Tredje gradens bristning

Puffar 

Puffar igen..

Har inte fött vaginalt och har aldrig brustit, men har fått två fina och hälsosamma flickor med planerat kejsarsnitt. vaginal förlossning är inte alltid bäst för barnet och speciellt inte om mamman är mycket uppstressad och rädd genom hela förlossningen. Ville bara inflika med att kejsarsnitt är ett mycket fint och bra sätt att föda fram sitt barn och det är ibland den bästa lösningen för båda :) 

Jag kan också flika in, jag har aldrig brustit så mycket som du men fött vaginalt varje gång. Det är som att kroppen vant sig, tänjts ut, och för mig var det bara första gången det var jobbigt. Jag minns inte om jag behövde sys lite med tvåan men det var inget jobbigt i så fall. Har du pratat med någon barnmorska på tex Amandamottagning? De har nog mer kunskap än någon här. 

Tack för era svar! 
Jag har pratat med en överläkare på aurora mottagningen om min förlossningsupplevelse men inte så mycket om hur jag ser framåt. Jag hade förlossningsrädsla innan för jag visste inte hur det skulle vara (gjorde mindre ont än vad jag trodde, även om det gjorde jätteont - ingen bedövning heller). Men nu är jag livrädd för hur jag blev bemött, stressen jag kände, BM som var empatilös och kändes lite sådär. Jag ville verkligen inte spricka och det var min stora rädsla..hur jag mådde efteråt va mycket värre än förlossningen.
Jag sa att jag vill bli gravid igen i framtiden men att jag är rädd, då jag spruckit så mycket är risken lika stor som hos en förstföderska att jag gör det igen. 3-4% alltså! Inget som lugnar mig direkt. Man kommer ha möte med mig den dagen jag blir gravid för att prata igenom förlossningen men att man inte får välja snitt om man vill.

En del hos mig vill föda vaginalt för att få bort rädslan och de dåliga minnena, och den andra delen vill bara ha snitt så jag slipper gå igenom det där igen.

Jag tänker att det är det du borde fokusera på - din stress och bristen på stöd från barnmorskan. Stressar man spänner man sig och det är större risk att man motarbetar arbetet och brister.

Jag hade en stressad, empatilös barnmorska med ett av mina barn. Det var en hemsk upplevelse som gjorde att jag blev rädd. Men jag pratade om det och skrev i mitt förlossningsbrev att jag behövde lugn och ro, hur stressade de än är så får de ju inte visa det för mamman! Nästa förlossning var som en dröm (personalmässigt). 

tråkigt att du också fick en sådan barnmorska :( 
Skönt att den andra förlossningen gick så mycket bättre!!

Jag tror inte ens att hon hade läst mitt brev, alls. Hade rätt så kort med info med de jag önskade mig tex men kommunikation, peppning osv.
Som förstföderska så försökte jag bara hänga med på allt och litade blint på dom. Hade inte energin att byta BM för va så fokuserad tyvärr. 

Jag fick då akut KS och vill efter det INTE ha fler kejsarsnitt om jag inte måste. Fick skitont direkt efter snittet och sov knappt på några nätter. 

Fick inte lyfta något på en månad efter. Ont som attan efter, kunde inte skratta eller hosta. Kunde knappt gå första tiden. Fick sova sittande eftersom jag inte tog mig upp om jag låg ned. Problem att amma barnet eftersom jag inte kunde röra mig normalt.

Livrädd att dra upp stygnen i början.

Så för mig var kejsarsnitt inte så kul direkt.

Usch vad hemskt det låter! Låter även väldigt likt mig med hur du mådde även om vi hade stygn på helt olika ställen på kroppen så var det så för mig med. Problem med att sitta (kunde inte), fick inte lyfta tungt på 3 månader, gå på toa var Katastrof (livrädd), kunde inte böja mig, promenera med mera. Har läst att de som får akut snitt tyvärr får längre och mer smärtsam återhämtning än planerat snitt då livmodern redan har fått arbetat på ett tag. Är säkert en sjuk stress att få det akut också rent mentalt- inget man förberett sig på. Hoppas du kunnat gått vidare ifrån den upplevelsen och att du mår bättra! Kämpar själv med att gå vidare och har komplikationer fortfarande:(

Jag hade haft värkar ett dygn innan snittet utan att något alls hänt och inte sovit så jag var också extremt trött då. 

Har gått vidare idag, fick jobba mkt på att släppa det mentalt dock, och har inga komplikationer mer än att det aldrig kommer bli riktigt återhämtat estetiskt vid magen pga hur huden och ärret ligger. Men det kan jag leva med.

Men det är inget jag helst vill uppleva igen, att inte lita på att ha någon form av magmuskler är otroligt olustigt.