Mn bästa vän!

Den 9:e september 2013 kl 10:03 fick jag samtalet som förstörde en stor del av den jag Var. En vän till mig ringde när jag satt på lektion och jag ringde upp direkt.. När jag hörde att han grät så var det som att taket föll över mig! Jag förstod direkt! R har tagit livet av sig! Igår. Jag föll ihop i en hög på golvet för att sedan inte komma ihåg så mycket från den stunden! Jag slutade gå upp på morgonen. Jag grät hela tiden. På hans begravning höll mitt hjärta på att stanna! I kistan framför mig låg min döda bästa vän! Han som hade lovat mig att vi skulle bli gamla ihop. Han jag ringde till om råd och annat! Den bästa.. Så kom frågorna. Hur? Varför? Varför ringde han inte? Varför sa han inte Hej då? Hur tänkte Han? Hur kunde han lämna två små pojkar åh sambo? Varför var han borta? Livet är orättvist! Snart 18 månader senare står jag kvar på samma plats? Det kan gå dagar då allt är svart. Hur kommer jag över denna sorg som är så tung? Hur lär jag mig acceptera vad som hänt? Inget känns bättre ju längre tid det än går! Nu har jag ist börja känna att jag vill följa med honom! ???? Ta steget åh slippa smärtan! Men då skulle jag ju svika honom lika mycket som han svek mig!?