Lärare propagerar att alkohol är farligt, sonen rädd att jag ska dö

Du pratar bort ditt barns rädsla
Du slåss med näbbar och klor för att fortsötta dricka.
Du hittar idiotiska förklaringar till att det finns andra rädslor så att du ska fortsätta dricka. 

Det är talande nog för mig. Skulle mitt barn komma och säga att hen tycker att det är obehagligt när jag dricker hade jag hällt ut all alkohol och inte rört den igen förrän jag visste att barnet mådde bra. 
Du skiter i ditt barns mående för du ska ha ditt vin!!

Du är alkis! 

Vart har du läst att ts super?
Det jag har läst är att det handlar om ett par glas vin per tillfälle. Vilket är helt normalt.

Och sen att sitta och gapa om diagnoser som du omöjligt kan veta något om?

Nej du Agda, oftast är du rätt vettig men nu är du bara... patetisk.

En sån oresonlig ilska brukar bottna i något... man har ju sina aningar om vad.
Barn med irrelevanta rädslor ska inte "skyddas" mot inbillning utan bevisas motsatsen. Vilket ts gör. Snart nog förstår sonen att det inte alls är farligt att dricka en god måltidsdryck.

Som sagt... man har ju sina aningar om varför du beter dig så rabiat.

Ja vet du det är ingen dum idé att slippa alkohol med närvarande barn. Du få faktiskt väljs de tillfällen du dricker. Svårare än så är det inte. Har du ens försökt prata med ditt barn? Se vilka rädslor det handlar om. Har du ett övergivet ängslig barn tyder det också på något. Du ska vara den vuxna i sammanhanget. En förebild. En trygghet. Se till att vara det i första hand. 

Så du tycker att det är rimligt att ett barn till en alkoholist uttrycker att det är obehagligt att föräldern dricker och då ska föräldern sluta dricka för att sedan börja igen när barnet börjat återhämta sig och blivit trygg? för du har själv en retorik där du vill fortsätta dricka när barnet slutat att vara orolig. Jag och min man provar iaf alla möjliga sorters vin. Alkoholfria alternativ väldigt ofta, med blåbär och vi har ett genuint intresse för båda vin och matlagning. Men du menar att alla som gillar att besöka vingårdar och är sommelier är alkoholister? 

Du verkar ha mycket obearbetade trauman och dessutom har du en sårbarhet för att själv bli alkoholist så skulle rekommendera dig att hoppa ner från dina höga hästar och gå och prata med någon professionell. Min son är en ängslig person, skitjobbigt och har varit så sedan han föddes. Hans pappa och farmor är likadana. Och nu pratar vi om obefogad rädsla. Min son blir livrädd när jag går ut ur ett rum när jag laddar min telefon för att mobilen kan bli överhettad och börja brinna. Han läste om klimatkrisen och blev hysterisk över städprodukterna vi hade hemma och grät över att vi förgiftar fiskarna i havet? ska jag fortsätta att ta upp vad min son är rädd för. Kan meddela att vi fått kontakt privat nu med en erfaren barnpsykolog och det finns inget som tyder nu på att vi skulle vara alkoholister utan att min son är just en ängslig person. Det är framförallt besvärande för honom själv att ha detta. 

Jag förstår inte, du skriver i en tråd och vill ha andras åsikter, varsågod här är min och jag tycker så. Jag är inte nykterist men jag dricker en gång i månaden det räcker för mig, det är inte normalt med helgsupande, och är barn med i bilden så kan man inte vara egoistisk längre och då handlar inte allt bara om än själv. 
jag tycker det är jättebra att de för en gångs skull börjar ta upp detta i skolorna för alkoholismen är ju en folksjukdom och bättre bara att det inte förs vidare till barn.
jag drack tidigare varje helg, men med barn i bilden, aldrig i livet att jag tänker utsätta dem för det!

då har jag vittnat många familjer och nära där det bara går åt helvete för dem pga helgfestandet.

Min ilska bottnade inatt TS försvarar sitt drickande till förbannelse, vägrar ta till sig sjukt mycket goda råd men har mage att påstå att jag ska se upp med de enstaka glas jag kan tänkas dricka. Det blev droppen. 

Någon som försvarar alkohol så som TS gör och vägrar låta bli att dricka dricker inte enbart enstaka glas lite så och då. 

Jag har inga obeafbetade trauma eller problem. Du har uttryckt dig på ett sätt som kan tolkas så som jag och många andra tolkade det som - att ni borde sluta dricka. Jag blev förbannad för att du försvarade ditt drickande hela tiden men var så sjukt duktig på att peta på andras eventuella problem. Problem som DU målar upp att jag skulle ha. Vilka sårbarheter jag har vet du inte ett skit om. 

Jag hoppas att ni får hjälp av psykologen. 

Du är bra på att gå till överdrift i dina resonemang också. 

Ta tag i problemet där det finns då istället för att klaga på läraren.

 

förlåt men din son verkar rätt vettig och ser inga fel i att han till och med verkar smartare än dig som skiter lite i allt verkar det som. Att han bryr sig om miljön tyder bara på att han är en vettig individ som har fötts med känslighet. Sorgligt att han fick en mamma som dig. Som till och med klankar ner på hans släkt och annat. 

snälla skärp dig , du ser så dålig ut inför alla så du blir pinsam

om någon borde söka hjälp så är det du. Ser inget fel i hans känslighet, han har bara hög empati, HSP vilket är bra enligt mig! 

Jag vill absolut inte förminska hans känslor. MEN det jag försöker vara tydlig med är att hans oro uppstod ju av att läraren prata om skrumplever? han har inte pratat om vår alkoholkonsumtion tidigare. Han är orolig vad som fysiskt kommer hända i våra kroppar och detta har vi pratat med folk om nu. Det professionella förstår situationen. 

Jag och min sambo ska gå över oftare nu till alkoholfriare alternativ alltså 70% alkoholfritt och 30% med alkohol. Den nya marknaden har fullständigt exploderat. Så vi är inte alkoholister. Däremot så gillar vi vin och vi har väl insett med åren att vi inte kan anpassa oss efter allt han känner. 

Sedan handlar det om att man behöver ha fler tankar i huvudet samtidigt. Ingen människa kan göra allt korrekt. Exempelvis om vi vill hälsa på en gammal släking som bor i ett annat land, ska vi ta flyget eller tåget då? 

Vad matchar vår tid? Vår ekonomi och vad är det bästa för klimatet och hur länge kommer denna släkting leva? Vad ska vi prioritera? Att sonen aldrig träffar farfar eller att vi flyger över en fredag och kommer tillbaka på måndag morgon?? Eller ses extremt sällan? 

Det här är något min son också måste lära sig, det går inte bara att känns massa starka känslor hela tiden och vara livrädd och orolig för precis allt för då blir man totalt handlingsförlamad.

Rent krasst är ju internet fruktansvärt för tänk vad mycket el som krävs för att hålla igång alla servrar? ska vi sluta läsa uppsatser på nätet då för att då kan vi stänga ner servrarna? Hur långt tycker du det är rimligt att gå. Som vuxen måste du ju väga fördelar mot nackdelar