Undviker adopterade varandra?

Hej!

Jag har funderat lite kring adopterades förhållningsätt till svenskar, invandrare och andra adopterade och jag tror mig kunna se ett mönster att adopterade generellt sätt undviker andra adopterade och invandare i större utsträckning.
De kanske mest kända förklaringarna kan ju vara att de inte vill förknippas som invandare eller sin bakgrund och undviker vad som kan kännas som hot mot ens identitet?
Det som observeras är att adopterade oftast har ett svenskt umgänge eller är ihop med en svensk, i högre grad än tex svenskar och invandare där vi ser att det är mer varierande.
Det ska sägas att detta är bara observationer från vardagen, artiklar och böcker som jag tycker mig stämmer in relativt bra in på verkligheten. Jag ser inga som helst problem med vem man vill umgås med men är nyfiken på varför dessa mönster är så tydliga.
Jag har precis börjat bilda mig en egen uppfattning men kommer inte ta med det då det kommer att bli ett allt för långt.

Jag är själv adopterad och är nyfiken främst hur ni adopterade tänker kring detta? Självklart så är alla välkomna med tankar och reflektioner!

Skulle snarare säga att du just nu har confirmation bias. Den största orsaken varför adopterade inte umgås med varandra utan främst med andra personer är att adopterade är en så liten minoritet. Länkar till Wikipedia men det finns gott om andra källor också, där står iaf att det finns ca 60 000 internationellt adopterade i Sverige. Den totala befolkningen i landet är ca 10 miljoner. Då måste man förstå att det inte är så troligt att adopterade kommer att ha särskilt många andra adopterade vänner. Sedan tror jag inte att adopterade aktivt undviker varandra, har svårt att se någon orsak till det. Du säger att du har observerat detta, läst om det osv, har fortfarande svårt att tro att det handlar om aktivt undvikande. Undrar också varför du inte passar på att fråga de adopterade som du märker gör detta. Jag tror att adopterade främst umgås med svenskar iom att de har större tillhörighet till den gruppen människor än invandrare som grupp.

sv.wikipedia.org/wiki/Adoption_i_Sverige

Jag är inte adopterad, men har till hälften utländsk härkomst (Kenya). Jag har faktiskt flera vänner som är adopterade som både är vänner med varandra och med mig då. 

Jag har inte sett det du har sett, men det beror säkert på var man bor och hur man är lagd. De flesta adopterade jag känner är från Etiopien eller andra länder i Afrika. Jag tror de är som jag, att de trivs lika bra med andra svarta som med svenskar eller andra. Det blir kanske så om man bor i Stockholm. 

Hej!

Jag har funderat lite kring adopterades förhållningsätt till svenskar, invandrare och andra adopterade och jag tror mig kunna se ett mönster att adopterade generellt sätt undviker andra adopterade och invandare i större utsträckning.
De kanske mest kända förklaringarna kan ju vara att de inte vill förknippas som invandare eller sin bakgrund och undviker vad som kan kännas som hot mot ens identitet?
Det som observeras är att adopterade oftast har ett svenskt umgänge eller är ihop med en svensk, i högre grad än tex svenskar och invandare där vi ser att det är mer varierande.
Det ska sägas att detta är bara observationer från vardagen, artiklar och böcker som jag tycker mig stämmer in relativt bra in på verkligheten. Jag ser inga som helst problem med vem man vill umgås med men är nyfiken på varför dessa mönster är så tydliga.
Jag har precis börjat bilda mig en egen uppfattning men kommer inte ta med det då det kommer att bli ett allt för långt.

Jag är själv adopterad och är nyfiken främst hur ni adopterade tänker kring detta? Självklart så är alla välkomna med tankar och reflektioner!

Detta har jag också märkt, och även bland andra generationens invandrare (eller de som kommit hit som små barn) och som har ambitionen att göra studera och göra karriär på samma villkor som svenskar. Det verkar vara väldigt viktigt för dem att redan tidigt under skoltiden distansera sig från alla med utländskt utseende (vare sig de är invandrare eller adopterade), och endast umgås med infödda svenska barn.

Ofta gör de också vad de kan för att se så svenska ut som möjligt, t.ex. bleker lite på håret eller gör ljusa slingor, som får håret att se mindre helsvart ut, tjejerna använder ofta foundation i en ton som är lite ljusare än deras riktiga hudton o.s.v..

Detta har jag också märkt, och även bland andra generationens invandrare (eller de som kommit hit som små barn) och som har ambitionen att göra studera och göra karriär på samma villkor som svenskar. Det verkar vara väldigt viktigt för dem att redan tidigt under skoltiden distansera sig från alla med utländskt utseende (vare sig de är invandrare eller adopterade), och endast umgås med infödda svenska barn.

Ofta gör de också vad de kan för att se så svenska ut som möjligt, t.ex. bleker lite på håret eller gör ljusa slingor, som får håret att se mindre helsvart ut, tjejerna använder ofta foundation i en ton som är lite ljusare än deras riktiga hudton o.s.v..

Detta har jag också märkt, och även bland andra generationens invandrare (eller de som kommit hit som små barn) och som har ambitionen att göra studera och göra karriär på samma villkor som svenskar. Det verkar vara väldigt viktigt för dem att redan tidigt under skoltiden distansera sig från alla med utländskt utseende (vare sig de är invandrare eller adopterade), och endast umgås med infödda svenska barn.

Ofta gör de också vad de kan för att se så svenska ut som möjligt, t.ex. bleker lite på håret eller gör ljusa slingor, som får håret att se mindre helsvart ut, tjejerna använder ofta foundation i en ton som är lite ljusare än deras riktiga hudton o.s.v..