Är detta verkligen så normalt och vanligt som min sambo påstår?
Jag och min sambo är inte helt eniga i hur vanligt det är att man beroende på vem man umgås med, ljuger, berättar överdrivna återgivelser av situationer och beter sig annorlunda än den man egentligen är.
Det hela bottnar sig egentligen i något som uppstod i julas. Då långtgående planer för att jag skulle vara bortrest, och träffa långväga vänner, såg ut att krakelera pga strul i sista stund pga mina vänner. Sambon hade i sin tur då planerat in att ha två gäster hos oss. Personer som jag endast träffat en gång tidigare, som gäster hemma hos oss en tidigare vinter.
Jag berättar för sambon att det ser ut att gå åt skogen med mina planer, och att det ser ut som om att jag kan få bli hemma. Han reagerar jätte märkligt. Blir sur, får ångest, blir märkbart jätte stressad och nedstämd. Jag begriper ingenting, och undrar ju vad det är frågan om?
Efter mycket om och men, häver han tillslut ur sig att sist dessa kom på besök. Så fick han mycket skit av dom efteråt, för dom hade tydligen sagt att han inte var sig själv? Tydligen är det så här att min sambo anammar olika persona, med olika människor. Så pass till den milda grad att han ljuger om ditt och datt, och det var på det viset att eftersom jag var närvarande. Vågade han inte vara s.k sig fejk själv med dessa, sina vänner. I rädsla att jag skulle råka avslöja honom genom att säga saker så som, nä men så gick det ju inte till.
Blev fruktansvärt sårad och även förvånad. För det kändes ju som om han inte kan vara sig själv med mig. Men det bedyrade han att så inte är fallet. Utan det är alla andra, och han vill han vill hålla olika grupper av människor separerade ifrån varandra. Just på grund av att man är olika med olika människor.
Sedan dess har detta varit ett återkommande diskussionsämne, då jag menar på att det INTE är normalt att fnurra på sanningen, så till den milda grad som han gör. Medans han på fullt allvar verkar tycka detta är hur normalt som helst att göra sådär. Jag tänker bara som sån att vad fan, skall det aldrig gå att kunna umgås som par med vissa av hans vänner eftersom han aktivt hittar på sånt som ej är sant med vissa? Agerar som en annan typ av person med vissa, och inte är sin äkta personlighet.
Det hela slutade förövrigt med att jag fick åka iväg ändå, fira jul helt ensam. Bland människor jag inte ens känner. Mina vänner kunde ej komma, så som det egentligen vart bestämt.
Viss anpassning till social situation och grupp, det förstår jag. Men alltså, är jag helt ute och cyklar som anser att nej. Det här låter faktiskt inte som något alla gör?
