När är man för gammal för att bli pappa?

När man själv säger att man är för gammal för att sparka boll med ungen.

Jag tycker att det beror väldigt mycket på hur man lever och vad man har för liv, om man är gammal eller ung som förälder. Min far var 41 år när min bror föddes. Han var gubbe redan då och har aldrig hängt med i någonting eller orkat någonting alls.

 

Min man var 41 år gammal när vår gemensamma son föddes. Han är av en helt annan kaliber och är en mycket, mycket bra pappa. Han hade blivit en lika bra pappa nu, när han närmar sig 50, om vi hade skaffat ett barn till.

Min mans far var 46 år när min man föddes. Hans pappa var uppvuxen i en helt annan tid och hade svårt att hänga med i den "nya" tiden. Han fick dessutom en stroke och dog ganska ung, så min man blev faderlös tidigt.

Vårt barn har dessutom en kompis, vars pappa är strax över 70 år gammal. Jag kunde inte ens gissa att den pappan var så gammal, med tanke på att han fortfarande arbetar heltid i sitt företag och är så otroligt aktiv. Jag trodde att han var minst 15 år yngre än vad han är. Det enda som är tråkigt i det fallet, är ju att vårt barns kompis säkert kommer att bli faderlös väldigt tidigt i sitt liv.

Kontentan jag drar av det här, är att man kan fungera väldigt bra som förälder ganska långt upp i åldrarna, om man bara hänger med, är nyfiken och gör sitt bästa. Om man tänker på Alex Schulman som har berättat att hans pappa inte ens orkade stå upp och spela fotboll, utan satt på en stol i hallen, så är det kanske inte en toppenuppväxt, men där handlar det ju mycket om vad föräldern orkar och hur den gör, samt hur nätverket runtomkring ser ut. (Ingen tycker väl synd om ett barn som har en pappa i rullstol bara för att han inte kan stå upp)

Mycket handlar alltså om vad det finns för nätverk runt barnet. Man måste inte uppfostras "ensam" av en förälder. Om det finns ett stort nätverk med trygga vuxna runt barnet, så kan ett barn ha ett toppenliv, trots att den har en äldre förälder.

 

Skulle säga vid 40 års åldern. Redan där så är risken för autism 28% högre i jämförelse med någon i 20 års åldern.

Är pappan 50 så är det 67% högre risk för autism och nej jag menar inte vanliga asperger eller högfungerande nu.

Sett till ork skulle jag inte ha några som helst problem att få småbarn nu i 40-årsåldern, jag är i kanonform på alla sätt. Men jag fick första barnet vid 29, skulle vi få fler barn skulle vi ha barn hemmaboendes tills vi är 60+ och det känns bara nej...

Sen är ju flera pappor i barnens klasser omöjliga att skilja från morfar/farfar, kan inte tänka mig att det är så kul för barnen även om de givetvis inte känner till något annat. 

Jag tycker att 35 är en bra gräns. Men den kan förskjutas eller minskas med hjälp av kvinnans ålder. Är kvinnan 20 kan mannen vara 50. mamma och pappa får max vara 70 år ihop.

Jag fick 2 barn rätt tätt straxt innan 40, det känns som en "smärtgräns" för mig.

Inte just för kanske orken i småbarnsåren, mer för att barnen skall hinna bli vuxna innan man själv går i pension. Nu blir det nog enbart ett par korta år som arbetande med utflugna barn.

Hade jag fått möjligheten att leva om livet med mina livserfarenheter i behåll så hade jag alla dagar i veckan skaffat barn mycket tidigare, kanske runt 25-30.

Eftersom varken tvångsaborter eller tvångssterilisering finns, så är mitt svar. Så länge man vill.
Jag vet pappor som var 50 när de fick barn och är mer engerade och närvarande i sina barns liv än män som fick barn när de var 25-30.
Att kunna sparka boll med sitt barn är inget kriterie och inte heller någon genomsnittsålder på föräldrarna 

D.v.s. att om risken från början är 1 procent så ökar den till 1,28 procent. Du kanske redan hade koll på det, men jag ville ändå förtydliga. Det är tyvärr väldigt vanligt att sådana siffror misstolkas.

Förövrigt intressant diskussion att jämföra med diskussioner om lite äldre kvinnor som får barn. Det är mer känsligt på något sätt, man vill nog helst inte vara den som är den som kritiserar en kvinna på 37 som får barn och kalla henne för gammal. Lite skönt att diskutera gamla gubbar som blir pappor istället, mindre känsligt och mer bara säga rakt ut vad man tycker.

Jag tror det finns fler ämnen som skulle må bra av att att göra dem till en mansgrej och diskutera dem på det sättet istället.