Ångest av att åka hem efter jobbet

Det är inte konstigt att du känner så. Många känner nog likadant, och då speciellt pappor som hellre jobbar över i 3 timmar än att komma hem till kaoset. För det är oftast mamman som bär det allra tyngsta lasset.

Det är nu ni ska stötta varandra, du och din man! Vad upprörande att läsa att han är missnöjd med att du inte hinner städa. Varför städar inte han om han nu stör sig på det? Att han har mage att klaga på dig!? Han borde uppskatta att du gör det du kan, så länge som du jobbar. Sitt ner och berätta hur ni känner, inga beskyllningar är tillåtna.

3 små barn är jobbigt. En gnällig och negativ man på det gör livet ännu jobbigare. 

Du är inte ensam. Skillnaden är att jag bara har ett barn på fem år men gravid med en liten, och bor med min man som bara är pappa till barnet i magen. Min femåring mår fortfarande dåligt efter min och pappans separation för tre år sedan och kapitulerade helt när han fick höra om syskon och det är ett helvete hemma... Jag tycker dock att allt är enklare att klara av när min sambo jobbar, blir stressad av att vi är två vuxna ibland. Får ångest av att åka hem från jobbet men också av helgerna...

Tack för bekräftelsen på att det faktiskt ÄR jobbigt. Min mor som alltid varit väldigt optimistisk av sig säger att jag borde sluta tänka att de är för många och att det är för mycket och istället bara njuuuta, och det ger mig ju bara ännu mer dåligt samvete liksom. Det är klart att man älskar sina barn, men jag kan inte påstå att jag njuter av livet som småbarnsförälder :(

Låter kanske fel, men vad skönt att höra någon som känner likadant, som också får ångest av eftermiddagar och helger..! När jag ser det utifrån någon annans sits blir det lättare att förstå att det är helt rimligt att känna som jag/vi gör.

Ja, på sätt och vis är det nästan lättare när man är själv, då måste man liksom ta tag i saker och man har ingen att ta ut sin ilska på. Min son tyckte också det var jobbigt med syskon och det tycker han nog fortfarande, men försöker tänka att senare i livet kommer det att vara en välsignelse att ha det. Det enda man kan göra är att försöka ge mer närhet och att ha en plan för hur man ska göra när barnet kommer, att ha ett bra dagis eller andra relationer med en kontinuitet i för sonen, sådant som inte förändras när barnet föds, och att turas om att vara ensam med sonen så han får all uppmärksamhet ibland. 

Det blir ju extra jobbigt att dessutom vara gravid och trött med all turbulens hemma..! Sympatikramar härifrån!

Men ni har barn i de värsta åldrarna, det är jobbigt! Prata med varandra, bekräfta att det är jobbigt! Sänk kraven, anlita städhjälp, köp tjänster? Varför måste ni ut på kvällarna, har de inte varit ute på dagis?

Ja, jag önskar verkligen att jag hade råd med städhjälp, det hade varit fantastiskt just nu. Vi har bara en inkomst i taget och har låg a-kassa så just nu går det inte.

Vi bor i en liten trea och det känns som så många timmar inne från kl 14 när de slutar på dagis tills mellan 19.30-22,23 tiden när de somnar. Men jag är lite perfektionist när det gäller dem, maken försöker få mig att sänka kraven och se till att det blir bra stämning istället för att jag ska hatta runt och hitta på massa grejer och bara bli stressad.

Men är maken arbetslös? Och hemma hela dagarna? Med barn hemma eller på dagis?

För då borde ju han hinna med det viktigaste i hushållsarbetet.

Och hur kommer det sig att barnen inte somnar förrän 22-tiden? Styr upp det så får ni ju kvällar i lugn och ro.

Jag vet inte hur reglerna är. Men ni kanske kunde ansöka om avlastningsfamilj hos soc? Om ni inte har släkt och vänner som kan hjälpa till?

Hej! Jag har barn i samma ålder, en 4-åring och en snart 2-åring. Det är intensivt att kombinera heltidsarbete och familj. Men jag upplever det inte alls så tungt som du skriver, trots att jag arbetar heltid och min man har eget företag. Jag tror att en orsak är att vi delar på allt och försöker kompromissa; en far tidigt till jobbet och hämtar barnen relativt tidigt, den andra för barnen senare på morgonen till förskolan och kommer hem senare från jobbet. Tvätt och städning gör vi på helgerna, men vi försöker hålla ordning åtminstone i köket och tamburen under veckorna. Ifall papper, leksaker och kläder är i ordning så ser det genast mycket städigare ut hos oss.

Jag undrar vad din man gör? Är han arbetslös? Om han hämtar barnen tidigt, så borde han väl hinna gå ut med dem, laga mat och städa? Varför ska du göra det? Han har troligen blivit fast i någon slags bekvämlighetsfas efter din senaste föräldraledighet. Det tar en tid innan alla vänjer sig vid det nya livet där båda jobbar. Det är tungt, för då blir ju allt arbete ogjort under dagen och allt måste göras på kvällarna / helgerna. Din man måste lära sig att göra mera hemma före du kommer hem!

Ett annat tips är att låta barnen vara delaktiga i allt hushållsarbete. Det tar då mera tid men ni umgås tillsammans samtidigt och barnen lär sig naturligt att hjälpa till hemma. Våra barn älskar att hjälpa till hemma, speciellt att tvätta och vika tvätt samt laga mat. De tycker även om att dammsuga och torka golvet.

Vi har även svårt att få 4-åringen att somna på kvällen. Vi har nu som rutin att han följer med upp för att natta snart 2-åringen och han får sedan följa med ner igen. Då är det lugna aktiviteter om gäller och mamma och pappa väljer program på TV. Oftast tycker han att det är tråkigt och somnar då på soffan.

Känner igen mig. Timmarna från dagishämtning tills de har lagt sig är de jobbigaste på hela dygnet. Ändå älskar jag mina barn över allt annat. Min man och jag stöttar dock varandra och är ett team, tyvärr verkar ju inte din man särskilt stöttande.