Utnyttjad

Hej
Är det så att tiden läker alla sår? 

Jag måste ut med min historia, ja det känns som en mycket märklig historia men jag är med i den. Är det någon annan som varit med om något liknade?

Här nedan kommer min berättelse:

Känner mig utnyttjad

Den 3 augusti 2015 var det äntligen dags. Med mycket pirr, förväntan och nyfikenhet så öppnade jag dörren på min nya arbetsplats. Vet att jag tänkte att jag hade sådan tur att jag fick komma hit och arbeta på detta mysiga ställe. Med detta kom ju nya kolleger, barn, föräldrar och chefer och alla gav ett varmt intryck på olika sätt. Allra gladast var jag för att jag fick ett väldigt bra mottagande och mycket information på en och samma dag.

Fast det var ihop slagning med den andra förskolan och det var lite förvirrat och rörigt den första veckan så kom i alla fall den andra veckan i rasande fart.  Det var då jag skulle in på min nya avdelning. Mitt i allt hade jag upptäckt att inte bara jag var ny, utan en tjej till. Och det visade sig att vi två skulle arbeta ihop med en annan tjej som fortfarande hade semester på samma avdelning. Vi två helt nya fick komma in på denna avdelning med ca 7 barn denna vecka. Några hade jag hunnit träffa veckan innan men inte alla.

Så vi bestämde snabbt att vi skulle ha tema trygghet för att alla skulle känna sig trygga. Inte bara barnen, vi i personalen utan föräldrarna också. Sedan fortsatte det med att planera vår avdelning, rutiner, bordsplacering, ansvarsbarn , städschema etc.  Att vi fick bra respons av kolleger och chefer gjorde bara saken bättre. Vilken glädje att få se hur barnen snabbt kom in i gruppen med oss ny personal och våra rutiner och aktiviteter på förskolan.

Vi gjorde collage och kopplade allt till läroplanen och förskolans mål, hade samlingar, ute aktiviteter som skogsutflykt, lekparken, gården. Matematik, sång, språk, drama, tema, musik, skapande, kreativitet, bygga, pussla, sagor. Även detta kopplade vi till läroplanen och satt upp så alla kunde se på förskolan.

?Vad roligt att det händer saker här?,  ?Vad bra ni är? och ?Ni kan känna er trygga här? sa chefen vid olika tillfällen så jag växte av stolthet eftersom det svåraste var att andra utåt sett ska se vad man åstadkommit med barnen. Även föräldrar som sa att det kändes bra med oss ?nya?. För jag vill ju göra mitt bästa och går in i mitt jobb med varmt hjärta och det var sådan härlig känsla att det hade folk sett.

Jag kommer ihåg på min intervju en fråga om vad jag skulle tillföra om jag fick jobbet. Jag svarade ?Se barnen och även jag i min tur som utvecklas, sprida glädje, erfarenhet, sång, musik, drama, pyssel och lite annat smått och gott? och det har jag verkligen gjort. Jag står för allt.  Nya rutiner som morgonmöte och fredagsfika bla. kom jag med som förslag och dagen efter var det igång.  Ett Facebook och Instagram konto hade vi på arbetsplatsen pratat om ett tag så det tog jag tag i och fixade ihop.

?Du kan vara säker på att få vara kvar här? sa chefen till mig då vi pratade om min anställning eftersom jag hade en tre månaders provanställning. Likaså min ?nya? kollega hade också en tre månaders provanställning som jag. Även hon fick höra som jag att hon är trygg på denna arbetsplats.

Så kom det en dag chefen hade beslutat att ändra runt i alla arbetslagen. En från varje avdelning fick byta. Jag var en av dom . ?Du som är en bra stark person som har mycket erfarenhet? du behövs för att lyfta denna avdelning. Jag tänkte, jag, jag är ny, ingen förskolelärare och inte fick jag mer lön för det. Men med glädjen att någon trodde på mig, som jag trodde på mig så tänkte jag detta blir jag bara bättre av, jag utvecklas av detta med. Så jag tog mig försiktigt fram och upptäckte att under dessa veckor jag varit på den min förra avdelningen hade inget hänt här (på den nya jag kom till), det hade stått stilla. Koncentrationen hade varit på annat än verksamheten. En struktur behövdes. Jag började lite smått, ville inte klampa eller trampa på mina nya kolleger och säga kom igen, vakna, var flexibla, gör något. En sådan person är inte jag. För det var ju det jag var dit placerad för att reda ut allt, så jobbet kom igång. Jag fick igång planeringen, temat, rutiner, bordsplacering, aktiviteter som att gå ut på skogsutflykt eller lekparken som denna avdelning inte varit iväg på förutom något enstaka tillfälle. Pratade även att allt ska kopplas till läroplanen och sättas upp så alla kan se.

Allt detta skedde på ca 1 månad och 2 veckor. Man kan säga halvtid som var jag på båda avdelningarna. På samma tid jag varit på den andra avdelningen åstadkom jag mer eftersom jag tog tag att det hände och ingen annan. Även fast jag blev magsjuk och fick vabba några dagar under den månaden så var vi ikapp vår planering. Det var en underbar känsla när jag såg hur barnen utvecklades av det vi lärde och vad vi visade barnen. Och jag lärde mig genom barnen. Mycket sång, sagor, ramsor, drama, musik och dans var något jag upptäckte barnen tyckte mycket om.

Jag fick även här bra och positiv feedback av chefen ?att jag var bra? och att ?jag skulle fortsätta som jag gör? och att ?jag var trygg här?. Detta var v.43. V.44 gick jag på föräldraledighet en vecka.

 Efter den veckan då jag var föräldraledig på måndagen den 2 november v. 45 2015 (dagen innan min provanställning tog slut). Stod jag och min chef och pratade på gården. Hon berättade att hon kände sig stressad, mådde dåligt, hade inte kunnat tänka på vad hon tyckte om mig eller den andra ?nya? kollegan.  Hon tyckte det hade varit mycket folk sjuka, lediga, vabbningar m.m så hon ville förlänga vår provanställning som skulle gå ut imorgon den 3 november. Så hon hade tid att tänka.

Tänka på vad? Jag fattade egentligen ingenting, jag måste vara rätt så trög eller något. Men jag hann inte med att tänka själv eftersom jag arbetade. Så det där la jag åt sidan. Nu i efterhand fattar jag ändå inte.

Senare på dagen mitt i verksamheten kommer chefen in på avdelningen med ett papper om förlängd provanställning som hon ville att jag skulle skriva på. Det kändes inte riktigt rätt så när jag kom hem från mitt arbete ringde jag facket och frågade om man får förlänga någons provanställning dagen innan den går ut. Svaret var nej och jag skulle referera från facket detta till min chef.

Så det var det jag gjorde. Jag ringde till min chef och försökte på mitt bästa sätt förklara att man inte fick göra så här. Hon svarade som så att hon skulle prata med sina två andra kolleger (mina två andra chefer) om detta och lämna besked imorgon.

Å gud vad jag tänkte den kvällen på allt. Fick en klump i magen att nu hade jag gjort bort mig eftersom jag ringde facket för att ta reda på mina rättigheter. Den natten sov jag knappt alls. Och inte nätterna efter heller.

Den 3 november kom sakta men säkert och jag kände mig inte så pigg men arbetet som jag gillade så mycket kallade. Sova kunde jag göra senare idag tänkte jag.

Min ?nya? kollega som började på samma dag som jag som också arbetade sin sista dag som provanställd hade också fått höra positiv feedback om sig precis som jag. ?Du är bra?, ?Du är trygg här?, ?Du ska vara kvar här?, ?Du behövs här?.

Då kom sparken i magen den 3 november 2015. Klockan var lite efter 9 på morgonen då min ?nya? kollega kom in på min avdelning. Hon är ledsen, gråter och alldeles röd i hela ansiktet. Stackar fram några ord ur sin mun men jag hör inte Va? Säger jag. VI FÅR INTE VARA KVAR HÄR! Va? Säger jag igen och tittar på henne. Detta måste vara ett skämt. Allt blev dimmigt och min klump i magen exploderade. Det spred sig i hela min kropp och jag bara satt där på golvet alldeles stilla, jag kunde inte röra mig. Kroppen skrek du har blivit utnyttjad, sviken, bedragen och kränkt.

Sedan hörde jag ?kom? och jag reste mig och följde med min ?nya? kollega. Hon sa att vi skulle säga ?hejdå? till våra kollegor. När jag gick efter min ?nya? kollega så vaknade jag till och slog då numret till ?mannen? jag pratat med på facket. Lämnade ett meddelande om vad som hade hänt och att han skulle ringa upp.

Sedan kom tårarna fast jag försökte låta bli att folk skulle se mina tårar. Chefen ville prata och jag var liksom inte hörbar. Det här var fel skrek min kropp. Det här var inget jag trodde en människa skulle kunna göra. Ge mig falska förhoppningar under dessa månader ?att jag skulle få vara kvar, att det känns så bra att jag ska vara trygg här?. Jag fick en kniv i ryggen av någon jag tyckte så bra om.

Jag ville inte vara kvar där så jag sa som det var att jag mådde jätte dåligt. Hela jag skakade?..tårarna rann. Vad hade hänt? Vad var det som just hände? Blev jag varslad? Jag fick inget uppsägningspapper innan 14 dagar och inte då den dagen heller den 3 november 2015. Varslet kom igår den 9 November 2015.

Jag är i total chock, kan varken sova eller att laga till någon mat att äta, känner mig inte kapabel till något. Jag är som en ballong som mina chefer just exploderat och mina bitar finns utsprida på olika ställen. Luften är borta!