Så frustrerad

Ts, det förstår du väl att det inte är normalt...? Pojken verkar lida av någon slags diagnos.

Jag har sagt det länge att jag tror något inte stämmer, men hans föräldrar anser bara att han är snäll och lite sen. Jag sa att det är inte normalt att en 12åring ska gå nära pappa och vilja hålla handen på stan. Men de anser typ att det är fint. Och hans farmor tycker han är sååååå fin och snäll. ingen ser liksom detta. Mina vänner som har barn runt 2-8år är mer utvecklade på vissa punkter. Sen pratar han även ?bebisspråk?. Får verkligen panik av det här. Jag vill ju inte ha han i mitt hem för att han kaosar ner allt. 

Om man benar ut det här lite grann... Jag förstår inte att skolan inte reagerar på hans beteende, men till slut kan det bli en orosanmälan från deras sida i värsta fall.

Däremot behöver du titta på det som rör dig själv mer direkt. Jag förstår att du inte trivs med att bo så här, men du måste prata med din sambo. Du behöver inte ifrågasätta föräldraskapet eller varför han inte ser till att skärpa sig mot sonen. Fokusera på dig och ert. Att du vill bo i ett hyfsat fräscht hem t ex, och att om det ska fortsätta så här så kan ni inte bo ihop. Fråga sedan om hans tankar kring det här, luta dig tillbaka och bara ta in svaren under tystnad. Du märker nog rätt snart om han tänker göra något åt situationen eller inte. I slutänden får du ge honom din syn, dvs att om det inte blir någon förbättring inom den närmaste tiden så kommer du börja söka efter ett eget boende (eller iaf att ni ska flytta isär). Ni måste inte göra slut men jag tror inte ni kan bo ihop så länge sonen beter sig så där och pappan inte gör något åt det.

Det är exakt där vi är nu. Men han säger bara att han inte vet vad han ska göra. För han ser inte problemet som jag. Plus att han har sin morsa som hejar på och säger att det är helt normalt att en 13åring är så.
Jag står inför att lämna, göra en abort om inget händer. Kan inte för mitt liv se en framtid i detta kaos. Så långt bort från min värld som man kan komma.
och tyvärr verkar det inte bli någon förändring alls.

Leka med ballonger och villa vara nära föräldrarna kan man väl göra som 13 åring. Inget fel med det. Men resten är inte normalt. Även om han är sen i utvecklingen - småbarn lär sig att äta med bestick. Även om han i utvecklingen är några år yngre än vad han egentligen är, är hans beteende inte normalt. Det passar för en 2-3 åring.

Sedan kan man ju undra varför du flyttar ihop med en man och skaffar barn med honom om du inte står ut med hans son. Det var väl inte så genomtänkt. Nu är det ju för sent när det gäller bebisen, men ni kanske passar bättre som särbo.

Mina två tonåringar sitter vid datorn för de mesta, har lite stökigt rum,  har polare här konstant. Hellre de än att dom är ute och ränner. De kommer i periodvis på de med. De äter med gaffeln eller båda besticken.oxh hasar i sig maten och äter 20 ggr om dagen. Hahaha överdrift men tonåringar äter!

Det låter lite som diagnoser. Småbarn äter ifrån gaffeln och med händerna.

Springer efter ballonger njaa. Hade de varit fsk åldern hade jag förstått det. Men inte en 13 åring.

Jag tycker att du har rätt inställning vad du vill. Stå på dig att du tycker att det är fel. Säg att du gör abort eller att du inte ser en framtid.

Säg till honom och fråga vem som helst förutom sin egen mamma vad som är normalt med en 13 åring.

Han borde söka hjälp hos vården. Du kan så klart inte tjata på honom, men mer som en input man ger EN gång att det är vad som behövs. Det blir ju inte enklare av att hans mamma är som hon är, men du får försöka nå honom. Du får sätta ner foten med ett ultimatum, att det måste till en förändring eller så går ni isär. Det är enda alternativen som finns som jag ser det.

Jag måste ha missat att du är gravid, än större anledning att detta ordnas nu direkt men nog känns det som att det skulle luta mot abort ändå. Även om du kanske inte är långt gången så kan det vara bra att redan nu kontakta vården. Och ärligt talat, vill du verkligen ha band till den här mannen för de närmaste ca 18 åren och skaffa barn med någon som inte kan sköta sitt föräldraskap...?

Jag tror det behövs en tredje part som tittar både på barn och er relation. Skaffa en terapeut så ni får perspektiv.
Ofta låser sig sådana där saker och det blir ett skyttegravskrig. En terapeut kan låsa upp de knutarna.

Jag hade gjort detsamma som du ifrågasatt framtiden och övervägt vad jag hade gjort med framtida barn. 

Det finns gränser vad man vill hur mkt man orkar mm. 

Jag har aldrig sett/hört att en 13 åring kille går och håller sina föräldrar i handen. Men det kanske finns!
och i 2år har det låtit att det ska bli förändringar och bättringar. Men det blir aldrig det. Så absolut, dumt av mig att tro på det. Och nej det är inte försent att ta bort graviditeten. tycker bara att det är så tragiskt då det som stör ut mitt och min sambos liv är när hans son kommer. Det är på riktigt det enda vi bråkar om.