vet inte vad jag ska göra :(

Sluta ställ dig in hos ungen. 
Du beter dig som hans personliga betjänt. Som sådan får man inte uppskattning.
Det är inte alls någon bestraffning att inte få skjuts och presenter.

Men sluta försöka leka pappa till nån som inte är ditt egna barn. 

Du ska inte göra ett skit, utan har han ett respektlöst beteende så borde det gå ut över hans egen morsa. 

Vad säger mamman om det hela?

ja alltså jag har funnits i barnets liv sen hon var 1år så jag är ganska mån om barnet så jag leker inte pappa utan jag ser mig som pappa då det är jag som varit närvarande.

Barnet har väl redan en pappa?

meningen är ju att jag gör för att förhoppningsvis ska få något tillbaka, men den uppskattningen får man de ynka sekunder som momentet varar sen är man tbx på ruta 1 igen.

Om man gjort på ett visst sätt under lång tid och det sättet inte fungerar kan man lika gärna sluta. Det är meningslöst hålla på som du gör. Jag tror snarare på att ett tag framöver bara vara civiliserad, men i övrigt lämna ungen ifred. Ibland behöver barn det. Du ska inte utdöma några straff utan i så fall får mamman göra det. När alla barn är inblandade ska du inte heller behandla detta barn annorlunda, men sluta försök på egen hand med allehanda "tjänster" eller annat.

Min sambo har ställt upp mycket på mina barn, och hjälpt dem med saker, samtidigt har han då förväntat sig att bli lyssnad på och att kunna säga till när de gör fel. Speciellt den yngsta passar ofta på att göra revolt mot honom. Ibland blir han så besviken att han inte orkar engagera sig som en förälder, utan lämnar över det till mig. Jag tycker det är lika bra, och det bästa vore väl att hitta en lagomnivå där man alltid ligger. Men det är svårt då han inte riktigt kan sluta bry sig, och det är ju egentligen fint. Han vill ju också avlasta mig. Vi träffades dock när min yngsta var 9 år, det är lite konstigt att ni inte har era roller klara om du varit med sen hon var 1. Är hon inte trotsig mot mamman också? Jag tycker inte det är fel att du backar några steg, tar du mindre uppfostran och omsorg blir det också mindre att bråka om tänker jag. Har du mamman med på tåget, att hon kräver att dottern respekterar dig? Det är nog viktigt att ni sänder samma signaler. Jag försöker stötta min partner, men tycker det blir lite konstigt de tillfällen när han är strängare än jag.. Och det hade det väl inte blivit om hon varit hans biologiska, så visst är det svårt att vara bonusförälder, det ska gudarna veta. 

Jahaaa så du trodde att man kan köpa barns respekt och kärlek genom att ställa upp, ge dem saker osv? Nej. Det beror på hur du behandlar barnet och om du sätter upp (vettiga) gränser som du också ser till att hålla. Börja i den änden istället!

Det är inget straff att låta bli att skjutsa en otrevlig snorunge, däremot ser det inte så bra ut om ni gör skillnad på barnen i allt men det är helt ok att ibland bara köpa saker till ditt eget barn. Så om ni är ute tillsammans så köper du så klart glass även till bonusen och inte bara ditt eget barn men du måste inte alltid ge saker till bonusen bara för att du vill visa kärlek för ditt eget.

Se det som en komplimang att barnet vågar trotsa dig. Du är den som barnet vet finns kvar oavsett. Förmodligen har barnet inte samma nära relation med sin biologiska pappa och vågar därför inte göra likadant med honom.

Straffa tycker jag inte du ska göra, men jag skulle säga till barnet att "jag har ingen lust att skjutsa dig eftersom du inte verkar uppskatta det". Var ärlig. Även en 10-åring kan tänka om efter en tankeställare. 

Sedan kan man ju tycka att mamman borde steppa in och ta en diskussion med barnet om hur man beter sig och vad som förväntas i fråga om tilltal och så vidare. Att ni är en familj och ett team och då ska ni stötta varandra och vara snälla mot varandra.