Tillställningar/mötesplatser såhär års?
Alltså, jag kanske är lite konstig men till mitt försvar kan jag tala om att jag varit hemmafru/hemmaförälder på heltid de senaste 8 åren. Helt enkelt för att det är det som funkat bäst för oss, då vi har barn med npf (ast/Asperger Och add, adhd etc), samt maken troligen Asperger. Jag har behövt finnas till hands och har tagit allt kring barnen (Har behövt vara med på skolan en hel del), och de har alla tre anpassad studiegång och alltid haft.
Orkar inte förklara ytterligare, mer än att jag o maken bestämde så för 8 år sen då det blev övermäktigt för mig/oss att jag både omskolade mig och ta hand om barn som kraschat i skolan, inte mådde bra på förskola osv. Maken ville kunna fokusera fullt ut på sitt jobb, slippa vabba etc. Det har definitivt gynnat honom och barnen, så ingen behöver ifrågasätta det.
Jag är också otroligt tacksam över all tid jag fått spendera med barnen och hemma
Dock är jag en väldigt social och utåtriktad person, så jag har känt mig ensam i perioder, lite isolerad.
Nu när barnen börjar bli äldre (10, 13, 16) känner jag mer o mer att jag kan börja satsa på mig själv litegrann o eget mående, speciellt då jag o maken nyligen varit utbrända efter en svår tid.
Mitt samtalsstöd har också påtalat flera gånger att jag skulle må bättre av att ha något eget och få mer egentid.
Jag håller på och tittar på möjligheter.
Men grejen är att jag vet inte hur man gör.
Vi bor en mindre ort och är relativt nyinflyttade i länet. (3,5 år sen vi lämnade kommunen jag växt upp i. )
Jag har inte så många vänner här eller nån att umgås med själv liksom.
Jag gillar att gå ut o dansa o dricka lite. Gör det typ vartannat år.
Jag älskar ju att vara med familjen och jag stortrivs i vår lilla ort (ca 7000 invånare) i ett lugnt och tryggt område några km utanför själva centrum.
Vi gör mkt tillsammans med våra barn, även såhär års. Går på café, åker till skidanläggningen, går på bio, bowlar mm.
Speciellt då flickorna behöver en push att lämna hemmet. Speciellt 16-åringen som nästan har social fobi men längtar efter att träffa en partner och få nya vänner.
På nyårsafton klär vi upp oss, äter min hemgjorda smörgåstårta, bakar vitchoklad-tryfflar och massa annat gott.
Jag älskar att gå ut vid 12-slaget och titta på fyrverkerierna (Ja Det är synd om djur som blir skrämda, vi har också djur o vi skjuter inget, skickar upp komloyer)
Men i vårat område är det ganska lugnt och dött. Skönt såklart med ett tryggt o lugnt område, men ibland är det ju kul med lite drag.
Önskar man hade några att bjuda över.
Blir kanske att åka iväg till några bekanta en stund.
Men jag funderar på hur man ens träffar folk på vintern. Och då menar jag inte på Ica. Men i trevliga sammanhang, som på valborg, midsommar osv.
Hur kommer man ut bland folk? Var finns det folk?
Får nästan ångest när jag tänker på alla fina kläder vi har, som så sällan kommer till användning, speciellt såhär års, speciellt för min del. Klart jag klär upp mig när det är nåt speciellt, även om så bara med familjen, men känns ändå tråkigt att inte få "visa upp sig", missförstå mig inte nu. Man tar ju inte direkt på sig finkläderna när man åker till skidbacken och är i grillstugan.
Många i min ålder uppskattar lugn o ro som blir såhär på vintern har jag förstått.
Att mysa hemma med familjen och bara vara tillsammans. Och självklart gör jag det med. Men vi behöver mer socialt ,komma ut i sammanhang.
För några år sen firade vi nyår på Scandic the reef i Danmark. Och det var mäktigt. Stort. Mycket folk och mycket fyrverkerier. Jag behöver inget så storslaget i år. Vill ju helst äta smörgåstårtan och annat gott men gärna komma ut lite också. En stund på kvällen/ natten i alla fall. Typ 22-02.
Men vart ska man vara?
Kan någon förstå mina tankar eller är jag en konstig 40-årig trebarnsmamma?