Lärare propagerar att alkohol är farligt, sonen rädd att jag ska dö

Vettiga och ansvarstagande föräldrar, vilket jag utgår ifrån att ts är - vet vad somr bäst för sina barn. I det här fallet att försöka normalisera ett sunt drickande. Har man barn som är ängsliga, ska man väl inte sopa "problemet" under mattan och låtsas som att det som känns läskigt inte existerar. Jag var tex livrädd för krig när jag var liten, trodde ett tredje världskrig skulle komma. Mina föräldrar fick förklara att det fanns krig, men att det att risken för världskrig inte var särskilt stor - vilket lugnade mig. Här är det alkohol och död som skrämt upp barnet - vilket för mig är en självklar grej att prata igenom med barnet - det finns människor som dricker för mycket, men måttligt är inte farligt. Som med mycket annat. Springer man ifrån problem, finns ju risken att barnet blir livrädd/ får en alldeles fel bild över ett glas vin. Bättre att möta rädslan

Vad mer ska läraren inte beröra för att din son inte ska bli orolig?

Det låter som din son är överängslig och behöver er hjälp med att sätta information i ett förnuftigt sammanhang.

Det allvarliga säkerhetsläget? 
Terrorhot klass4?
Gängvåldet och alla skjutningar/bombningar i Sverige?
Folkmorden i Ukraina och Palestina?

Vad tror du om det?

Varför ens normalisera drickande över huvudtaget? Är det inte bättre att normalisera en vardag utan att dricka? Alkohol är ett gift 

Var inte medveten att du hade en ängslig son. Du kanske skulle göra något annorlunda om det du gjort hittills inte funkat.

Vad tror du om det?

Du och jag tycker inte samma om den saken. För mig är det högst normalt att dricka alkohol. Ja alkohol kan vara farligt, men långt ifrån alla använder det som ett missbruk. Allt behöver inte vara svart eller vitt, men jag respekterar allas egna val

Det har jag inte. Mina söner är vuxna män med egna barn. Och deras barn är inte heller skitnödiga över småsaker.

Hur har du det själv med ängsliga barn?

Absolut så gör alla som dom vill. Men reagerade på att ditt bästa förslag var att normalisera ett sunt drickande. Då menade jag att det allra bästa är att normalisera att dricka alkoholfritt. :) Det är de barnen som smygdricker minst sen också. 

Jag har 4 barn mellan 17-28 år och mitt sätt att förhålla mig till alkohol har fungerat definitivt bra. Min yngsta dricker inte alkohol hon både får inte och vill inte. De äldre har det inte varit något problem med heller. Vi har alltid haft en öppen dialog om allt och de har alltid haft tider att passa och har alltid blivit hämtade om det blivit sent. Visst har de partat till det någon gång vilket jag tycker är normalt - men de är relativt sparsamma med alkoholen även nu när de är äldre och får göra som dom vill. Så mitt alkoholdrickande har inte skadat mina barn, som jag ser det

Absolut man gör som man vill. Men mitt mål är att mina barn inte partar till alls förrens dom är myndiga. Då tänker jag att då måste vi föregå med gott exempel och visa att vi absolut kan ha roligt utan alkohol över huvudtaget så att de inte känner något sug för att prova. Sen pratar vi mycket om vad som är nyttigt och inte. Tex kroppen behöver fibrer, vitaminer proteiner. Där ingår alkohol i det kroppen inte behöver. Idag vet äldst barnet att alkohol är ett gift för kroppen och att man kan bli dum i huvudet av det. Dum i huvudet= personlighetsförändrad, konsekvenstänket förändras, blir långsammare i tankarna, kan göra saker man ångrar. 

Men min syn på nolltollerns mot alkohol är att jag som barn har sett folk riktigt fulla, aggresiva, våldsamma och odrägliga så därför tycker jag det är sorgligt att ta risken att dricka framför barn dels för att de kan uppleva obehag, de kan få en syn om att man som vuxen ska dricka alkohol, ett drickande kan spåra ur och vem som helst kan få problem med skiten sen. Min mamma började dricka lite ibland så som många säger "sunt" drickande. Det var i många år hon kunde hantera det och att det stannade vid en öl till maten. Men när jag var 15 år hade det spårat ur totalt pch kag fick inte bo kvar hos henne, vilken lättnad! 

Jag fattar om du är mer restrektiv med dina erfarenheter. Jag är 55 år och har hittills inte skrämt mina barn. Sedan har mina barn absolut inte fått dricka innan de är myndiga för mig - vilket ändå har hänt vid något tillfälle. Men totalt sätt är jag ändå nöjd med barnens förhållningssätt till alkohol. Min dotter som fyller 17 i år, har aldrig druckit alkohol - vilket hon självklart inte får för oss föräldrar.