Farfar bestämmer allt!

Man får sluta dela gård och skaffa eget boende där man får bestämma själv. 

Grundproblemet är att ni delar en stor familjegård.
Det finns en anledning till att de flesta väljer att inte bo med den äldre generationen. Det är de problem du nämner i trådstarten. Man får svårt att leva det familjeliv som man önskar. Det finns alltid någon som ska lägga sig i. Man får inte vara fri att leva sitt liv, med det självbestämmande som vi vill ha som vuxna.
Det låter fint att dela en stor familjegården, men det brukar inte fungera i praktiken.

Ska även tilläggas att något som är ännu mer frustrerande är att ingenting blir gjort här på gården just för att det "skall göras på hans sätt" och han orkar inte allt som 80+ men har ingen självinsikt för detta.

Hjälp mig förstå hur en sådan person fungerar.

Exempelvis:

"Den stugan målar vi inte om för där ska vi byta hela fasaden"

Vem fan ska ha tid och ork att byta en hel fasad jämfört med att slänga på lite färg vilket hade gjort den byggnaden så mycket finare efter 80år utan ommålning.

Du behöver inte förstå honom. Flytta bara därifrån. Det är ju hans gård från början. Det är klart att han bestämmer utifrån det perspektivet. 

Så länge han lever kommer han förbli exakt som han är nu. 

Tråden handlade ju dock inte om att söka nytt landställe vilket jag såklart tänkt på tidigare och som inte heller hade varit ett problem utan tips på hur jag kan hantera situationen som den är utan att lämna gården.

Gubben kommer ju trots allt inte leva jättemånga år till och då är problemen över.

Du får hantera det genom att bara säga jaha, jaja och göra som han vill. Det är ju som sagt hans sista år i livet. 

Då får du stå ut bara. Du kan inte ändra hans sätt, du får tiga och lida helt enkelt.

Och därmed totalt ta död på min egen motivation då.

Och den andra lösningen då? 
Att åka hit är han inte är här och göra precis som jag vill ändå?

Någon som har liknande erfarenheter som jag?

*när