Abort imorgon - så osäker

Hej, 
Förstår att det är ett jobbigt beslut och det är bara ditt beslut. 
Men för att svara på din fråga så ja, du kan gå dit och ändå välja att avbryta. 
När jag gjorde en abort så hade vi först ett samtal och de frågade om jag verkligen var säker. 

Du har tid på dig, jag gjorde abort i v.16. 
Ta hand om dig

Tack för svar. Jag blir väldigt stressad eftersom jag inte vill vänta för länge, intalar mig att aborten blir mer fysiskt smärtfull och skadlig för kroppen om jag väntar. Hanterar inte smärta särskilt bra. Sen tänker jag att jag precis i dagarna fyllt 35 år, hur länge till kan jag bli gravid? Jag vet att han lämnar mig men om sanningen ska fram så ser inte vår framtid ljus ut ändå med alla våra konflikter.. jag kanske måste tänka mer på mig själv? Jag vet ingenting och imorgon är det redan dags

Vill DU göra abort eller gör du det för hans skull?
Hur ser du på er relation oavsett barn eller inte?
Har du möjlighet och nätverket för att ta hand om ett barn på egen hand?

Ja, du behöver ta en funderare över vad DU vill i detta. Har du ens pratat igenom detta med BM eller kurator?

Gör aborten!! Er relation är dödsdömd om du behåller och ärligt talat lär den vara svår att laga oavsett.

Jag har inte pratat med nån. Jag bokade aborttid och de ställde inga frågor mer än när min sista mens var. Jag ska dit imorgon.

Jag gör abort för vår skull, hans skull. Vi har haft bekymmer som vi jobbar på. Jag tror risken är stor att han lämnar mig efter att detta är överstökat, han vill se att fostret är helt borta så han ej riskerar överraskning om några månader. Även om jag hoppas, han bedyrar att han ska ta hand om mig nu.

Jag har fast jobb, bor i gbg trakterna, min familj på annan ort, litet socialt umgänge. Det skulle säkert bli tungt ensam men jag ser att många klarar av det galant.

Ja, vår framtid är osäker. Men hur lätt blir jag gravid efter att detta är borta? Och går vi skilda vägar, hade jag lika gärna kunnat lägga all min tid och energi till ett barn.

Det finns ingen garanti för framtiden men HUR ego är man om man sätter ett barn till världen utan en enda tanke på konsekvenserna för en själv och ffa barnet...? Om ni går isär så lär du behöva ha kontakt med den här killen i ett par decennier med alla problem som det kan innebära, plus att barnet växer upp med skilda föräldrar, vilket kan ha stora negativa konsekvenser. Alltså tänk LITE på det ofödda barnet, ok? Din kommentar låter som "ja men jag kanske aldrig mer blir gravid, det kan vara min sista chans så jag struntar i hur mitt barn kommer att växa upp, bara JAG får som jag vill!", så tänk snarare på vad som är bäst för alla parter och inte bara utifrån den ångest du känner nu.

Men vad vill DU?! 

Då tycker jag att du ska kontakta en kurator omgående och få hjälp att prata igenom detta. 

På vilket sätt skulle er relation bli bättre av aborten? Varför behöver du "tas om hand om"? 

Jag förstår fullständigt hur du menar. Det jag menar är mer att jag tänker på alla ensamstående kvinnor som blir gravid på egen hand genom insemination. Det skulle kunna vara jag om något år. Då finns ingen pappa alls i barnets liv. Genom detta finns ju dock en pappa, eftersom jag är säker på att han kommer finnas i barnets liv på något sätt.

Ja, det är sant men själv skulle jag föredra insemination framför en ovillig pappa och en massa tjafs i okänt antal år framöver, för det kommer ju inte bli smärtfritt som du förstår. Jag skriver "ovillig pappa" för det låter så utifrån din beskrivning av er situation. Att bara finnas i ett barns liv är inte tillräckligt, han måste också då vara en bra pappa. Risken är stor att det kommer att bli en tung situation för dig.