• Anonym (Krossad)

    Måste han se papper på "vårt" missfall

    Jag blev gravid med han jag trodde jag skulle leva hela livet med efter min dotters faders otrohet. Trodde inte jag skulle bli kär igen men så stod den där killen där och tog emot oss med öppn armar. Vad jag inte visste då var att hans familj var jehovas....

    Hur som helst. Jag blev gravid! Berättade för han och han stack! Yupp! Han lämnade mig med ett barn som förvisso inte var hans och ett i magen! Hans familj bad mig lämna han ifred. Jag var en hemsk människa. Jag var inte värd ett skvatt! I ett sista desperat försök för att försöka få Jehovas att sluta riga på min dörr så sa jag kort till han: jag gör abort, du slipper mig.

    Detta gick hela hans familj med på, trots att det står i deras bibel att de är emot det.

    MEN! Jag var själv emot abort och  behöll barnet! Efter den såkallade aborten blev jag trakkasserad av han och hans familj ett tag, mådde riktigt illa och trodde inte barnet skulle klara sig. Det låg något unnder kurvan men hjärtljud och allt verkade bra.

    i Vecka 24 ringde han. Han hade fått veta att jag inte gjort abort. Hur han nu kunde veta då jag varit tyst om det, flyttat till en ny stad 25 mil bort ifrån min första stad. Inte berättat för någon förutom mina närmaste. han var rasande. MEN, nu ville han helt plötsligt bli pappa, nu skulle han flytta tillbaka, ta ansvar! Jag sa, NEJ, jag vill inte ha dig i mitt liv (OM jag rent lagligt kan göra så vet jag inte?!? Vet någon?)

    Trakkasserierna forsatte. De skulle ha faderskapstest så fort som möjligt, mina journaler från BM skulle de ha skickade, ultraljudsbilden ville de ha. HELA tiden sa jag nej nej nej, jag vill inte ha med er på detta!

    Jag har kvar mail,sms, telefoninspelningar där de ber mig: TA BORT BARNET! LÄMNA HAN IFRED! Han har skrivit: Jag vill inte ha med detta barn att göra, hoppas du dör, eller får missfall!

    Ändå ställde han krav.....

    Nu hände dock de värsta....mitt barns hjärta slutade slå i vecka 27. Jag födde ut det lilla som fanns. Barnet var extremt undernärt. Jag har lagt honom i en minneslund och kan bara hoppas att han har det bättre någon annanstans!

    Mitt ex är dock vansinnig. Han skulle ha vart med när jag födde ut det, för han ville se om det var hans barn eller inte. han vill fortfarande ha alla journaler från barnmorskan till förlossningen. Han vill se på papper att barnet är dött, han vill veta vart det ligger, han vill ha bevis på allt så att det verkligen är borta. Kan han kräva det eller får jag be han dra åt helvete?

    Jag orkar inte mer, sorgen är redan stor nog som den är. Efter alla sms/mail om att han inte ville ha detta barn så tog jag beslutet att bli ensam med barnet. Kan han i efterhand kräva allt detta som han gjort? Han hotar med att anmäla mig för psykiskt lidande. Han vill att jag ska få fängelse för att jag inte lät han träffa hans döda barn innan jag spridde ut askan. Låt mig nämna att han bor 70 mil ifrån mig och oftast inte svarar på telefonsamtal!

    Snälla någon vis människa. Skriv allt ni kan så jag vet vad jag kan använda till mitt försvar! Och en fråga till: OM barnet hade överlevt, hur hade det fungeat. Kunde jag ha skrivit fader okänd och gått vidare i livet eller hade det räckt med att han sa: jag tror jag är pappan och så hade det blivit en lång rättprocess?

    Tacksam om ni inte skjuter MIG över datorn. Mår redan piss :/

  • Svar på tråden Måste han se papper på "vårt" missfall
  • Mrs Moneybags

    Fyfan vilken fruktansvärd historia. Du har verkligen fått gå igenom en hel del!! Jag beklagar verkligen det som hände din lille son.

    Hur hade ditt ex tänkt sig att han skulle se om barnet var hans?!

    Du har ingen skyldighet att lämna ut några journaler eller liknande. De tillhör bara dig.

    Detta med fader okänd är en annan historia, om barnet hade överlevt hade du varit skyldig att medverka till att barnet får en pappa på papperet, och ditt ex hade mycket väl kunnat be om faderskapstest. Men nu blev det inte så, tack och lov, så det är inget du behöver oroa dig för nu.

    Be honom dra åt helvete från mig också!

  • oOMayaOo

    Usch vilken hemsk upplevelse du har fått gå igenom. Om barnet hade fötts hade det inte hjälp att de sa att fadern var okänd om pappan kontaktade myndigheterna. Men iom att barnet är avlidet så har jag väldigt svårt att tro att han numera har rätt till någonting. Om barnet hade nått dödsattest eller nåt sånyt (jag vet inte om man får det i såna fall) så kan du väl ta en kopia på det och skicka till honom och sen inget mer. Om jag var du så skulle jag hota med polisen om de inte lämnade mig ifred och om de inte lyssnade så skulle jag göra sanning av mitt hot.

    Låt inte dem få dig att fortsätta må dåligt. 

  • Anonym

    Usch va ledsen jag blir för din skull! Hopaps du snart mår bättre och slipper aset!
    Jag tror man går så långt man kan för att få reda på vem pappan är så jag tror att dom nog hade testat om han hade klivit fram.
    Sekretess på sjukhus så skulle han ringa till dom och begära dina papper så får dom inte lämna ut till honom utan det är upp till dej om du vill de och isf får du göra det själv.
    Eftersom ni heller inte är gifta och det inte finns några uppgifter på om han är pappan till barnet är jag osäker på om han får veta vart barnet ligger nånstans, men för att slippa honom kanske du kan posta ett papper som bekräftar? För att göra saker lätatre för dig själv?

    Jag hade skitit it, bett han dra åt helvete, bytt nummer och mejl och fortsatt framåt!

  • ompa

    Fy fan vilken sits.

    Nej du behöver inte visa dina journaler från sjukvården. De lyder under sekretesslagstiftningen och har endast du och behandlande vårdpersonal tillgång till. Nej som mamma behöver man inte gå med på att barn DNA-testast för att fastställa faderskap. Och mamman måste gå med på detta, inget som en "pappa" kan tvinga sig till. Kan ju tyckas orättvist men ogifta mödrar har verkligen all makt i sina händer.
    Be du ditt ex och hans familj fara och flyga. Om dom inte lämnar dig ifred, polisanmäl dom för trakaserier.

    Hoppas att du mår bättre nu. 

  • Lena

    Anmäl han och hans släkt till polisen. Spara alla meddelanden.

    Han har inga rättigheter.

    Hade barnet levt hade det blivit en faderskapsutredning antagligen med blodprov. Hade han velat ha gemensam vårdnad hade han fått gå till rätten.

  • oOMayaOo
    Anonym (......) skrev 2011-07-19 15:45:28 följande:

     


    Men på det stora hela kanske det va bäst det som hände, att barnet fick frid nån annanstan. Förstår att det är superjobbigt för dig men du slipper ju han o hans familj, du har inga band till dom längre.


    Vilken hemsk sak att säga.  Verkligen onödigt.
  • ajnas

    Åh gumman, vad jobbigt du har haft (och har!) det! Jag tycker du ska kontakta polisen för att se vilken hjälp du kan få för att få vara ifred. T ex kanske du kan få ett besöksförbud utfärdat mot mannen och/eller hans familj.

    Gällande faderskap tycker jag du ska kontakta familjerätten där du bor för att ta reda på om eller vad mannen har för rättigheter. Så länge han inte är fader på pappret så har han inga rättigheter att få veta nånting, så vitt jag kan förstå. Isåfall behöver han väl kräva en faderskapsutredning först. Men som sagt, prata med familjerätten och kolla vad som gäller. Vet inte hur de brukar hantera dödfödda barn.

    Hur du mår psykiskt behöver jag inte fråga, men får du något stöd? Anhöriga, familj och vänner? Vården? Hur fungerar det med ditt tidigare barn, orkar du vara mamma? Får du avlastning och hjälp?

  • Essien

    Han kan inte anmäla dig för någonting alls. Han hotar bara för att du ska skicka sekretessbelagd info om dig till honom. Gör det INTE!

    Han kan inte kräva någonting eftersom barnet är dött. Han kan inte heller besluta ngt om var barnet skulle vila eller liknande för han finns inte angiven som fader och han lär knappast bli det nu heller eftersom liten inte finns mer.

    Byt nummer till dolt! Och om du vill och orkar, anmäl honom och de inblandade anhöriga för trackasserier och lämna allt du sparat som bevis. För du har väl sparat det av en anledning?

    Men igen, han har ingen rätt på sin sida alls i det här läget. Skulle han polisanmäla dig för "psykiskt lidande" över detta kommer polisen förmodligen att skratta tyst åt honom, undra vad han har för fel i huvudet och slänga anmälan i sopkorgen. För det finns inget att anmäla. Vad ska han säga?

    "Hon har givit mig psykiskt lidande då hon vägrar skicka ut känsliga sekretessbelagda uppgifter om henne själv till mig och hela min släkt! Vi har försökt hota henne till att lyda men hon vägrar så nu polisanmäler jag henne så att ni kan kräva ut hennes journaler till mig!"?

    Good luck liksom.. 

    Var stark TS! 

  • Anonym (Krossad)
    ajnas skrev 2011-07-19 15:50:31 följande:
    Åh gumman, vad jobbigt du har haft (och har!) det! Jag tycker du ska kontakta polisen för att se vilken hjälp du kan få för att få vara ifred. T ex kanske du kan få ett besöksförbud utfärdat mot mannen och/eller hans familj.

    Gällande faderskap tycker jag du ska kontakta familjerätten där du bor för att ta reda på om eller vad mannen har för rättigheter. Så länge han inte är fader på pappret så har han inga rättigheter att få veta nånting, så vitt jag kan förstå. Isåfall behöver han väl kräva en faderskapsutredning först. Men som sagt, prata med familjerätten och kolla vad som gäller. Vet inte hur de brukar hantera dödfödda barn.

    Hur du mår psykiskt behöver jag inte fråga, men får du något stöd? Anhöriga, familj och vänner? Vården? Hur fungerar det med ditt tidigare barn, orkar du vara mamma? Får du avlastning och hjälp?
    Börjar med att säga tack!

    Jag mår inte alllt för bra mellan varven men kämpar ju på för mig och min dotters skull.
    Har vänner som stöttar men det sjuka är ju att man önskar "han" var med på hela resan!
    Nu är det ju dock som det är och jag vill aldrig mer se han!
    Inte efter de orden han sa!

    Han vill ju bara se papper för sin egen skull. jag vet ju sanningen. Jag födde fram vårt barn! Jag tog tag i saken och sörjer på mitt sätt. Jag vet ju vad som händer om jag tar med han till minneslunden. Han kommer säga att han inte tror på mig, att det nog ite var hans barn iallafall. Det kommer ju inte hjälpa mig ett endaste dugg! 
     
    Min barnmorska har för vrigt varit mitt största stöd genom detta!
    Tack alla för värmande ord
  • vivianne

    Spontant tänker jag polisanmäl. Undersöka om det finns möjligheter till besöksförbud.

    Det är din kropp, dina läkarjournaler osv och han har inget med dem at göra.

Svar på tråden Måste han se papper på "vårt" missfall