Lägst barnafödande sedan 1700 talet. Varför?

Feminismen är ett problem (men det får man kanske inte säga)? Fram till 1970 ungefär, var det normalt att gifta sig i 20-årsåldern, och sedan kom barnen. Kvinnan stannade hemma ifrån det att hon blev gravid, eller rentav ifrån vigseln. Alla väntade sig att barnen skulle komma och att mamman skulle vara hemma, detta var liksom inget konstigt utan önskvärt. 

Idag förväntas även kvinnan skaffa sig utbildning och karriär innan hon får barn - de enda som inte bryr sig om denna "regel" är White Trash som inte klarar av studier eller arbete (och inte att ta hand om barn heller), samt invandrare från Mellanöstern och Afrika där kvinnans värde inte sitter i en karriär, utan i stället definieras av hur många söner hon fött sin man (döttrarna är en tråkig biprodukt). 

Detta gör att just de par som BORDE skaffa barn - för att de har intelligensgener, ordning på sina liv, kan sköta rutiner o.s.v. - väntar för länge. Kvinnans ägg åldras, och när de väl börjar försöka hinner det bara bli ett barn eller inget alls. 

Jag tror att vi måste uppvärdera äktenskapet och moderskapet igen, samt göra det normalt och önskvärt att vara hemmafru, om unga kvinnor som har valmöjligheter ska välja att föda flera barn under sin mest fruktsamma period. 

En annan faktor är att många kvinnor sitter på fel information angående hur mycket tid de har på sig. Media är fulla av kändiskvinnor som fött barn i 45-50-årsåldern, men då framgår det inte att de har använt sig av IVF med donerade ägg. Detta gör tyvärr att många andra kvinnor tror att DE också kan vänta så länge, fastän sanningen är att fruktsamheten börjar avta redan vid 30, att den minskar kraftigt för varje år från 35, och att chanserna att kunna bli gravid naturligt är ungefär 10 procent vid 40 och 2 procent vid 42.

Dessutom ökar risken att barnen ska få kromosomskador kraftigt för varje år, och den första förlossningen blir svårare och mer utdragen ju äldre förstföderskan är, så om man har fyllt 20 år, träffat rätt partner och vet att man vill ha barn med honom, så är det lika bra att köra. Det finns inget att vänta på. 

Här tror jag även att föräldrapenningssystemet är en stor bov. En kvinna som studerar kan inte ta paus i studierna för att föda barn och vara hemma ett par år, då hon inte får någon föräldrapenning (utom basbeloppet som är så litet att det är försumbart), såvida hon inte har en man som är färdig med sina studier och har en hyfsad lön. Många gör till och med abort i det läget om de blir gravida av misstag, för att skaffa barn - med samme man - bara ett par år senare. Det är ett sådant hemskt slöseri med liv!

Tanken med att man ska kvalificera sig till föräldrapenningen genom lönearbete, var att uppmuntra kvinnor att studera och etablera sig i arbetslivet innan de börjar föda barn, men problemet är att det drabbar FEL kvinnor. Vi har ändå massor av unga mammor (invandrare från Afrika och Mellanönstern samt vårt eget White Trash) som lever på soc, och aldrig har tänkt något annat än att leva på soc heller - dessa avskräcks inte av föräldrapenningsreglerna, för de får sitt socialbidrag oavsett what i alla fall. Det är de ordentliga paren som skulle kunna bli bra föräldrar även lite tidigare i livet - som avskräcks.

Så är det ju fortfarande. Men absolut tycker jag att man ska få välja bort barn om man vill, utan att få ifrågasättanden för det. Problemet är ju som det har blivit nu, att många vill egentligen ha barn - men de skjuter upp och skjuter upp, för att det är andra bitar av Lyckat-paketet som måste vara på plats först, resonerar de. Men kvinnans ägg åldras lika snabbt som på stenåldern... Biologin anpassar sig inte till samhällsutvecklingen.

Att göra det möjligt för studerande att skaffa barn - genom att ge dem en högre föräldrapenning - är ett första steg. Det är för övrigt ofta, lite beroende på vad man pluggar, lättare att kombinera småbarn med studier än med heltidsarbete. De flesta heltidsstudie-program kräver egentligen inte 40 timmars aktivt studerande i veckan, och inte heller att man reser till högskolan varje dag i veckan. Det kan till och med vara smartare att ha föräldraledigheterna och de värsta VAB-åren bakom sig när man börjar arbeta - och det är justare mot arbetsgivaren, chefen och kollegorna också att man inte omedelbart blir med barn och börjar vara borta. Som många kvinnor tyvärr gör. Gissa varför arbetsgivare drar sig för att anställa kvinnor?