Jag kan inte natta dottern på 7,5 mån. HJÄLP!

Även om du skriver att det inte är en period så tror jag visst att det är det. Mina har varit likadan vissa perioder. Älskar att vara hos pappa men när de varit trötta eller ledsna var det bara jag som dög.. Men det blir bättre. Mamman ammar inte eller?

När barnen är tröttast söker de sig till tryggheten som de är mest hos, skulle jag vilja påstå. Min dotter på snart 3 år vill bara nattas av mig och inte av sambon trots att de känt varandra över 1,25 år nu. Vår dotter på 5 månader ammas helst trött, så där är det ju svårt att byta plats, men hans tid kommer. De har perioder av mammighet och pappighet under uppväxten.

Ett trött barn är inte sig självt, det finns liksom ingen reson. Spelar ingen roll hur bra man gör det för barnet...
Känner igen mig lite grand, fast tvärtom. Eftersom jag nattat mest så fungerar det bättre än med mamman, oftast.

När vår lilla inte kan sova så tar jag på mig skorna, virar in henne i en filt och går ut och går. Sval, kall luft, mörkt och tyst miljöombyte får henne att sluta skrika och lugna ner sig.
Om nattningen inte fungerar, ja då får vi leka en halvtimme och sen prova igen.

Håll ut så håller vi tummarna för er!

Vi hade det lika hemma när vår som var mellan 0-1,5 år. Pappa dög ALDRIG vid nattning. Tillslut "gav vi upp" och valde att försöka arbeta efter "minsta motståndets lag" dvs det som funkade bäst gjorde vi. Alltså, jag nattade alltid när jag var hemma (vilket i princip var varje kväll under den perioden). Funkade hur bra som helst!

Nu när vår son är äldre (2,5 år) är det absolut inga problem för pappa att natta, det går t.o.m nästan bättre än för mig. Tryggheten att somna med pappa växte liksom fram med tiden. Bebisar kan ju vara vääääldigt mammiga när de är små.

Så mitt råd till er är att inte stressa fram nåt. Lyssna på ert barn och gör det som får henne att känna sig trygg.
Och är det så att du känner att det verkligen är viktigt att nattningen funkar även för dig så låt det ta tid då. Som någon skrev tidigare: kliv upp och lek en stund till om det låser sig, gå ut, sjung, ge massage, läs en bok eller dylikt. (Allt det här har du säkert redan provat, men det var lite förslag bara.)

Skapa egna mysiga rutiner för dig och bebisen och framförallt - försök inte vara som mamma utan våga vara pappa. Man behöver inte göra precis lika, det viktigaste är att man hittar en roll som man är trygg i och som man kan stå för. Lita på pappa-insitnkten! Kanske kan det vara så att er lilla tjej plockar upp att du känner dig lite nedslagen?

Lycka till!

Jag har själv två ungar, 2 och 5 år gamla. Min erfarenhet är den att när barnen är små så tycker de att mamma är tryggast helt enkelt. Även om jag inte hade lika svårt som du så tog det emot när jag skulle natta i början. Jag tror definitivt att det kommer att gå över. Barn går igenom faser på alla plan, inte minst när de är små. De växer olika, äter olika, sover olika, uppträder olika, favoriserar olika föräldrar osv. Lyssna på din dotter. Hon säger att nu är det mamma som gäller. Det blir snart din tur.

För övrigt märkte jag tidigt med min dotter att hon blev supertrött då vi klädde på henne ytterkläder inför barnvagnsturer. Att bli inbäddad i tjocka lager kläder liggande på en soffa gjorde att ofta somnade under själva påklädningsprocessen. Detta utnyttjade jag när jag började natta henne i hennes egen säng, för hon var rätt svårnattad och ville i princip aldrig släppa mammas bröst. Så jag betedde mig som om jag INTE ville få henne att sova. Jag lade henne i sängen, stoppade om henne...och fortsatte att stoppa om henne tills hon somnade, och det gick oftast riktigt fort med den metoden. Jag rättade till hennes filt, hennes kläder, låtsades knäppa hennes redan knäppta knappar, stoppade in filten, ställde rätt nallarna i sängen, rättade till kudden osv...

De små beröringarna var sövande och hon protesterade aldrig för insåg aldrig att hon blev nattad, hon väntade nog på att jag skulle bli klar och komma igång med nattningen. Och ett trött och smått uttråkat barn som ligger i en säng och väntar somnar fort.

Mina två cent.

Håller med övriga. Har tre barn (är mamma) oxh när de varit så pyttiga så har det varit besvärligare för detas pappa. Vi har inte gjort det till en kamp - de har nog med separationsångest i den åldern - men det har gått över . Har du testat att bära i sjal/bärsele? Vi har sjalade barn (sambon bär i en manduca då han inte kommer överens med sjal). Våra kommer lättare till ro på det viset. Vår yngsta är ett halvår och åker bara med i sjsl/bärsele en stor del av kvällen och så somnar han bara i sjalen/selen mitt i disken eller något annan. Gäller oss båda. Ingen uppenbar nattning och han blir trött efter hand.

Föreslår precis som Flickan och Kråkan sjal eller mjuk bärsele typ ergoBaby. Om kvällsrutinerna ä viktiga så börja med att prova på dagen. Låt henne först vänja sig vid den innan hon är trött och ska sova. ErgoBabyn har varit guld värd för såväl mor och far i detta hem, och hör många andra som säger likadant! 

Lycka till! 

P.S. Min erfarenhet är också att det är svårare för pappan första året, men håll ut och det med god tro, det lönar sig!