• MariBjörk

    Am I the asshole?

    Min pojkvän och jag har dejtat i 8 mån. vi bodde långt ifrån varandra och ingen av oss har körkort/bil. Så tåg var enda alternativet. Han bodde utanför Sthlm och tågbiljetten kostade flera tusen per mån. Jag var arbetslös vid den tiden och hade bara råd att köpa en biljett för en mån. Så ungefär de första 2 mån av vårt förhållande kunde jag åka till honom vilket jag gjorde varje helg. Sen kunde jag inte det längre. Han sa att han alltid kunde komma till mig. Men det blev inte riktigt så. Hans jobb är väldigt fysiskt krävande och han är konstant trött efter jobbet. Pendlade lång väg varje dag tog på hans krafter också. Så han orkade typ aldrig komma under vardagarna. Helgerna var det knappt att han kom då heller. På över en mån hade han aldrig spenderat en hel helg hos mig. Det var alltid grejer han behövde fixa hemma (han var inneboende hos en vän). Jag fick hela tiden nöja mig med smulorna av hans tid och energi. Han uteblev flera gånger fast han sagt att han skulle komma. Jag kände mig mer o mer maktlös. I underläge konstant. Jag kunde aldrig åka till honom. All tid vi sågs dikterades av honom. Jag fick panik flera gånger. Jag har ett stort behov av fysisk närhet. Att bonda. Och det där avbröts för mig väldigt brutalt. Så när han väl kom o hade jag tur stannade han Fre kväll till Lör em. Jag blev så ledsen varje gång han åkte. aldrig att han sa ?vet du vad, jag stannar hos dig?. Aldrig. jag mådde skitdåligt för sen visste jag inte när jag skulle få träffa honom igen eller hur länge. Så jag började tänka jättemycket på hur jag kunde lösa detta. Jag erbjöd mig att hjälpa till med att handla, laga mat, tvätta, städa. ställde frågor om saker kanske kunde göras på en annan dag eller på annat sätt. För att lätta på hans stress o så vi fick vara tillsammans! Han blev irriterad. Tyckte att jag bara försökte ändra saker till min egen fördel. Att jag inte förstod att han är måste fixa sig själv. Han ville ha ett boende i Sthlm. Jag lade ner mycket tid o energi att söka ett rum pt honom här. Jag själv hade en inneboende vid samma tid så just då kunde han inte flytta in hos mig. För tidigt också i förhållandet. Till slut fann vi ett rum. Men så missade vi att fråga om han fick ta emot besök? vilket han inte fick. Så mardrömmen fortsatte. 7 mån av att inte kunna välja att själv åka till honom. Bara vänta tills han kan. Detta fuckade upp mig. O nu har vi grälat en massa om detta. För det enda jag kan göra är att erbjuda min hjälp med saker samt ställa frågan ?när kan vi ses?? men då ser han det som att jag bara försöker ändra till min fördel. att jag är självisk. Att den där frågan är bara till för mig. Att jag bara vill att han ska komma till mig. Att jag aldrig sagt till honom ?älskling, stanna hemma den här helgen o ta hand om dig själv? och det erkänner jag att jag aldrig gjort. För jag hade inte råd att höra det. Jag var så desperat att få vara med honom.  Så han har lyckats krossa mig känslomässigt genom att nu hota med att göra slut. För han känner sig som en slav. En fånge. Är jag självisk? 
  • Svar på tråden Am I the asshole?
  • Mortiscia80

    Sluta vara hans morsa. Sluta klamra dig fast vid någon som inte prioriterar att träffas. Gör slut och träffa någon som faktiskt vill vara med dig.

  • MariBjörk

    Jag är inte här för att bli uppläxad. Jag önslar få seriös feedback 🙏🏼 Jag är absolut inte hans morsa. Det är mer komplicerat än vad jag kan beskriva här som har spelat en stor roll. Men han vill inte ha min hjälp säger han? att han klarar sig själv. Vad han inte verkar förstå är att det är allt jag har att erbjuda. Han kommer hit, det gör han. Men när han ska åka för att han måste göra grejer, det är då jag ställer frågor o föreslår saker. Men han ser det som att jag bara vill ändra till min fördel. Att jag inte vill släppa iväg honom. 

  • Mortiscia80
    MariBjörk skrev 2023-11-26 21:37:47 följande:

    Jag är inte här för att bli uppläxad. Jag önslar få seriös feedback 🙏🏼 Jag är absolut inte hans morsa. Det är mer komplicerat än vad jag kan beskriva här som har spelat en stor roll. Men han vill inte ha min hjälp säger han? att han klarar sig själv. Vad han inte verkar förstå är att det är allt jag har att erbjuda. Han kommer hit, det gör han. Men när han ska åka för att han måste göra grejer, det är då jag ställer frågor o föreslår saker. Men han ser det som att jag bara vill ändra till min fördel. Att jag inte vill släppa iväg honom. 


    Jag ÄR seriös. Du donar och fixar och försöker lösa vad som faktiskt är HANS problem. Antagligen känner han att du mest lägger dig i. Släpp honom bara. Släpp allt.
  • Yuppyupp

    Jag tror tybärr att det var ett seriös svar du fick. Det är nog mer så att du inte gillar vad som sades. fu och din partner verkar ha helt olika syn på relationer och du klamrar sig fast, kommer med lösningar och råd i hopp om att han ska se samma som du och kunna träffas mer.

    Han kan träffas mer. Han KAN. Alla har tid för det de älskar. Det finns väldigt sällan undantag. Du behöver således inte komma med lösningar för det är antagligen inte problem han har, utan ursäkter. 


    8 månader är kort tid. Jag brukar verkligen aldrig skrika lämna på en gång men jag tror att ni mår bättre med andra partners. Det är så mycket som krävs för att en relation ska fungera och man kan tyvärr inte klaffa med alla. 

  • Earlgrey

    Nej, du är inget ashole. =)Men ni verkar inte hitta någon lösning som fungerar för erat distansförhållande. så att ni båda blir nöjda...Han verkar mera nöjd med att inte ses så ofta och inte lika bekväm med att pendla. Du vill ses oftare och visar ditt missnöje emot honom och då säger han att det kanske är lika bra att ni gör slut. 
    Jättetråkigt men jag tror inte att det fungerar i längden......det kommer inte att kunna bli en lösning om inte någon av er flyttar till den andres stad.....

Svar på tråden Am I the asshole?