Blir illa till mods när hans vuxna barn är här.

Jo det är faktiskt helt normalt, i vissa kretsar. Lågintelligenta kretsar. Tyvärr så har du hamnat i en familj med lågtstående varelser ts. Acceptera det och försök se det med lite humor. Det här är människor av den typiska sort som sitter och apar sig i reality-serier. Ryck på axlarna och gör något annat när de sätter igång, och förvänta dig inga sprudlande konversationer av såna här människor.

Det kanske är så? Jag har ibland sett det på ett humoriskt sätt men när det är umgänge var och varannan helg så blir jag smått irriterad. Har tagit på mitt humör känner jag. Ska försöka strunta i det.

Påminner om gamla tiders lumparhistorier av vuxna som fastnat i tiden 20 år tillbaka och inte upplevt något eller gått vidare med något alls i sina liv sedan dess.

Det känns rätt tragiskt att de enda pappan verkar ha gemensamt med sina nu vuxna barn är händelser under uppväxten. Är han inte intresserad av deras liv idag? Studier, arbete, boende, relationer? Är de inte intresserad av att dela med sig av sitt liv idag till honom? Eller var den tiden den bästa i deras liv och att det inte finns något trevligt att tala om kring det som händer dem idag? Känns rätt sorgligt.

Vad kan du göra? I stort sett ingenting, du har försökt ta upp det med honom men han ser inte samma problem som du. Har du möjlighet att vara prata med barnen när han inte är med? Inte ifrågasätta att de pratar minnen med sin pappa utan intreessera dig för deras liv idag.

Min pappa är lite sådär. Vill gärna prata dåtid. Släktingar, grannar, kompisar som är borta sen länge. Och tror att alla fattar vad han pratar om. Han tror ju att 70-talet typ var "för 20 år sen". Han försöker diskutera med min partner "Äe men du vet han Stölpen, som bodde i trean här borta! Hans farsa hade bilverkstan! Körde en gul Daff!". Min stackars partner bara "Alltså näe, tyvärr....". Han kan se en ung tjej på stan och säga att han gått i skolan ihop med henne, för att hon är lik någon. Han fattar inte, utan att vara sjuk på nåt sätt, att hans klasskamrater är 70 år idag! 
Men pratar de dåtid som i minnen eller pratar de om hur världen såg ut då?? Minnen kan ju ändå vara kul på ett sätt, men som någon skrev, vore det inte mera intressant att prata om hur livet ser ut idag?? Du får väl berätta om din mormor eller nåt, högst ointressant för andra 😊 Se om de fattar hinten.

Jag tror det kommer ändras när det kommer partners in i bilden, då kan du leda in partnern på aktuella ämnen. Framför allt sen när det blir barn, för med småbarn så är det här och nu som gäller.

Har sett alltför mycket av verkligheten för att kunna skriva under på det. Naturligtvis kommer hans barn skaffa likasinnade partners, och sedan sitter de allihop och ältar. Barn i bilden spelar inte heller någon roll. Långt från säkert att ts kan locka deras partners till att diskutera särskilt intressanta saker (och alla vill ju inte prata om barn heller). Nej, det bästa är om ts låter dem hållas och hittar på undanflykter när de är på besök. Inte hela tiden så klart men iaf när det känns för mycket, och ibland förebyggande.

Tyvärr, så är många på detta vis. 
Jag flyttade till en helt annan stad när jag träffade min sambo, och blev då en stor del av hans krets. 
När hans barn är över pratas det ofta om dåtid, samma sak med hans föräldrar eller släkt. Ja det är inte så konstigt, dom hade ju ett helt liv innan jag kom in i bilden. Så jag försöker bara ta in och lyssna på alla historier, men absolut, ibland kan det bli tröttsamt.
Det har hänt mer än en gång att man blir helt tyst och bara sitter där. Nån gång hos hans föräldrar så var jag pinsamt nära på att somna för att det vart så jäkla tråkigt att bara sitta där bredvid. 
Haha, fyfan så pinsamt. Men sitter man bara bredvid och lyssnar i 2 timmar så blir man trött till slut. 

Är annars en otroligt social människa, men just vid såna tillfällen märker jag att min sambo behöver få snacka av sig.

Fly taktiken verkar bra ,gå därifrån och gör någonting du tycker om att göra istället, finns väl inget syfte att sitta där för dig.

Har släktingar som är likadana. De pratar bara om saker som hände för typ 30 år sedan. Och de verkar tro att alla människor är likadana nu som de var då. Tex "åååh du som är så rädd för hundar" till någon som nu är 32, har egen hund men ryggade undan en gång när hen var sju år och grannens stora schäfer kom rusande.
De är ju ganska ointressanta att umgås med eftersom de sitter fast i dåtid och är noll intresserade av nutid och vad som är aktuellt både i närheten och i omvärlden. De har ju inte heller utvecklats så värst mycket själva. 

Vad man gör? Ler, är överseende och flyr fältet.