Orolig för autism

Det låter som en väldigt go liten kille ni har.
Att han inte kan klä av och på sig är inget konstigt i den åldern. De flesta barn är svåra att få kontakt med när de sitter framför en skärm, läskigt att se hur de inte reagerar, de ska ju inte titta så mycket på skärmar i den åldern.
Min son åt bara med gaffel i den åldern, de sa åt oss på förskolan att öva att äta med sked eftersom han mest åt med fingrarna där, de hade missat att jag sagt att han hellre tog gaffeln, alla är olika.
Min som har haft perioder då han går mycket på tå, behöver inte heller betyda nåt.

Barn i den åldern är oförutsägbara, man måste ha koll på dem.
Mycket av det du skriver låter som en fullt normal tvååring. Men förstår att språket känns oroväckande. Ofta brukar man inte göra utredning pga språket förrän de fyllt 3 då mycket kan hända. Men jag misstänker att utredning görs pga att han har svårt att följa instruktioner också och dyl.

Se det som att det är bra att ni får stöd tidigt, då blir det lättare att hitta rätt anpassningar och hjälpa honom att utvecklas. 

Han låter som sagt i många avseenden som en väl fungerande 2-åring.

Jag är ingen läkare och har absolut ingen som helst kunskap eller erfarenhet av autism. Däremot är jag mamma med flera barn och jag ser inget konstigt i hans beteende heller. Att vara två år är fortfarande mycket litet.

Att sätta på sig skor eller kläder själv är inte alls enkelt och oftast tar det ett bra tag till innan de greppar det. Att peka med hela handen är inte heller konstigt, inte heller att inte förstå alla sammanhang eller ord. Att han rusar iväg eller älskar att leka med lådor och skåp låter inte heller konstigt, alla har de sina fixa idéer :) 

Med det sagt tycker jag att han låter som vilken annan 2 åring som helst. Jag ser inget konstigt i utveckling eller beteende alls. Kommunikationssvårigheter och oviljan att prata är bra om den utreds, men det behöver inte alls vara ett tecken eller symptom på autism. Och skulle det vara det, så ta det därifrån. 

Jag tänker mer språkstörning

Jag tycker också det låter som en fullt normal 2-åring. Alla barn är olika, men det är lätt att jämföra dem med andra barn som man tycker är "normala". Min 3,5-åring pratar JÄMNT, men ingen förutom vi föräldrar förstår vad han säger, medan andra barn i den åldern pratar klockrena meningar. Minns inte när han började prata men han sa bara pappa första månaderna, jag tror han började säga mamma efter han fyllt 2. Sedan han började förskolan så han han utvecklats väldigt mycket och nu går munnen för jämnan. Men han kan inte sjunga och gillar inte att dansa, vilket barn brukar göra.

Det jag vill ha sagt är att alla barn är olika, bara för de avviker från majoriteten så är de inte "onormala". Men en utredning är nog bra, om inte annat för att få stöd i att hjälpa honom i hans utveckling. Lycka till!

Vilken duktig kille du har!!!

Han har haft svårt att höra, fram till operationen, men han lyckas ändå kommunicera med er. Han visade vad han ville och försökte få er uppmärksamhet genom ljud. En intelligent grabb!

Min son var en sen pratare. Han började säga ord som vi förstod vid 2 år och 4 månader, men det kom och det gick fort. 

Min kusin gick runt på tår tills hon var 4 år. Ingen autism där. 

Du skriver att han leker med leksaker. Det är jättebra! En del vill leka själva andra inte, men så är det med alla människor.

Ta fasta på det som är bra. Han är en duktig liten grabb. För han är ännu liten. Mycket kan hända innan skolan.

Vad är du orolig för? Att han kan ha autism? Språkutvecklingen? Eller något annat?

Jag har två killar som båda har fått autismdiagnos. Jag var jätteledsen och sörjde att livet inte blev som jag tänkt mig men nu flera år senare så känns livet bra igen. Mina barn har sina svårigheter men livet flyter på hyfsat fint ändå. De trivs i skolan för det mesta, de har kompisar och utvecklas fint. Det kräver mer av oss föräldrar och mer av deras lärare men med rätt hjälp så lär de sig det de ska. 

Jag har insett att både jag och min pappa antagligen hade fått diagnosen om vi varit barn idag. Vi är kanske lite udda i vissa avseenden men vi har lyckats få till bra liv och kärleksfulla relationer. 

Jag har ingen aning om din pojke faller in under autismkriterierna eller inte men allt blir antagligen bra oavsett. Ni fixar det här och din fina kille kommer fortsätta att växa och utvecklas  och ge er både glädje och sorg precis som alla barn. 

Jag har Asperger. Jag var också sen med talet, men det kom vartefter. Jag hade också rör i öronen. Det verkar vanligt att man är öronbarn när man har Asperger/autism. Jag känner flera personer med dessa diagnoser som var öronbarn.

Tågång är vanligt när man har Asperger/autism. Jag går själv lite på tårna fortfarande trots att jag är 40 år.

Att flaxa med händerna är med vanligt när man har Asperger/autism. Man gör det när man blir glad, förväntansfull eller upprymd.

Hej,
Vi är i samma situation. MIn son är 2,5 nu i december och står också i kö för utredning. Mycket av det du beskriver stämmer överens med honom. Känner mig ledsen och orolig över framtiden och en eventuell diagnos. Jag är redan säker på att han är autistisk, även om jag fortfarande hoppas och tänker att han kanske inte är det, när folk i vår närhet säger att han år en fungerande 2,5 åring. 

Att han inte kan prata när han knappt hörde något tills för någon månad sedan är väl inte konstig.
Resten låter som ett helt normalt barn.