar ur, tänk fallet med den lilla flickan i Eslöv t.ex.. Men det hör trots allt till ovanligheterna). 

- dessa barn blir dessutom nästan alltid utan syskon, och det är också en otrygghet och en stor förlust livet igenom

- slutligen har man det faktum, att dessa barn alltid kommer att få känna sig annorlunda. Mamman kanske sätter barnet i en förskola där många barn är inseminationsbarn, barn till homosexuella o.s.v.. Men även om hon gör det, så kommer det inte att dröja många år innan barnet inser, att i världen där ute har nästan alla barn mamma och pappa, bror och syster... Det blir ett livslångt utanförskap. 

Det måste väl vara bättre att en ensamstående kvinna som gärna vill ha barn inseminerar sig än att bli gravid med någon som hon inte känner eller vet någonting om och som dessutom kanske inte ens vill ha barn. Jag tycker inte att man ska förvägra en ensamstående (bara en nuvarande  status) kvinna den möjligheten om hon bedöms som lämplig och kan ta det stora ansvaret (för vem som helst kan väl inte få inseminera sig bara sådär?).

Det finns väl heller inget som säger att barnet skulle bli  sämre bara för att det inte blev till via ett samlag?

Det måste vara betydligt mycket värre då för en kvinna som gärna vill ha barn men inte kan få barn. Hon har ju förvägrats den möjligheten oombedd.

Att barn far illa har endast med att göra att föräldrar inte tar sitt ansvar. Faders figurer kan finnas även om det inte finns en pappa i en relation till barnet.

Nackdelarna då: Det skulle vara att den ensamstående kvinnan inte visar sig vara lämplig och missköter sig att ta ansvar för barnet (som vilken oansvarig förälder som helst oavsett om de lever ensamma eller i en parrelation).

Detta är bara mina tankar om det hela. Hoppas att fler vill ge bidrag i ditt skolprojekt här.

Detta är inte en undersökning, utan jag ska skriva om förargument och motargument för inseminering. Jag behöver inte veta vilka mina respondenter är då detta är en övergriplig jämförelse av argument. Jag söker endast andras tankar om ämnet men fel av mig att anta att det inte skulle finnas minst en motsägande person :)

SÅ du vill att vi ska göra ditt skolarbetet?

Det står ju redan i rubriken, så varför fråga?

Men barn är väl ingen mänsklig rättighet? Precis som sex för alla incels.

Du har en väldigt gammeldags syn på hur familjer ser ut idag. Det där att vara annorlunda för att man inte bor med mamma, pappa bror eller syster stämmer ju inte. En väldigt stor andel barn lever med skilda eller ensamstående föräldrar. Få barn är så välplanerade som barn till ensamstående. Det är ett genomtänkt och planerat beslut som man dessutom betalar för. Och du får det att låta som en ensamstående förälder är en egen ö utan några som helst kontakter, nätverk eller utökad familj och vänner. Ett par med barn utan något eget nätverk kan vara minst lika sårbar som en familj med en mamma och ett barn med ett stort nätverk. Det finns mycket att säga i detta ämne men många av dina argument är verkligen passé.

Fast när man minst anar så kan den tidigare duglige mannen omvandlas till en mansbebis och vips så har man två barn. Inte lätt det där.