• Anonym (Trött på allt)

    Längtar tillbaka till tiden då jag inte hade barn varje dag, hjälp!

    Varje dag mår jag dåligt över att mitt fria liv är slut. Har ett barn på 7 år, är ensamstående och har inge hjälp från pappan.

    Jag längtar tillbaka till tiden innan jag hade barn, då jag och killen kunde ägna helgerna åt att ta sovmorgon, titta på serier, gå på restaurang och bio. Göra saker som är kul helt enkelt.

    Istället är dagarna fyllda med stress, konstant babbel så man är helt slut i kallen, alla meningslösa frågor som man måste orka att svara på, det ska duschas, nattas, sjukdomar, läxläsning....listan av tråkiga saker kan göras lång.

    Varför känner jag såhär? Jag är kanske inte mammatypen helt enkelt.

  • Svar på tråden Längtar tillbaka till tiden då jag inte hade barn varje dag, hjälp!
  • Anonym (!)

    Jag är inte ensamstående med eget ansvar över ett barn, men jag kan ändå förstå dina känslor!

    Självklart behöver även du avlastning och tid för dig själv! Har du ingen vän eller familj som kan hjälpa dig då och då?

  • Fjäril kär

    du kanske snarare behöver lite bättre struktur på ditt liv? 

    ditt barn är 7 år, mycket av det du berättar är barnet förmodligen kapabel att fixa på egen hand. Inte behöver du "dadda" runt och fixa och dona. Varför skulle du det?

    Jag har också en 7-åring och har hur mycket fritid som helst. 

    Lägg lite ansvar på ditt barn och lär det hur det ska vara, tex bädda sin säng själv , plocka ur diskmaskinen och andra lättare saker.  

    Välj dina andra strider.  varför kan det inte bara få vara lite slött och slappt ibland? Måste allting vara tipptopp hela tiden?  Slappna av och låt saker vara som det är ibland. Ingen dör , jag lovar. 

    Det låter som att du är lessen för att ditt liv är som det är och det går ut i frustrationer i vardagen och skapar stress, tjafs och onödig ångest i vardagen. 

  • Anonym (Trött på allt)
    Anonym (!) skrev 2015-05-06 20:05:28 följande:

    Jag är inte ensamstående med eget ansvar över ett barn, men jag kan ändå förstå dina känslor!

    Självklart behöver även du avlastning och tid för dig själv! Har du ingen vän eller familj som kan hjälpa dig då och då?


    Mina föräldrar hjälper till så mycket de kan, men de jobbar än och har inte så mycket tid som jag skulle behöva, de vet inte hur illa det är.
  • Anonym (Trött på allt)
    Fjäril kär skrev 2015-05-06 20:07:36 följande:

    du kanske snarare behöver lite bättre struktur på ditt liv? 

    ditt barn är 7 år, mycket av det du berättar är barnet förmodligen kapabel att fixa på egen hand. Inte behöver du "dadda" runt och fixa och dona. Varför skulle du det?

    Jag har också en 7-åring och har hur mycket fritid som helst. 

    Lägg lite ansvar på ditt barn och lär det hur det ska vara, tex bädda sin säng själv , plocka ur diskmaskinen och andra lättare saker.  

    Välj dina andra strider.  varför kan det inte bara få vara lite slött och slappt ibland? Måste allting vara tipptopp hela tiden?  Slappna av och låt saker vara som det är ibland. Ingen dör , jag lovar. 

    Det låter som att du är lessen för att ditt liv är som det är och det går ut i frustrationer i vardagen och skapar stress, tjafs och onödig ångest i vardagen. 


    Mitt barn fyller 8 om några veckor bara. Jo visst skulle jag kunna ställa lite högre krav. Jag har inte ett speciellt jobbigt barn, men det har ett behov att prata mycket o ställa frågor, har svårt att sitta still. Men när h*n tittar på barnprogram eller film på datorn får jag lite andrum, så det blir mycket data.

    Jag har börjat lämna mitt barn ensam någon timme ibland, så jag kan ta en promenad, ensam!
  • Anonym (Trött på allt)
    Fjäril kär skrev 2015-05-06 20:07:36 följande:

    du kanske snarare behöver lite bättre struktur på ditt liv? 

    ditt barn är 7 år, mycket av det du berättar är barnet förmodligen kapabel att fixa på egen hand. Inte behöver du "dadda" runt och fixa och dona. Varför skulle du det?

    Jag har också en 7-åring och har hur mycket fritid som helst. 

    Lägg lite ansvar på ditt barn och lär det hur det ska vara, tex bädda sin säng själv , plocka ur diskmaskinen och andra lättare saker.  

    Välj dina andra strider.  varför kan det inte bara få vara lite slött och slappt ibland? Måste allting vara tipptopp hela tiden?  Slappna av och låt saker vara som det är ibland. Ingen dör , jag lovar. 

    Det låter som att du är lessen för att ditt liv är som det är och det går ut i frustrationer i vardagen och skapar stress, tjafs och onödig ångest i vardagen. 


    Är du ensamstående?
  • Anonym (Skärp dig.)

    Haha du har ETT barn. Det barnet är dessutom 7ÅR!! Mao ett stort barn och fu gnäller som en bebis. Fan skärp dig. S

  • Anonym (också less ibland)
    Anonym (Trött på allt) skrev 2015-05-06 20:12:30 följande:
    Mitt barn fyller 8 om några veckor bara. Jo visst skulle jag kunna ställa lite högre krav. Jag har inte ett speciellt jobbigt barn, men det har ett behov att prata mycket o ställa frågor, har svårt att sitta still. Men när h*n tittar på barnprogram eller film på datorn får jag lite andrum, så det blir mycket data.

    Jag har börjat lämna mitt barn ensam någon timme ibland, så jag kan ta en promenad, ensam!
    Om barnet är tryggt och känner att det är ok att bli lämnad en stund så är det ju helt ok. Och jag begriper dina känslor. Jag hade två småbarn själv, utan pappa. Nu är ditt barn snart 8 år. Det börjar bli stort. Du KAN ta sovmorgon om du ber barnet att kanske kan roa sig själv på helgmorgnar? Eller bara försiktigt krypa ner i din säng utan att väcka dig? Det går att diskutera med barn och sätter du dig ner och förklarar att mamma ibland är jättetrött på lördagmorgon och behöver sova en extra timme, så brukar sånt fungera ganska bra. Men du kan inte få både barnlediga kvällar och barnlediga morgnar. Det brukar vara antingen eller.

    Kanske att dina föräldrar kan ta barnet ett dygn varannan helg? Eller fred kväll till lördag em? Det kan ju underlätta. Och gör mysiga saker ihop du och din unge :). Att dyka ner i bitterhet hjälper dig inte, bara gör det bästa av situationen. Man ÄR less ibland - men du vet att din roll nu är främst att vara förälder. Om fem år har du en nästan självgående unge. Och du kommer sakna den här tiden :).

    Kram
  • Boel
    Anonym (Skärp dig.) skrev 2015-05-06 21:30:23 följande:

    Haha du har ETT barn. Det barnet är dessutom 7ÅR!! Mao ett stort barn och fu gnäller som en bebis. Fan skärp dig. S


    Totalt överflödig kommentar. 
    Alla känslor är subjektiva och du kan omöjligt sätta dig in i hur TS mår.

    Jag förstår dig TS. Har själv varit ensamstående och man har knappt tid för sig själv.
  • Anonym (Trött på allt)
    Boel skrev 2015-05-06 22:03:05 följande:
    Totalt överflödig kommentar. 
    Alla känslor är subjektiva och du kan omöjligt sätta dig in i hur TS mår.

    Jag förstår dig TS. Har själv varit ensamstående och man har knappt tid för sig själv.
    Jadu, sådana IQ befriande kommentarer orkar jag knappt läsa.

    Jag vet ju att jag inte är ensam om att känna såhär, även om många vill verka vara supermorsor, men så bryter de ihop när de kommer hem.

    Men som någon skrev tidigare, om 5 år har jag en 13 åring, som har ett mer eget liv och som man kan lämna ensam hemma.
  • Anonym (A)

    Om det är någon tröst ts så har jag också ett barn, men är inte ensamstående och jag känner som du ibland ändå. Mycket av vardagarna går åt till handla, laga mat, försöka upprätthålla nån slags ordning hemma, läsa läxa. Det är en fröjd när hon hakar på en kompis hem i två timmar.

Svar på tråden Längtar tillbaka till tiden då jag inte hade barn varje dag, hjälp!