Hur förlåter man sig själv …

Vet inte hur jag ska börja och vad ska jag skriva. Önskar att mitt hjärta kunde pratar istället för mig. Har bott med min man i många år respekterat och älskat honom. Trodde hela tiden att det som fattades var barnet som vi kunde inte få men nu när vi har barnet inser jag att problemet var inte där. Han har sin temperament, han vill bestämma saker, göra som han vill. Alltid han som bråkar, skriker. Det går inte att prata eller diskutera med han om det är någon han tycker inte om. Jag är tyvärr sist på hans lista.. Hans familj ( Mamma, pappa, syskon) han räkna inte mig som familj, hans vänner och på sista plasten kommer jag. Har bott så i så många år. Ni undrar säkert varför? Det undrar jag också nu?!!  Nu när vi har barnet det känns som jag har vaknat och undrar var har jag varit alla dessa år? Jag är äldre mitt tålamod tar slut ? kroppen och själen orkar inte mer. Kan inte förlåta mig själv att jag har inte lämnat innan vi har fått barnet.. nu är svårare att leva med honom men ännu svårare att bestämma sig att börja på nytt och dela barnet med honom det vill jag inte ..